Det gäller att ta tid att reflektera över livet. Jag är väl precis som de flesta andra människor. Ibland finns det mer och ibland finns det mindre tid för en sådan reflektion. Just för tillfället finns det mer. Jag skulle kunna ha varit färdig med alla mina högskolepoäng om jag inte samtidigt hållit drömmar och andra projekt vid liv de senaste åren. Jag har mig själv att skylla. Det är rätt åt mig. Visioner ger ingen omedelbar utdelning, så att satsa för att få en sådan här kreativ familj som vi har, är ett högriskprojekt om vi tänker utifrån pengar.
Idag har jag mest funderat på hur det skulle kunna bli om man sålde sitt fina hus. Tänk att bo nästan gratis. Stockholm är väl inte världens centrum? Men det svåraste är förstås barnens skolor. Jag vill ju att de skall få de möjligheter som de har nu. Det är fortfarande prio ett.
Sen rinner tiden iväg. Jag kan sakna mina föräldrar som börjar bli gamla. Den där spontana fikan ihop och söndagsmiddagen. Livet går inte i repris. Det gör däremot TV-program och nu när sista delen av Sveriges skönaste familjer går på Kanal5 ikväll, känns det lite sorgligt. Under flera månader har vi jobbat med fantastiska roliga TV-team. Vi känner oss stolta för de åtta program vi har gjort. Tyvärr har det utvecklats så i TV-branschen att höga tittarsiffror kommer av mer crazy och naket. Så i den aspekten ligger vi inte i tiden. Men jag säger ändå tusen tack för all uppmuntran och den trogna tittarskaran som följt Sveriges skönaste familjer. Det har varit jätteroligt att möta härliga nya ansikten och fått höra så mycket uppmuntran från er.
Så tillbaka till frågan om jag har slösat bort mitt liv för att jag inte har gått enligt gängse mönster? Nej, det har jag inte gjort. Det här är värdefullt för oss.
Gruppkram till er alla!