Hjälp jag har blivit kidnappad. Av en människas slarv. För några månader sedan var jag snäll och lånade ut bilen. Egentligen ville jag det inte utan jag blev tvingad till slut. Annars skulle jag varit en elak människa och det är det sista jag vill vara. Några månader senare sitter jag med kravbrev om obetalda P-böter. Krav från mackar om stulen bensin. I veckan åkte jag förbi Södermalm för vi har också fått krav om tvångsflytt av min felparkerade bil. Bilen såg ut som en knarkarkvart. Den var nystädad när jag lämnade den. Eftersom den som lånat bilen inte har några pengar och inte heller kommer att få några, så är det vi som måste ordna upp alltihop. Dessutom hade killen tappat bilnyckeln. Vissa människor kan verkligen konsten att dränera ens energi. Jag är helt slut av den här obehagliga känslan. Om jag hade gått på det jag känt från första början hade just dessa problem aldrig inträffat. Jag menar inte att jag eftersträvar ett problemfritt liv, men just sånt här känns orimligt att det ska hända. Nu måste allt lösas innan söndag och vi får stå för notan. Ibland är det helt enkelt botten att vara en medmänniska. Tydligen kan folk göra hur som helst.

Igår, livets visor i poesi. Idag, finns inga träd att klättra i. Kan någon sammanfatta ett liv? I morse dog min moster i Los Angeles. Hon blev amerikan. Hon skulle visa mig Hollywood. “Vi får se” När? händer aldrig. Ett helt långt liv räckte inte. Det vet jag först nu. Jag kom försent till det jag alltid tänkt hinna med. Det är jag lessen för idag. Just nu. Gud i himlen jag ångrar mig så. Att göra det man tänkt och drömt om är lättare sagt än gjort. Så har det alltid varit. En dag är alla dagar slut. Tänk på det.

 

När jag var ung drömde jag om att bo i en kyrka. Där skulle vänlighet och tolerans råda. Hos mig skulle människors inre vara det viktigaste. Jag tror på den där kraften som finns oss människor emellan. Att den vill hjälpa. Bort från det som kan binda och det svåra. Kort så jag tror på love and peace! Som 19-åring gifte jag mig och fick barn. Många barn. Det har jag aldrig ångrat. Barn är rikedom! Nu står jag här och är redan 50 år. 50 är INTE det nya 30 enligt mig. Det känns löjligt. Jag är det jag är punkt slut. Efter att ha sett idrottsgalan i veckan drabbades jag av Orupfeber! Dessutom har jag aldrig vart på Hamburgerbörs så tänk vilken tur jag har att Orup har sin show där JUST NU! (Det ansågs syndigt i mina ungdomsår) Men det kan vi ta en annan gång. För nån vecka kom frågan upp om vad jag önskade mest här i livet (förutom fred på jorden och att mina barn är lyckliga). Då önskade jag mig att få tala alla världens språk. Men nu har jag ångrat mig. För nu är kyrkan till salu på Mariatorget och den önskade jag mig redan för 25 år, då jag och min lilla femåring gick till fiollektionerna hos Runa.

Trevlig helg!

Att rensa i garderober är aldrig kul. Men efter att ha sett Arga Snickarn igår är jag tvungen att ta tag i mitt elände and just do it. Den där arga karln hade vridit nacken av mig om han upptäckt det här 😛 och jag hade vart tvingad att spela med. Nej, då gör jag det hellre självmant. Helt frivilligt. Utan motprestation. Ger min tid till praktiskt arbete. Biter ihop för mig själv. Mina händers verk arbetar NÄMLIGEN inte endast för att få saker och ting överstökat!! Dessutom FÅR man ha det stökigt och man FÅR vara tjock! (funderar på det också) Så länge man själv mår bra av det eller så länge ingen i familjen protesterar. Därför bjuder jag med glädje på denna bild idag. Varsågod!

Man ska inte skratta åt andras elände. Men igår kunde jag inte låta bli då vi såg Pernilla Wahlgren med familj i Arga Snickaren. Det finns visserligen genvägar till städning. Men då behövs det en viss grundstruktur! Klart att folk inte hinner med. Kändisar är inget undantag. Jag älskade det här avsnittet. Ser fram emot Markoolios. Riktiga problem med handfasta lösningar av proffs blir bra teve helt enkelt. Säkert betalar femman bra dessutom. Vem hade inte då ställt upp liksom. Vi har nog alla dessa utrymmen som borde få se dagens ljus. Jag fattar inte heller varför det alltid måste bli proppfullt överallt och då rensar vi ofta. Städfrustration är ingen höjdare kan jag lova. All denna oreda med prylar och pinaler måste bekämpas som värsta ohyra!!! Vi får inte vila nån gång kan mina barn klaga. Hos mig blir ungarna tränade som värsta elitsoldaterna. Jag hoppas att de som vuxna lärt sig att ANSVAR kan ingen smita ifrån. Inte jag heller.

Arga Snickaren är ett genidrag! Undrar om han är lika cool hemma. Det skulle jag vilja se 😉

ps! Jag älskar Wahlgrens

En söndag i mitt kök är oftast lugnare än andra dagar. Klockan är snart halv fyra och jag sitter fortfarande i morgonrock, med tända ljus och te. Läser och skriver. Det är en perfekt dag.

Har suttit här och funderat över frågor som ställdes i en intressant artikel.

