Vi skrattade faktiskt åt oss själva när vi såg kvällens program av Sveriges skönaste familjer. Precis så kallt, kaotiskt men ändå organiserat, härligt och intensivt var det. Märk väl att det spelades in i oktober och hur kallt är det inte när det regnar kontinuerligt och blåser med bara någon plusgrader i luften? För att inte tala om hur Tehilla hade det i vattnet.

Här är kvällens videoblogg:

och har du inte sett Zaches trailer så kommer den här igen:

Vill slå ett slag för Zacharias dansföreställning på moderna dansteatern i Stockholm den 8 december och på Solna ungdomscafé den 11 december. Återkommer med mer info.

Zlatan Ibrahimovic är så gullig och så charmig! Hans tacktal där han nämner sina fem guldbollar + de två som ligger hemma och sover “förhoppningsvis” var underbart att höra.

Jag skrattar åt Tobbe när han säger att han leder över Zlatan med sina åtta.

Genom vårt åttonde guld fick vi Zlatan på köpet, eftersom han är Juniors största favorit.

På några få dagar har allt gått i rask takt med både festligheter, fars dag och igår blev Tobbes ljumskbrocksoperation avklarad. Nu skall jag städa, bära ved och göra fint. Ännu en tidningsintervju är bokad nästa vecka.

“Sälj eller dö” sa jobbcoachen till Erik i Sveriges skönaste familjer. Jag säger:

Städa eller dö!

Om det skulle komma ett brev till dig någon gång från Zap Events, så se till att tacka JA! Nu har vi varit på två superfester (nej, jag skrev inte suparfester) på samma helg, som de arrangerat. Härliga, positiva, öppna, proffsiga. Hurra för den typen av människor!

Det kändes pirrigt när vi stod i kön och skulle in på den här mama-kvällen på BERNS. Egentligen vet jag inte varför för det var helt onödigt. Här fanns glada förväntansfulla mammor. Tålmodiga var de också eftersom kön var bred och lång. Väl inne mötte vi en massa trevliga människor. Det märktes att många av dem hade följt Sveriges skönaste familjer. Vi hade jättekul med Maria och Per Sikström hela kvällen.

Minglet var superkul och alla gratisprodukter från Body-shop, Reztart, Swarzkopf GLISS, ecco, Gevalia m.fl var perfekt för en 8-barnsmamma som har fler än sig själv att tänka på. God mat och dryck, proffsig sminkning och en massa kändisar blev kvällens höjdpunkt.

Men själva prisutdelningen på Chinateatern var ganska trist och extremt ytlig. Annika Lantz kom igen!
Hon har nog sina ljusa stunder, men den här kvällen var hon mer fokuserad på sig själv än på sina gäster och de hon skulle dela ut priser till.

Jag är väl inte så trendig då, men det har väl inte med trendighet att göra om man vill ta föräldraskapet mer seriöst än man skämtsamt gör sken av? Mama har börjat bli alltför klämkäcka. Det enda priset som berörde gick till årets hjältemama Linda Carlberg, trebarnsmamma döende i Cancer.

Däremot försökte de att skapa lite eftertänksamhet med ett bildspel om Unicefs arbete, men när inramningen i övrigt andas tomhet, så hördes det inte, vilket är jättesynd. Det betyder förstås inte att det aldrig skall skämtas och vara kul på en sån här kväll, men med små enkla medel skulle det här kunna bli något som ger bestående intryck. Hur svårt kunde det vara att bjuda dit någon intressant förälder, familjerådgivare eller föredragshållare med en kort samtalsstund, så att det hade uppstått en dialog? Tyvärr var det mest en monolog av trams, men jag tror ändå att Annika Lantz är snäll och en bra mamma. Jag fattar faktiskt inte varför man mest skall prata om hur dålig och misslyckad man är som förälder hela tiden. MVG på jobbet men hemma räcker ett medelmåttigt G. 

Jag gillade däremot att se Markoolios bebis, Laila Bagge och Magdalena Graaf på modevisningen. Alla barnen var gulliga. Fattas bara annat.

