Vilken tur att vi åkte till Kosta, ni vet glasriket i Småland. Mitt bland alla vackra skålar och glaskonstverk hittade vi en festklänning på outleten där det stod ”reserverad för Tehilla Blad till galapremiären”. En sidendröm till en bråkdel av priset. Det är det jag menar med att ”plötsligt händer det”. Det har blivit många ”plötsligt” för oss.
Två miljoner lampor skulle tändas just idag.
Jag hade velat ha den stora fina skylten ”Julmarknad” i bakgrunden men Tobbe tyckte att man inte skulle besvära den före detta statsministern med en sådan bagatell. Det räckte med att Alpha sprang iväg mitt i allt ihop och vi fick vänta. Men Göran var lugn som en filbunke och vänlig. ”Vi måste vänta på Alpha” sa han. Jag förstår nu varför han har blivit så folkkär. Göran kändes mysig.
Jag retar mig ändå lite på att bilden inte blev perfekt, men det är ändå en småsak i sammanhanget.
Man tycker kanske att man skulle lära sig att inte vara så stimmig och stojig, så att man själv skulle kunna posera och se lite flott ut på bild, men nej, det verkar omöjligt och det spelar faktiskt ingen roll. Jag tycker att folk skall vara som de är och det innefattar även mig själv.
Några dagar med glada vänner och släkt piggar upp i höstmörkret. Det är roligt att åka omkring och fika i stugorna. Att bara ta dagen som den kommer. Det är det bästa med höstlov.
När vi kom hem ikväll efter dryga fem timmars bilresa från Småland så hade Zacharias, som varit hemma, lagat kvällsmat åt oss. Vad glad man blir för så fina barn.
Tack för kommentaren i min blogg 🙂
Fina bilder. Ser mysigt ut.