Sitter på Bondegatan 58 med vänner och familj för att fira Tehilla 16 år. Livet känns så där härligt som det gör när man låter det levas. Vi råkar nämna en gemensam bekant som abrupt avlidit i cancer i vår egen ålder. Livet kan uppfattas som att det har pågått länge, samtidigt som vi skyndar oss för att komma förbi krönet där vi kan se helheten och fortsättningen på vägen. Vi vill ju inte bara snurra runt. Här sitter vi i alla fall förstklassigt och billigt och odlar gemenskap. Det som livet verkligen handlar om och Tehilla känner sig jättenöjd. På kvällen kramar hon oss flera gånger och säger att det här var ett toppenfirande.
Man skulle kunna gripas av panik när flera människor plötsligt i ens direkta eller indirekta närhet faktiskt drabbats av livshotande sjukdomar, där vissa dör. Jag menar i femtioårsåldern! Det är knappast en ålder som man förknippar med att livet kan ta slut. Hur viktigt är det därför inte att vi tar vara på livet NU och inte skjuter det på framtiden. Det är knappast vid pensionen som man skall börja leva det liv man egentligen vill leva.
Jag känner ändå att jag har haft ett rikt liv fram till nu. Att ha fått en sådan här underbar familj tidigt i livet har gett en rikedom åt varje dag. Jag har levt i Sveriges Skönaste familj i 25 år. Tanken på att det skulle ta tvärt slut skrämmer mig.
Men jag vill ju inte gräva ner mig denna underbara söndag. Därför är det på sin plats att ni nu får reda på att jag kanske har fått Sveriges häftigaste hem också, med tanke på att jag har en Karl Johanodling i trädgården. När Rufus klippte gräsmattan för några veckor sedan undrade han var det var för skit som växte där och plöjde ner alltihop. Vilket visade sig vara ett av det bästa drag han gjort på sistone, nu när vi har denna multiförökning av Sveriges bästa svamp. Men jag skall inte berömma mig för egentligen var det Alpha som kom inspringandes med svampkartan och en stor Karl Johan i högsta hugg.
Min första tanke var förstås; ”hur kom de hit, dessa poetiska rackare?” och efter några olika teorier har jag funnit att vedhögen förra året från farfar i Småland måste vara orsaken. Så tack än en gång farfar! Du gav oss inte bara värme i vinterkylan utan även festmåltider hela hösten.
Så nu är jag inne på hur jag skall plantera kantareller på bästa sätt. Grannarna säger att det inte går, fast farfars direktimport från Småland har ju visat att det är fullt möjligt.
Ahhh…det fungerar då trots allt (svampen alltså). Jag sparade nämligen all “rens-skräp” från en MÄNGD gula kantareller för ett litet tag sedan. Tanken var att strö ut dem någonstans i närheten för att fixa lite nytt, MEN så var det ngn som sa att det inte fungerade. Såååå, renset ligger kvar i hinken (har inte haft hjärta att bara slänga ut det…hmmmm).
Men nu efter jag läst om din Karl Johan odling ska jag se till att fixa ett bra ställe för familjens egna kantarellställe (får väl hoppas i alla fall)! 🙂
Gratulera Tehilla från mig, i efterskott! 🙂
I efterskott, vad säger jag!? Det är väl i dag hon fyller år… 🙂
Jo, det är idag Tehilla fyller år men för att hinna fira med alla utan stess så började vi redan i lördags! Så imorse tyckte hon att födelsedagen blev vääääldigt lång 🙂 och Väääääldigt kul 🙂 Ikväll blir hennes första bilrunda. Tur att du sparade svampskräpet…jag fick tag i lite igår så nu har jag också planterat.
Vart går Tehilla för gymnasium???
Grattis i efterskott fina Tehilla!
Det var ett tag sedan jag tittade in här hos dig Nina, det har inte riktigt hunnits med! Så jag blev super glad att jag fann två nya inlägg att läsa i din blogg ifrån dig =)
Hoppas att du har fått en bra start på den nya vecka Nina! Ha det så gott <3
Varma hälsningar och kram,
Katie Rebekah