Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/4/5/a/mamager.se/httpd.www/wp-content/plugins/wp-social-sharing/includes/class-public.php on line 81

Det kan kännas rätt så meningslöst att skriva på en blogg. Att sätta sina tankar på pränt. Samtidigt speglar det en liten bit av ens vardag som ett utdrag från en dagbok. Det finns förstås många vardagstankar som tänkts utan någon större reflektion och sedan de som ständigt återkommer. Rykten och skvaller sätter jag inget större värde på. Jag tycker att det är skönt att inte veta allt. Jag tycker att människor skall behålla sina hemligheter, men folk är nyfikna på hur andra är eller vad andra gör utan att låtsas om det. Vill hålla en putsad fin fasad utåt fast kanske själen skriker på hjälp. De som känner en person väl blir sällan förvånade över stora löpsedlar. Jag har precis som alla andra undrat vad som hände med fina Ola som nu blivit knark-Ola. Hade jag träffat på honom hade jag kramat om honom och sagt att jag älskar dig lika mycket idag som igår. Hur sanningen än ser ut så kan det lösas. Som barnambassadör har man förstås ett större ansvar. Det kräver större mognad och den enda fråga jag har är hur svårt kan det vara att låta bli? Vissa uppgifter innehåller ett visst ok som man måste bära.

Ibland känner jag en oro och frustration – en rastlöshet. En trötthet som efter stormens öga ligger och ruvar. Alltför sällan funderar vi på olika val vi gjort och dess riktningar och konsekvenser. Själv känns det som att vi bara går och väntar på något. Väntar på middagen. Väntar på att Eric Saade skall sjunga. Väntar på att höra något från stora vida världen. Och åter igen är jag där jag nästan alltid befinner mig. När vi skall ställa in oss på att något skall hända. För när vi förväntar oss det så brukar det plötsligt ske. Konstigare än så är det faktiskt inte. Det är det som gör det så spännande med att leva och att få finnas till.

Vi vill mera!