Jag hade inte förväntat mig att även Tobbe och jag skulle gå upp på scenen, men så ville skåningarna ha det. Vi fick presentera oss alla och producenten Ralf Karlsson gav en kort beskrivning och historik om hur filmen kommit till. Han har producerat sexton filmer, så han är proffs.
Sen drar Svinalängorna igång. Jag skulle vilja säga att ju mer man ser den här filmen desto mer ser man hur välgjord och äkta den är. Jag blir åter gripen av lilla Leenas mod och hopp om att det skall bli bättre. Hennes beskyddarinstinkt för lille Sakari är så otroligt fint skildrat.
Mottagandet var ett helt annat än vid tidigare visningar. Två hundra femtio personer satt i tystnad och begrundande familjedramat de nyss blivit delaktiga i. Först när vi kom upp på scen igen brakade applåderna loss. Tehilla tog min hand och jag tryckte den hårt. Nu var det henne som strålkastarljuset riktade sig mot. Tänk på att du är som en konferencier i skolan, hade jag sagt till henne innan. När olika frågor kom kändes det hur äkta och ärligt hon svarade. Det märktes att hon växte när hon vågade.
Efteråt var det mingel och det var både roligt och trevligt att prata med alla människor som hade tagit sig till Grand i Simrishamn för att se Svinalängorna några dagar innan den stora Sverigepremiären.
