Idag firar vi Allas hjärtan Idag är alltså en viktig dag oavsett om du lever som par eller som singel. Det är på tiden att vi slutar att begränsa oss själva i hur och vad en relation ska vara. Idag är möjligheternas dag att visa någon lite extra omtanke och kärlek. Det föds också många barn i Sverige med hjärtfel. Mina barn har en kusin med hjärtfel. Barn som känt mycket smärta redan som små öppnar sitt hjärta för världen. Deras hjärtan får ögon. Det är som att fast de är små, vet att de när som helst skulle kunna dö. Utan ett dunkande hjärta inget skratt, inga bullar och endast hjärtan som gråter. Sånt vet barn. Det är därför vi som vuxna en dag som denna blir påminda om allas våra hjärtan. Köp gärna rosor och choklad. Men stöd också hjärtebarnsfonden med att swisha ynka 14 kronor till 9005877! Det kommer att kännas gott i hjärtat. Happy Valentine
Hur man fixar ett lyckat party
Det finns mycket här i livet som inte handlar om pengar. Men att fixa en fest kostar tänker du och det finns inga pengar. Alltså blir det ingen fest. Jag kan säga med handen på hjärtat att de bästa festerna jag fixat på detta jordeliv, är de när vi haft det knapert. En lyckad fest tycks alltså bero på något annat. Men det går inte att köpa mat utan pengar säger du. Det är sant. När jag var ung hade vi knytkalas och drack te. Poängen var att vi ville umgås. Vi älskade att träffas och hade utbyte av varandra. Livet rullar på och tiderna förändras. Ens egna inställning till hur det ska vara förändras också. Var det kanske alltså bättre förr när några värmeljus eller skorpor med marmelad stod för mysfaktorn. Jag vet faktiskt inte. Men jag vet att om vi vill göra en lyckad fest för någon så är ett helhjärtat engagemang avgörande. Lycka och närhet går heller inte att köpa för pengar. Så mitt tips och råd till ett lyckat party är att göra ditt bästa med glädje av det du har. Det äkta skapar alltid bästa partystämningen.
Nu snurrar det gyllene livshjulet.
Det är fredag och många jag känner är ute och har roligt inklusive mina egna ungdomar. Jag har städat och serverat hela dagen. Jag hade också kunnat sticka ut och känna pulsen i stan, men, Nej tack. Mitt liv har svängt i 180 grader det sista halvåret och jag behöver fundera. Just nu känns livet som ett oskrivet blad för det blir inte alltid som man tänkt sig. Många människor lever i sina roller och är trygga i sitt liv och är nöjda med det. Tyvärr så har det aldrig funkat för mig för jag är en typisk sökare. Det märkliga är att jag inte letar efter något speciellt men jag är en rastlös själ som blir galen av för lite utmaningar. Jag välkomnar när livet är krångligt och bökigt. Jag blir misstänksam om jag inte stöter på svårigheter och problem. Jag njuter av kittlande stress och av att tappa kontrollen. Trasiga bilar och obetalda räkningar ger mig en känsla av att vara på spa. Billigt sådant dock. Men ack så skönt att svettas och komma på lösningar, sen har jag blivit vig som en katt av att behöva krypa ut genom våra bildörrars fönster. Dessutom är det en bonus att gå ner i vikt av att streta och kämpa dagligen. Bättre än någon tillfällig diet eller ett dyrt gymkort faktiskt. Jag vill inte ha ett bekvämt liv. Jag vill inte sitta i soffan och glo på Skavlan och känna att mitt liv passerar revy. Jag älskar visserligen Bindefelds partyn mer än något annat, men inte mer än att känna att jag har uträttat det jag ska eller drömmer om. Många i min ålder är jättenöjda över att de passerat sina 50 och är tillfredsställda över sitt liv. Bra för dom. Men jag är jag. Min livsresa med alla mina barn har varit omväxlande och spännande. Men den rollen håller på att ändras. Jag har aldrig arbetat som vanligt folk men jag har ändå haft fullt upp. Ibland både dag och natt. Gjorde jag då fel som inte tänkte mer på mig själv under alla dessa år. Ingen kan veta. Men nu står jag där jag är och grämelse bor endast i dårars hjärtan och jag är ingen dåre. Jag är en levnadsglad och social person som älskar att inspirera och uppmuntra. Nu ska jag dricka te. Imorgon är det lördag och då ska jag fixa en stor fest för min dotter som fyllde 18 år i veckan.