… och så blev jag glad över den entusiastiska mamman som kom fram och frågade om vi kunde komma och uppträda på hennes fyrtioårsfest i januari. Det finns fans till min stora barnaskara.

Nya vänner från Sveriges skönaste familjer.

Det känns lite trist när man lägger ner otroligt mycket arbete på en inspelningsdag och det visar sig att det mest speglar när jag springer omkring på parkeringsplatser. Barnens uppträdanden var väl betydligt mer intressanta? Även det som hände runt omkring scenen var roligare att se än diverse P-automater. Barnen får så lite utrymme.

Fattar inte varför de inte visade även när Linnea gav Erik den tatuering som hon verkligen hade valt. Det var som att den röda tråden klipptes av.

Ett snyggt avslut på Sikströms bilaffär hade väl varit om pappa Per hade avslutat med att åka till en annan bilaffär där det stod en bil enligt mamma Marias kravspec. Det hade Tobbe gjort. En Mini Cooper med dubbeldörr längst bak.

Så dagens avsnitt av Sveriges Skönaste Familjer var enligt mig lite lamt, men varför klaga när det kommer fler avsnitt som jag vet är betydligt mer spännande.

Här kommer i alla fall kvällens videoblogg:

Nästa vecka får vi se Zacharias spela in en film med Tehilla som skådis och resten av familjen som film-team. Regn, blåst och temperatur kring nollan gjorde den filmdagen till något av ett äventyr. Här är trailern som Zac gjort:

Vilken tur att vi åkte till Kosta, ni vet glasriket i Småland. Mitt bland alla vackra skålar och glaskonstverk hittade vi en festklänning på outleten där det stod ”reserverad för Tehilla Blad till galapremiären”. En sidendröm till en bråkdel av priset. Det är det jag menar med att ”plötsligt händer det”. Det har blivit många ”plötsligt” för oss.

Två miljoner lampor skulle tändas just idag.

Jag hade velat ha den stora fina skylten ”Julmarknad” i bakgrunden men Tobbe tyckte att man inte skulle besvära den före detta statsministern med en sådan bagatell. Det räckte med att Alpha sprang iväg mitt i allt ihop och vi fick vänta. Men Göran var lugn som en filbunke och vänlig. ”Vi måste vänta på Alpha” sa han. Jag förstår nu varför han har blivit så folkkär. Göran kändes mysig.

Jag retar mig ändå lite på att bilden inte blev perfekt, men det är ändå en småsak i sammanhanget.

Man tycker kanske att man skulle lära sig att inte vara så stimmig och stojig, så att man själv skulle kunna posera och se lite flott ut på bild, men nej, det verkar omöjligt och det spelar faktiskt ingen roll. Jag tycker att folk skall vara som de är och det innefattar även mig själv.

Några dagar med glada vänner och släkt piggar upp i höstmörkret.  Det är roligt att åka omkring och fika i stugorna. Att bara ta dagen som den kommer. Det är det bästa med höstlov.

När vi kom hem ikväll efter dryga fem timmars bilresa från Småland så hade Zacharias, som varit hemma, lagat kvällsmat åt oss. Vad glad man blir för så fina barn.

Var alldeles nyss och tittade på “The Social Network”. Trodde först att det kanske bara var en film för ungdomar, men jag hade fel. En inspirerande film som gom gav mycket tankar om att hålla på med saker som kan bli betydligt större än det som är för tillfället.

Tobbe som gillar statistik och kurvor blev väldigt trött på mig, när jag direkt efter filmen genast började tänka på hur vi skulle kunna använda den här informationen. Att vara först med något som börjar växa. Han säger att vi måste använda oss av det vi har och expandera där. Jag är ingen datanörd, men jag vet vad jag har.

Facebook har över 500 miljoner användare, men det kräver hårt arbete att få snöbollen att rulla. Du lägger ner din möda, sen måste livet dra det vidare.

Se den! En kanonfilm.