Filmfestivalen i Annonay gav många positiva reaktioner. En filmbloggare som var på plats skriver så här om Tehilla:
Översatt till svenska blir det ungefär så här:
“Den unga flickan Tehilla Blad, en drottning i en flickas kropp, gripande från början till slut, bär denna film mycket tungt på sina känsliga axlar. Hon är tveklöst främsta anledningen till att se sig yr av ”Svinalängorna”.”
Senaste tiden har mycket som hänt varit Tehillas förtjänst. Det är inte så att vi bara är nöjda när det händer mycket, men jag erkänner att jag älskar att bli bortbjuden. Fast jag kan inte säga att jag är bortskämd. De dagar jag känner mig lite nertryckt kan jag i alla fall sträcka på mig och tänka på att jag ändå är en del i allt detta som händer mina barn.
I veckan fick vi reda på att Zacharias har fått en roll i musikalen West Side Story på Göteborgsoperan. Flaggan åkte fram och extra god middag lagades. Någon dag senare fick Rufus ett fint brev där det meddelades att han fått ett stort fint stipendium, så då fick vi flagga igen. Jag köpte honom en fin härlig bakelse.
Och i torsdags ringde de från Hollywood……
Hade egentligen tänkt att skriva om att det inte händer tillräckligt för det kändes lite smådeppigt, men sen bakade Alpha och Tehilla goda små äppelkakor och då kändes det helt plötsligt bättre igen.
Jag vet – Jag är släkt med Nalle Puh.