Aldrig någonsin hade vi kunnat föreställa oss alla känslor som kunde bubbla upp i och med denna filmfestival, när det var världspremiär för Svinalängorna eller Beyond som den heter här. På något märkligt sätt känns det som att vi som var därnere i Ystad tillsammans när filmen skapades hör ihop. En av orsakerna är att vi var beredda på att dela det vi hade inom oss och valde att inte hålla tillbaka och jag vet att det är så Pernilla har arbetat. Hon är äkta. Mycket i livet handlar om att våga vänta in.
Tehilla gav ett bra svar på det under hennes första presskonferens här nere på Lido när den Italienska pressen frågade hur hon jobbade med rollen.
“Jag var mig själv”, sa hon.
Den här dagen var det dessutom femton år sedan Tehilla föddes, så det är klart att det var starka känslor för vårt födelsedagsbarn. För att kunna vara sig själv måste man ju förstås ha hittat sig själv och vår tjej är trygg även om det här är nytt. För det är cocktailparty och mingel och pressfotografer som skriker för att få en bild. Middagar och cocktailparty igen.
Jag kan härmed bekräfta att Tehilla är såsom den italienska pressen beskrivit det “a rising star”. Jag önskar att ni alla kunde varit med, för det här är något av det största vi har varit med om. Vilken tur att vi fick med oss ett TV-team från Sverige.
När filmen var slut och strålkastarna riktas mot den svenska delegationen, reser sig alla hänförda i den proppfulla teatern med 1400 platser för att hylla skådespelare och regissör. Det känns så riktigt. Mäktigt. Ville lyfter upp Junior i sin famn. Alla förstår att det här är något mer än ett vanligt skådespel och det är därför denna delaktighet infinner sig. En gråtande och snyftande publik är det bästa betyg filmen kunde få. Även lille Junior tillförde något med sitt väsen. Regissören Pernilla lyssnade också in honom.
Sedan har Venedig varit en fantastisk upplevelse. Magisk.
.jpg)
.jpg)
Alpha o Tehilla ni är helt underbar och superduktiga..så kul att se er.
Stor kram från Camilla