Igår när vi satt på Den Gyldene Freden så kom det in en ensam snygg kille som satte sig vid bordet bredvid. Jag berättade genast att jag vunnit en matlagningstävling i TV dagen innan. Han lyste upp och blev inte det minsta förvånad. Det skulle en vanlig dönick blivit. Den här mannen var från Toronto i Canada, vilket kändes som ett märkligt sammanträffande eftersom en av mina söner är där och dansar nu. Helt plötsligt connectade vi och världen var liten. Hade jag varit sluten hade tankarna tagit en annan väg. Ens inre leder oss alltid rätt. Jag kan inte leva utan medmänniskor – där hämtar jag min drivkraft.
Han återupplivade en gammal idé som jag haft. Tror nästan han var ditskickad av högre makter. Jag ser det som ett tecken på att börja arbeta konkret för det nu. Gissar att han var en ängel.
Så idag känner jag mig jättelycklig 😀
Så här fint var det på Slottsbacken utanför Kungliga Slottet när vi gick hem
Det är inte bara stora konstnärer som Francesca Woodman, Louise Bourgeouis, Marc Chagall och Carl Milles som kan lyckas.