Gott Nytt År till alla sköna människor önskar vi❤
Hej 2017
Valet att vara hemma med mina barn har inte alltid varit lätt. Just nu försöker jag komma på något nytt att göra i livet. Det är svårt, för jag har med åren blivit en udda fågel. Inte för att jag inte tror på mig själv eller vet vad jag kan. Men folk har en benägenhet att tycka åt mig och jag är alldeles för snäll och har svårt för att säga ifrån. Egentligen har jag inte alls tid att lägga energi på onödigheter för livet är inte oändligt. Livet har varit en spännande resa genom åren. Att vara mor på heltid blev min karriär. Jag är en projektledare som gillat att uppmuntra barnens utveckling och talanger. Det är möjligt att jag borde haft några mer ägg i korgen men tiden räckte inte till. Nu har åren gått och vår yngsta är 14 år. Numera kämpar jag med mycket annat. Många i min ålder säger sig ha mer tid för sig själva och sin relation, och vad jag förstår verkar det att ha att göra med att vi bryr oss mindre om vad andra ska tycka och tänka med åren. So far so good. Enligt många så blir livet mer relaxat efter 50. Vet inte om jag är beredd att hålla med precis. Jag har alltid varit en rastlös själ och vill att saker och ting ska hända. Nu står vi inför ett Nytt År vilket jag tänker ta till mig som en chans till utveckling. Livet 2017 är här och nu. Lev!
Födelsedag på Grand Hotel
Idag har jag firat lyxig födelsedag på Grand Hotell med mina 8 kids. Det här med när man har många födelsedagar att fira gör att det ibland kan kännas som om, ja just det, nu var det dags igen. Vet inte hur många som känner så, men jag kan göra det. Speciellt när det är min egen. Så här känner jag inför åldrandet. Den är vacker så länge den fungerar. Frågan är alltid från vilket håll livet beskådas. För egentligen är livet mer de tidlösa ögonblicken. Egentligen är vi alla unga som bara har blivit gamla. Hemligheten är att tänka unga tankar och att vara älskad likväl som att älska och förstå livets glädje än mer.
I år föreslog jag att vi går på Afternoon tea på ett av stans lyxigaste Hotell. Åh jisses!!! Jag har aldrig mött bättre service.
Varför låta vardagen döda när man kan gå till Grand Hotell. Jag vill varmt rekommendera deras Afternoon tea och alla deras ljuvliga snittar och små bakverk. Mums!!!
Tack bästa Grand för en underbar eftermiddag
The Phantom – Peter Jöback
Det är endast en sån
som Peter Jöback som får visa sånt här offentligt från
repetitionen av The Phantom of The Opera som har premiär den 14 september på cirkus här i Stockholm. Det här är ett skönt klipp. Och ni som känner min dotter Tehilla ser lätt var hon står. Fantastiskt!
https://www.facebook.com/peterjoback/videos/10154531275073223/
Kölhalad
Det regnar och är kallt på Kulturveckan i Stockholm. Det brukar ju alltid vara BÄST väder den här veckan. BRR!
Skönt då att kunna gå in i värmen på Teater Brunnsgatan 4 och se Tehilla spela pjäsen Kölhalad av Joakim Nätterqvist. Passa på. Föreställningen spelas fram till Söndag kväll. Den är riktigt, riktigt bra.
Tehilla i TV4 Nyhetsmorgon
Ville bara tipsa om att Tehilla var på Nyhetsmorgon i TV4 förra veckan. Sommargäst bland annat på grund av The Phantom of The Opera mm. Visst är hon fin!
Kärlek gör ibland ont
Ibland räcker inte orden till för allt jag känner. Jag vet inte hur jag ska säga det här, för jag vet att många ser upp till mig och min familj. Jag vill verkligen vara ett föredöme och tror alltid att allting fixar sig liksom. Men visst vet jag som alla andra att ibland tar livet andra vägar. Ni som känner mig vet att jag älskar att hjälpa och kunna vara en del i en lösning i svåra livssituationer. Vad jag inte märkte däremot var att min egna man inte mådde bra av mitt stora engagemang. Jag trodde vi gjorde det tillsammans men min man behövde också kärlek. Kanske glömde jag honom så han började träffa en annan. Han insåg efter ett tag att jag var ändå den han ville ha. För mig spelar det ingen roll vad han gjort eller inte gjort, för jag älskar honom ändå. Vi har känt varandra i 35 år. Men det som gör mest ont i mig är att han aldrig sa något. Sen dess har det vart upp och ner här hemma, men vi åkte ändå till USA eftersom resan redan var betald. Vi åkte mer som reseledare och vänner än något annat och hade trots allt en kul resa. Eftersom jag tror på Gud så har jag tänkt att sånt här inte skulle hända mig. I en månad har vi gråtit. Innan jag fick reda på det satt jag i köket och grät i en vecka och jag undrade varför jag grät. Dessutom tror jag att högre makter sände en snäll kille som jag mötte utanför kyrkan så att jag inte skulle känna mig så värdelös. Kärlek på jorden börjar alltid i ens hjärta, vart den slutar vet endast Gud. Men älska mig när jag förtjänar det minst för nu behöver jag det mest?Kram