Nu står vi alla inför ett nytt år. Ett oskrivet blad. Kanske behöver inte vi västerlänningar egoboosta oss själva hur länge som helst. Men i början av ett år kan det vara värdefullt att sortera sina tankar, känslor, hus och hem så att det går att hitta till det väsentliga.
Det är mänskligt att falla i gamla hjulspår. Därför behöver jag påminna mig om och om igen. Jag behöver inte alls gå i fjolårets slitna kostym. Det är Nytt År. Jag tar på mig en ny kostym. Jag sträcker mig efter nya möjligheter. Det är också så jag bemästrar det som inte är lika roligt. Det som är tungt och tråkigt.
Årets första dag har passerat. Jag känner mig glad över att jag redan är iklädd min nya kostym. Det får stå som en metafor. Du kanske inte alls behöver en ny kostym. Troligen räcker det med att strunta i allt ytligt trams som finns över vår jord. Jag kanske inte heller behöver en ny kostym. Det viktigaste är att ställa angelägna frågor som kan hjälpa en på traven. Hjälpa andra och sig själv. Inställningen får alltså bli följande;
Fortsätter att hjälpa andra och sig själv också detta år.
Helt klart är att drömmar färgar av sig. Vilka färger då? tänker du. Föreslår att du tar fram en akvarellåda och släpper loss fantasin.
Jag behöver se mig själv utifrån för att konstruktivt kunna förlösa min kraft. Så jag gör mig själv en tankekarta och använder mig av det jag har. Ofta tar det oss längre än vad vi någonsin trott. Visionen skapar liv.
