Sitter denna afton och äter mannagrynsgröt. Har bara tre barn hemma. Fast nu kom visst Zac in genom dörren också. Levi befinner sig just nu i luften över Atlanten på väg till Canada. Han kände att det var dags att pröva sina vingar.

Det tog på krafterna att skicka iväg honom, med all planering så att vare sig han eller jag skulle behöva känna oss oroliga. Vi är alla olika. Tobbe hade åkt med en tandborste i bakfickan. Några av barnen har också ärvt det. Men allt går att träna upp.

Det hänger däremot inte ihop med spontaniteten i mitt fall. Det behöver inte vara nyårsafton för att man skall få äta hummer. Den smakar alldeles utmärkt även den 21:a januari. Man bör inte planera för mycket i livet för då blir det långtråkigt. Fast det gäller att vara observant för faror och fallgropar. Jag med livlig fantasi hinner bli mörkrädd både en och två gånger på vägen upp till Konsum. Sådant vill man som vuxen helst inte överföra till sina barn. Det gäller att jobba med sig själv, vilket jag nu får möjligheten att göra i och med att jag får se en massa läskiga filmer på Filmhuset som jag själv vanligtvis inte skulle ha sett. Denna termin går jag en trettiopoängskurs i filmvetenskap på Stockholms Universitet. Mycket intressant. Därför tror jag att det blir mindre tid för bloggande ett tag framöver.