Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/4/5/a/mamager.se/httpd.www/wp-content/plugins/wp-social-sharing/includes/class-public.php on line 81

Alphas inspelningsdagar har varit väldigt intensiva den här veckan. Både lilla och stora Leena har enorm kapacitet när det gäller utspel och energi. Den lilla är ju Alphas storasyster i verkligheten, så för oss existerar liksom Leena på riktigt mer eller mindre på heltid. Det här är inget man spelar in på en kafferast. Eftersom stora Leena är Alphas mamma i filmen känns det nästan som om Alpha blivit marinerad i detta skådespeleri. Det kan bli lite väl mycket för en tioåring att hålla kontroll på alltihop. Därför sitter lite chokladpraliner och den rosa fluffgrädden fint.

I torsdags såg jag Junior passera förbi till köket i huset där vi bor. När jag kommer efter ser jag till min fasa att han har klippt av sig stora tussar av håret, och jag ropar:

“Men pojk vad har du gjort? Du skall snart till studion och filma”.

Men Junior säger bara:

“Det är lugnt mamma, för jag skall spela spöke idag.”

Nu är det inte spöket Laban , med vitt lakan som du skall va, utan Sakari”

Då går han och hämtar en mössa. Vad skall man säga? Jag skämdes som en hund. Mitt i en viktig inspelning händer det här. Efter två timmars frustration och vånda och allas stöd inser jag att bli tagen så här på sängen inte är så farligt utan det mesta går att lösa när vi stödjer varandra. Mycket på film är ändå fejk och som tur är finns det löshår.

På kvällen skall vi alla äta middag på ett fint värdshus ute vid Ystads Saltsjöbad. Människor som har arbetat intensivt i teamet har sitt sätt, men det märks också att de faktiskt lyssnar in varandra. Att sitta vid Pernilla, Noomi och Ola gör mig lite smått generad, för jag vill absolut inte tränga mig på. Att få lyssna på deras engagerande kreativitet hur det spelade skall bli levande och växa är mycket intressant. Det är fascinerande att se hur människor bidrar med sitt fokus och hur den fria tanken ges så stort utrymme. För mig är det här passion. Det blir så inspirerande att jag också till slut måste hoppa på tåget. Jag kan också prata och behöver inte känna mig bortkommen och dum. Samtalen är livssituationsrelaterade och vi befinner oss nu på samma väg. För mig är det här rena rama terapin och här känner jag mig inte som en udda fågel.

Alpha och Junior har också jätteroligt, för hela kvällen leker de med Selma som spelar Flisan i filmen och hennes lillebror som också har kommit på besök.

Det har funnits så många uppförsbackar och Tobbe och jag har fått lära oss att kämpa ihop och hittat en väg som vi trivs med. Att finnas med i produktionen Svinalängorna gör oss både stolta och glada. Den konstnärliga processen är något som jag verkligen uppskattar och att på det här sättet kunna se hur en dröm börjar ta form i verkligheten gör att jag vågar säga till dig och uppmuntra till att fortsätta drömma, både för dig själv och för dem som finns runt omkring dig.

Kolla Gaten!!