Önskar alla en god fortsättning!

Så här mysigt hade vi det på julafton. Se det som en inspiration för vad man kan göra tillsammans. I stora kyrkan var det ca två hundra gäster som bjöds på julgröt och skinka och i lillkyrkan var vi ett fyrtiotal som fortsatte julfirandet under kvällen. (Av hänsyn till människors integritet så filmade vi inte så mycket). Dessutom arbetade jag mest och pratade och delade ut massor av julklappar förstås, så det hade ändå inte hunnits med.

 

När det är så här mycket som det har varit hos oss de senaste dagarna, så tystnar orden. Då är det skönt att låta musiken få tala. I juletid märks det extra att familjen är stor. Just nu går några och småstökar och en av sönerna spelar julsånger på pianot. Stämningsfullt med andra ord.

De som inte känner oss skulle nog tycka att vi tagit på oss lite väl mycket nu. Det blir lätt så och jag motsätter mig inte. Just för tillfället räknar jag timmarna av vad som behöver bli färdigt innan julafton. Grejen är den att jag gillar att själv se hur det ska gå, men det viktiga kring jul är gemenskap och det blir det ju oavsett med rätt inställning.

Idag har jag gjort inlagd stekt strömming och fixat allt till julstöpningen i morgon. Några av barnen har varit ute och åkt pulka och så har jag julhandlat. Det finns inget som är så roligt som när det finns pengar på kontot. Ni håller förstås med om att det underlättar så här dagarna innan jul? Då känner jag mig bekymmerslös – Hakuna Matata.

Denna kväll är jag jättetrött så det får vara så här kort. Och för den delen är det OK att vara trött.

 

 

 

Snart kommer det en video med Junior

 

 Idag har mina tankar varit hos de barn som kanske aldrig har fått uppleva en riktig jul. Vuxnas ansvar att ge sina barn fina minnen är inte något som vi kan skjuta över på någon annan.

Hörde på Nyheterna idag om hur svårt en del barn har det nu när förskolorna stänger och föräldrar inte har tillräckligt mycket för att ge sina barn mat hemma. Det är omöjligt att klara en familj på fyra personer med två tusen kronor per månad att leva på. Allt sådant här gör mig så ledsen att jag bara vill gråta. Det är bara några dagar fram till julafton, den dagen på året som ska vara fylld av förväntan i luften och glädje och spänning. Då menar jag inte sådan spänning som man får ont i magen av.  

Som så många andra har jag läst Martin Melins blogg idag och förvånats över de hetsiga reaktioner som den mött. Men jag råkar ha större förtroende för poliser. Som om de inte har sett tillräckligt mycket konsekvenser och elände på grund av alkohol, så att den i sig också kan vara grundorsak till våld elände och övergrepp. Min mor sa alltid att ”där alkoholen går in, där går vettet ut.” Jag har faktiskt sett människor som inte är sig själva på grund av spriten. Människor som inte längre vet var gränserna går.

Varför blir människor så upprörda över att någon som har sett avarterna bakom lyckta dörrar förespråkar en vit jul för barnens skull? Det vore väl det bästa att få med sig så många som möjligt som avstår alkohol i juletid så att det blir julefrid även för de barn som har föräldrar som inte är sig själva när spriten tar över. Där har vi alla ett ansvar att hjälpa. För liten som för stor.

Uppmanar alla medborgare denna afton till en vit jul.

Vi har redan lite jul här i vårt hus

 

och idag har vi både bakat och gjort julgodis.

 

Snart är det julafton och då är min högsta önskan att alla prinsar och prinsessor skall få sova lugnt om natten. Men då får inte vuxna sova. Nessun Dorma – ingen ska sova.

Är mitt inne i förberedelserna för julfirandet för ett hundratal personer i S:ta Clara. Det är en lång lista att pricka av. Samtidigt har jag kokat fläsklägg med rotmos till idag. Jag undrar ibland hur andra gör? För mat på bordet ska det ju vara varje dag. Kanske är jag för ambitiös. Men gott blev det enligt mina matgäster. Hör jul-Ernst säga att han luktar som en glöggpinne på TVn som står på i köket. Det känns mer exklusivt än att som jag lukta en blandning av köttbullar, jansson och fläsklägg. Men det får duga så här några dagar före jul.

Nu har den här dagen gått och i morgon är det äntligen sista skoldagen för våra barn. Sen är det jullov. Hämtade också hem en julgran idag.

 

I slutet på året kan vi alla känna av trötthet. Och ett gott skratt förlänger livet. Förhoppningsvis in i nästa år.

I det stora hela är jag väldigt nöjd. Tobbe skrattar när jag säger detta. Med tanke på hur många som klagar på att de inte har någon tid, så låter det komiskt att någon med åtta barn anser sig ha det. Kanske tiden blir maxad av den stora variation av händelser som sker samtidigt i nuet och som alla i viss mån är en del av mig. Jag skulle inte känt mig hälften så levande om jag inte haft tid att reflektera. Det är ofta där lusten också kommer ifrån, att man har haft tid att ta vara på tillfällena som dykt upp och ständigt kommer här i livet. Så när någon skriker att det är sista chansen ska du inte bli lurad, för är du tillräckligt motiverad och har talang så kommer den åter till dig. Låt aldrig någon få dig att känna att det är kört.

Du är unik!

 

En liten videopresentation som Tehilla gjorde för ett par år sedan. Med tanke på Svinalängorna önskar jag att vi som vuxna tar ansvar och ger våra barn en vit jul, så att de sedan kan minnas barndomens jular som något härligt och fint.

När våra barn var små så hade de många att både prata och leka med. Men den största förmånen tror jag ändå har varit att de har fått ro att också prata med sig själv och tänka. Den här inre vägvisaren som blir en kraft även när allt inte är så lätt. För att se andra människor måste man först ha sett sig själv.

Lyssna på dig själv!
Det får bli mina kloka mammaord denna afton.

Hela dagen har gått åt att både städa och baka. Arbetsam men rolig. Så här fina cupcakes gjorde Alpha idag när hon var ledig från AF.

Låt det väl smaka!

 

Matteus som kan nästan allt om och av Bellman och Taube var i höstas på Engelen. Hade jag varit producent för Allsång på Skansen så hade jag plockat in honom för länge sedan. Han är en fröjd att lyssna på.

http://www.youtube.com/watch?v=NDvlPN9d1TU