Världen tycks svämma över av lidande och människor i nöd. Vi gråter en skvätt, skänker några kronor och hoppas sedan att det skall lätta. Men saken är den att ett lidande går inte över på samma gång som den eventuella hjälpen når fram. Det finns ofta mycket sorg som har grävt sig in i själen. Vi måste våga bli djupt berörda och rörda eftersom där är den största motkraften till fattigdom och nöd. Likgiltigheten kommer av att vi distanserar oss från individerna bakom nöden.
I morgon är jag bjuden till frukostbuffé i Stockholm som Läkarmissionen ordnar. Det känns jättespännande och meningsfullt.
Eftersom det är höstlov denna veckan så satte jag yngste sonen på tåget ner till Småland idag, där mormor och morfar väntar. Alla behöver vi omsorg.
