Ikväll får ni höra Matteus sjunga O Helga Natt.
När Nobelfesten ikväll gick på TV så blev jag påmind om när Rufus dansade där för fyra år sedan. Här är ett kapitel ur min bok Mamager
Nobel 2007
Det handlar om att några har tänkt till bättre än de gjort från början. Det är det som här belönas. Matematiska formler, vetenskaplig forskning, naturvetenskap, medicin, litteratur. Enklast förklaras detta med att det fortfarande finns envisa sanningssökare. TV sänder arton långa timmar. Alldeles för mycket för de flesta som saknar tid. Och varför ens ägna sig åt att glo på en fest, som det förmodligen aldrig ens går att få en inbjudan till. Eftersom jag ändå är hemma, så sätter jag TV:n på högsta volym. Sakta sprids underligt nog denna glitterstämning till och med här. Jag lyssnar på den kloka litteraturpristagaren Doris Lessing och nytt hopp fyller mitt sinne. Hon påpekar att det är stor skillnad på att höra och att lyssna. Efter den intervjun känns det som om jag har blivit tilldelad en ny vän. Tur för mig att jag verkligen använde min tid och lyssnade.
Jag minns när Rufus för första gjorde rollen som apan Herr Nilsson i Pippi Långstrump på Operan. Hela den karaktären färgade av sig här hemma. Helt plötsligt hade vi åtta små apor som hoppade i sängen.
Klockan halv åtta är det så dags för kungliga baletten att inta den stora trappan i Stadshuset – ett annorlunda dansgolv. Men det är ingen konst för den dansande Pippi med sin Herr Nilsson. Det kablas ut över hela världen. Den starka berättarlusten är lika stark som Pippi själv. Det är ett mästerverk som är både roligt, fantasifullt och vackert. Herr Nilsson är självklart min favorit. Jag som har följt Rufus med filmkameran i den här rollen på Operan sedan 2005. Denna speciella dag skickade jag med honom den lilla kameran så att han kunde filma själv inifrån stadshuset. Så nu sitter vi här efter festen med en guldkantad rulle och myser. Nu är det min tur att vara både nöjd och stolt. Det gäller förresten hela familjen. Hela julen kommer vi att jobba med dokumentären “Rufus – Herr Nilsson i Pippi Långtrump”. Strax innan midnatt äter vi nybakade pepparkakor och dricker glögg och pratar igenom det som hänt under dagens lopp. TV’n står fortfarande på, fast något tystare och vi skrattar högt när vi hör om en gate-crasher som äntligen lyckats ta sig förbi alla vakter, efter sjutton års försök. Det verkar gå bra att komma in utan att kunna räkna ut allokeringsmekanismen trots allt. 2007 års Nobelfest är slut. Jag blåser ut ljuset, känner doften av jul och den lilla apan slocknar trött här hemma i sin säng efter kvällens långa apdans.
One thought on “Tionde luckan”