När jag var ung drömde jag om att bo i en kyrka. Där skulle vänlighet och tolerans råda. Hos mig skulle människors inre vara det viktigaste. Jag tror på den där kraften som finns oss människor emellan. Att den vill hjälpa. Bort från det som kan binda och det svåra. Kort så jag tror på love and peace! Som 19-åring gifte jag mig och fick barn. Många barn. Det har jag aldrig ångrat. Barn är rikedom! Nu står jag här och är redan 50 år. 50 är INTE det nya 30 enligt mig. Det känns löjligt. Jag är det jag är punkt slut. Efter att ha sett idrottsgalan i veckan drabbades jag av Orupfeber! Dessutom har jag aldrig vart på Hamburgerbörs så tänk vilken tur jag har att Orup har sin show där JUST NU! (Det ansågs syndigt i mina ungdomsår) Men det kan vi ta en annan gång. För nån vecka kom frågan upp om vad jag önskade mest här i livet (förutom fred på jorden och att mina barn är lyckliga). Då önskade jag mig att få tala alla världens språk. Men nu har jag ångrat mig. För nu är kyrkan till salu på Mariatorget och den önskade jag mig redan för 25 år, då jag och min lilla femåring gick till fiollektionerna hos Runa.
Trevlig helg!
