När hinner vanliga människor fantisera eller se på morgon-TV, undrar jag? Hade jag haft ett vanligt arbete, när skulle jag då hinna reflektera. Det var frågan som flöt upp i morse ibland all annan bråte. Nu har SVT startat med förlängd morgon-TV. Ett öppet litet vardagsrum att titta in i under morgonens bestyr. Det är skönt att bara lyssna in och få nya tankar som växer vidare under dagen. De som känner mig vet att jag slänger i bromsen om vi rullar på i samma hjulspår. Fram för passionerade människor och sociala entreprenörer i rutan. Det kan få en hel dag att ta en ny vändning och ge självförtroendet en ny puff. Men det är inte alltid lätt och görs inte av sig själv.
Jag är inte så intresserad av att rota runt i för mycket gammalt. Vända och vrida på det som gått fel, utan det är nuet som intresserar mig och att var dag är var morgon ny. Vi lärde känna Noomi Rapace litegrann när vi spelade in Svinalängorna. Såg förstås hennes intervju häromdagen. Det är en tjej som är intresserad av det som är äkta. Vi gillade henne jättemycket.
Idag blev Amelia Adamo intervjuad. Jag tror att hon har fått det här med att hon skulle vara utseendefixerad om bakfoten, jag har då aldrig träffat någon som sagt så om henne. Hon är en smart snygg kvinna. Jag vet inte om svenskor skulle vara så mycket mer avundssjuka än andra. Att som hon få trumma från sin vishet måste ju vara en sextioplussares dröm. Konstigt däremot att TV4 köper ut femtiofyraåringarna, som ”glatt” får se sig efter något annat. För mig som är fyrtiofem är det tjugo år kvar till pensionen, inte tio. Men är det nu femtio som gäller, så vad är det då för vits att samla skatter i systemet. Jag går min egen väg. Det har jag alltid gjort.
Mina stackars barn, som skall bli dansare, går i pension vid fyrtiotvå. Om de inte får någon arbetsskada förstås. Här gäller det att fostras till att tänka självständigt. Ålder är ändå bara ett nummer och så länge vi är friska finns alla möjligheter till att utvecklas och hitta nya vägar.
Jag är inte som Gunde Svan som bara tycks kunna göra en sak i taget och stänger av allt annat. (Han hade ingen aning om att det varit jordbävning på Haiti). Tur för mig att jag har hittat min variation i livet. Jag skrattar till när jag tänker på honom. Jag vill inte göra en Gunde.
Nina