Det började redan för några dagar sedan då jag drömde om ett nytt TV-program som jag skulle vilja göra. Sen var det en av mina vänner på FB som ställde frågan hur hon skulle kunna träffa den rätte.

Min man och jag gick all in och svarade på alla de trettiosju frågorna. Mycket intressant! Vi har försökt definiera en perfekt dag eller vad vi skulle vilja veta om vi hade en kristallkula som kunde berätta sanningen om ditt liv, dig själv eller framtiden. Det slutar med att vi blir alltför analytiska om kulan bara visar det som blev och inte det som vi kunde förändra. Varför veta något som man ändå inte kan göra någonting åt?

Eller; vad är det bästa som du uppnått i ditt liv?

Vi funderar vad vi har gemensamt. Det kan vara bra att ställa den frågan även efter trettio år och inte bara i en början av en relation. Vad har vi för yttre eller inre saker gemensamt?

Är en perfekt dag bara då du eventuellt vinner en massa pengar, får det perfekta jobbet eller ger ut en bestseller? Eller är en perfekt dag ett ständigt återkommande tillstånd då förhoppningar och lycka får utrymme. Längtan efter kärlek och lycka är kanske mer formbar än vad vi gör den till.

Om jag hastigt dog i natt, vad skulle jag då säga som eventuellt är osagt? Personligen kommer jag inte på något som jag har oklart med någon eller att jag missat att säga till någon hur mycket jag älskar dem.

Vi avslutar med att titta varandra fyra minuter i ögonen.

Nu ska det lagas middag denna sköna söndag.

Kram

NIna

Vi var igår bjudna till Gladys del Pilars 25-årsjubileum. En upplyftande tillställning på Café Opera. Såna här tillställningar kan bli väldigt ytliga, men när Gladys börjar sjunga Gabriellas sång “Det är nu som livet är mitt” så påminns jag om hur tacksam jag är över livet. Att jag är jag och för allt jag får vara med om. Dessutom träffade vi en hel del trevliga människor. Tack!

Tidigare på eftermiddagen förfirade vi dottern Alpha som fyller sexton år idag genom att gå på Wienercaféet med några vänner. Riktigt mysigt och värt varenda krona. Ikväll har det varit fullt hus här hemma. Nu kan jag andas ut en månad till nästa kalas.

Oftast skriver jag för att hålla reda på tankar. För det mesta är det mina egna. Men andra människor inspirerar mig också ofta. Jag får en ny tanke. En ny inblick. Det spelar ingen roll om det verkar ytligt. Jag klarar av att leta mig fram till kärnan. I morse läste jag den här dikten av Edith Södergran.

Vad är skönhet? Fråga alla själar –
skönhet är varje överflöd, varje glöd, varje överfyllnad och varje stort armod;
skönhet är att vara sommaren trogen och naken intill hösten;
skönhet är papegojans fjäderskrud eller solnedgången som bebådar storm;
skönheten är ett skarpt drag och ett eget tonfall: det är jag,
skönheten är en stor förlust och ett tigande sorgetåg,
skönheten är solfjäderns lätta slag som väcker ödets fläkt;
skönhet är att vara vällustig som rosen
eller att förlåta allting för att solen skiner;
skönhet är korset munken valt eller pärlbandet damen får av sin älskare;
skönhet är icke den tunna såsen i vilken diktare serverar sig själva,
skönhet är att föra krig och söka lycka,
skönhet är att tjäna högre makter.

Mina pojkar är vuxna nu. Står på egna ben. Betyder det att jag inte längre behövs?

De far och flyger. Akta dig för faror säger jag. Tappa inte huvudet och håll gylfen uppe. Jag vet. Jag är drastisk men det är faktiskt inte ficktjuvar som är farligast i världen. Svaret på världens problem är i en kärlek där du känner dig trygg och älskad. Det behöver inte vara endast mellan två personer utan det kan lika gärna vara i ett sammanhang. Som ung vill man pröva sig fram. Min ena son försöker i denna stund sig på att kanske bli vegetarian.. men det är inget du kan slå över från en dag till en annan  påpekar jag. Det har mycket med ett filosofiskt synsätt att göra. En bra början är att kolla i olika kokböcker. Halva morgonen pratar vi om det här och att hur gör man för att inte fastna i en tanke. Hans problem är inte att leva stukturerat och ordningsamt  det kom  i och med baletten. Men alla dessa hälsotrender som avlöser varandra kan ju få vems hjärna som helst att koka över. För vore det inte ännu bättre om jag fastade i 21 dagar? Vad skulle jag inte kunna uppnå då? All denna fixering och jagande hävdar jag. Allt detta focuserande på metoder och alla andras idéer. Det är då jag säger stop och belägg. Sinnesro blir som att jaga sin egen skugga. Själv äter jag inte kor, grisar, oxar, lamm, kalvar sen 25 år tillbaka. Vill veta att kycklingen haft ett bra liv innan jag tar en tugga. Fisk och skaldjur går bra. Jag får väl skylla mig själv helt enkelt att det finns svamp och röror i de flesta kastrullerna här hemma. Klart mina ungar har blivit påverkade. Men jag har aldrig prackat på någon en vegostil. Det enda jag önskar är bara att ingen fastnar i något som gör livet för omständigt eller fanatiskt. Det tar lite tid att lära sig livet som bara är. Den mening som jag själv tror på. Men det är aldrig försent att lära.

Var nöjd med den du är. Du ska hålla.

Granny’s race