Nu har vi gjort det sista programmet till “Sveriges Skönaste Familjer” och det är inget mindre än en resa ner till Filmfestivalen i Venedig. Jag hoppas att ni skall känna hur roligt vi har haft det och den nerv som finns i familjen. Kanske kan vi så småningom vara med att leta upp ännu fler sköna familjer. Jag vet att det finns många sådana runt om i Sverige.
Det är härligt att ha fått vara med om att skapa ett feelgood-program. Hoppas att det går fram i rutan. Det är omöjligt att gå och tänka på vad som sagts eller borde ha sagts, för det är mycket som händer under en lång inspelningsperiod. Sen funderar jag likafullt på varför det hamnar så mycket saker i min väska jämt, eller varför jag tror att det skall dyka upp farliga gubbar på bensinstationer eller varför en polis helt oregisserat måste köra upp framför mig när jag är stressad och har bråttom till en casting med Tehilla. Egentligen är det inte svårt att köra i Stockholm, men just den här dagen var det som om hela stan var ute. Dessutom var det jättevarmt och luftkonditioneringen trasig.
Kanske bottnar en del av detta i mina rädslor för att det finns människor som skulle kunna göra någon illa, men de allra flesta är snälla och slår inte alls ihjäl folk med stekpannor.
Den där nissen som låter sina barn traska omkring i trosor över hela stan och som häver ur sig att han ska hänga sig inför sina barn borde få en ordentlig huvud undersökning betald av staten enbart för att om möjligt kunna rädda barnen från att bli som han. Han glömmer ungar i trapphuset som knappt kan gå och skickar upp en av dom på fönsterblecket utanför huset för att öppna fönster när han glömt nycklarna inne i lägenheten. Trodde att det inte var lagligt att använda minderåriga som inbrottsverktyg.