Idag har mina tankar varit hos de barn som kanske aldrig har fått uppleva en riktig jul. Vuxnas ansvar att ge sina barn fina minnen är inte något som vi kan skjuta över på någon annan.
Hörde på Nyheterna idag om hur svårt en del barn har det nu när förskolorna stänger och föräldrar inte har tillräckligt mycket för att ge sina barn mat hemma. Det är omöjligt att klara en familj på fyra personer med två tusen kronor per månad att leva på. Allt sådant här gör mig så ledsen att jag bara vill gråta. Det är bara några dagar fram till julafton, den dagen på året som ska vara fylld av förväntan i luften och glädje och spänning. Då menar jag inte sådan spänning som man får ont i magen av.
Som så många andra har jag läst Martin Melins blogg idag och förvånats över de hetsiga reaktioner som den mött. Men jag råkar ha större förtroende för poliser. Som om de inte har sett tillräckligt mycket konsekvenser och elände på grund av alkohol, så att den i sig också kan vara grundorsak till våld elände och övergrepp. Min mor sa alltid att ”där alkoholen går in, där går vettet ut.” Jag har faktiskt sett människor som inte är sig själva på grund av spriten. Människor som inte längre vet var gränserna går.
Varför blir människor så upprörda över att någon som har sett avarterna bakom lyckta dörrar förespråkar en vit jul för barnens skull? Det vore väl det bästa att få med sig så många som möjligt som avstår alkohol i juletid så att det blir julefrid även för de barn som har föräldrar som inte är sig själva när spriten tar över. Där har vi alla ett ansvar att hjälpa. För liten som för stor.
Uppmanar alla medborgare denna afton till en vit jul.
Vi har redan lite jul här i vårt hus
och idag har vi både bakat och gjort julgodis.
Snart är det julafton och då är min högsta önskan att alla prinsar och prinsessor skall få sova lugnt om natten. Men då får inte vuxna sova. Nessun Dorma – ingen ska sova.