Hade ett TV-team hemma i köket igår. Klockan 06:30 var allt uppriggat och klart för tagning. Förstår om någon kan tycka: ”Oj, vad tidigt”, men så här är det ofta inom TV-branschen när saker och ting redan skulle varit gjorda igår. Precis som i verkligheten med andra ord. Men med så kort framförhållning fanns det ingen annan tid som passade. TV-kanalerna kollar väl in och vill ha höga tittarsiffror, för det gäller att göra bäst TV. I det stora hela är det en återspegling av samhället; Det gäller att ha finast bil, snyggaste frun, slätaste gräsmattan med mera. Av dessa tre nämnda hittar ni inget här.
Däremot att våga gå efter en egen vision för något man brinner för, då finns det ingen tid som är för tidig, eller sen. Jag ger en eloge till mina barn som samarbetar och har förmågan till det, när det väl gäller. Jag fixar till så det blir fint som på julafton och vi gör en härlig pannkaksfrukost. Det brukar vi förstås ha ibland, även utan TV, men kanske inte riktigt lika tidigt. Efter frukosten flyttar vi undan köksbordet och Barnen Blad kör ett proffsigt shownummer innan de rusar iväg till skolan. Allt detta sker inom loppet av en timme. Att kunna speeda upp och hålla huvudet kallt, kräver förstås en del av förberedelse – mångårig sådan. För barnen är det inte konstigare att uppträda än att borsta tänderna.
Fler än vi har gått före i lusten att vilja satsa allt. Om nu ”allt” verkligen betyder allt. När jag sedan blir intervjuad får jag just den frågan om det här med musik och dans betyder allt för mina barn. Jag svarade ”ja” eftersom jag vet att jag annars skulle kunna flumma runt i ”å ena sidan si” och ”å andra sidan så”, men i situationen när man är där så måste man kunna ge allt. Jag menar när ögonblicket har gått förbi så finns andra saker som också är betydelsefulla i livet.