Vi var igår bjudna till Gladys del Pilars 25-årsjubileum. En upplyftande tillställning på Café Opera. Såna här tillställningar kan bli väldigt ytliga, men när Gladys börjar sjunga Gabriellas sång “Det är nu som livet är mitt” så påminns jag om hur tacksam jag är över livet. Att jag är jag och för allt jag får vara med om. Dessutom träffade vi en hel del trevliga människor. Tack!
Tidigare på eftermiddagen förfirade vi dottern Alpha som fyller sexton år idag genom att gå på Wienercaféet med några vänner. Riktigt mysigt och värt varenda krona. Ikväll har det varit fullt hus här hemma. Nu kan jag andas ut en månad till nästa kalas.
