Sett en underbar liten film ikväll som verkligen hade hög igenkänningsfaktor. Något vuxet att tänka på. Att acceptera livets olika skeden känns trots allt svårt. Fick jag välja ville jag hellre vara tjugofem. De flesta jag känner säger tvärtom. De säger att det är så skönt att bli äldre. Det tycker inte jag. Helt plötsligt har du ont i ett knä eller en tumme. Vad är det för roligt med det liksom. Däremot kan gamla människor åldras i skönhet. Alltså de som gör det. Många förlorar allt när de blir gamla, för de förlorar sitt sinne. Det är därför jag själv är rädd för ålderdomen. “While we’re Young” påminner mig om mitt lustfyllda jag. Där jag sällan satte några gränser utan nyfiket kastade mig ut. Som 50-åring ska du veta att livsglädjen består inte av omständigheter. Som 50-åring är du trygg och säker. Men inte jag. Hela tiden söker jag kontakten med hjärtat eller det som är större än mig själv. På det viset växer min själ till och jag kan stanna kvar i nuet. Jag vet inte om nån fattar. Men ärligt talat, jag bryr mig inte längre. Jag lever idag. Imorgon kan jag vara död. Jag har valt det här livet. Valt att ta hand om alla våra barn, eller kanske är det så att de valde mig. Det är sånt jag funderat på under alla år. Livet är här och nu. Jag tänker fortsätta leva som jag var 25 så länge det går.
se filmen med underbara skådisar?