Full fart med övning denna söndagskväll i vardagsrummet. Om någon vecka är det åter dags för bbx8 att inta scenen. Man ska tro på det man gör och det man vill göra. Man ska helt enkelt inte ge upp. Det här är vad vi älskar att göra, därför gör vi det bara?
Idag körde jag ner till hamnen för att hämta alla kuddar och båtgrejer. Idag ska segelbåten upp på land. När jag kommer till Strandvägen möter jag det perfekta paret från den flotta villan på udden. Det lyckosamma paret. De som eftersträvar mycket pengar och glamour. Iallafall är det så de själva framställer sig. Jag smygkryper efter dem som en dåre, och hoppas förstås att de inte ska se mig. Vilket de förstås gör. Har inte sett dem sen i våras, jodå, men just idag dyker de upp. Åter förstärks våra olikheter, våra olika omlopp, banor. Jag tittar ner, tänker inte möta deras blick. Den som får mig att känna mig liten, värdelös och konstig. Den som säger; men kolla vilken dåre. De drar förbi med alla sina hundar. Jag svänger av till vänster för att ställa bilen, stiger ur. Märker att jag endast har min morgonrock och ett par gummistövlar på mig, annars är jag helt naken. Naken står jag där i dimman och väntar på att Tobbe ska segla in med båten. Det känns overkligt. Luften är hög och klar. Han kastar ut allt vi haft i båten under hela sommaren. Jag drar och sliter allt till bilen. En del kuddar har möglat. Jag tänker; jag är specialist på att skapa mig problem. Båten är överkurs. Mest en dröm. Den passar inte alls i tid och rum. Ändå älskar jag att titta på den. Blir glad av dess skönhet. Båten utstrålar ett hopp. Ett hopp om att allt kommer nog att bli bra till slut ändå. Om vi bara gör vårt bästa också lite till. Endast så, blir bättre till bäst. När jag står där vid stranden och packar in allt på parkeringsplatsen kommer åter det perfekta paret förbi. Jag märker hur de gärna hade velat säga något. Men eftersom jag inte vet vad, så väljer jag att titta bort. Väljer att dölja mig. Väljer att göra mig osynlig, vilket jag inte är och heller aldrig kommer att bli. Jag är bara jag. Den nakna nyfikna sanningen.
Det var för två år sedan. Zacharias hade precis släppt sin första singel “Jag är Gay” på Sony Music Entertainment och vi var på Medis och filmade. Det var hett och intressant och folk som hörde Zacharias älskade honom. Det gör de fortfarande. Ser ibland kommentarerna på Twitter och andra sociala medier. Men det slog inte så mycket som behövdes för att boosta ordentligt. För att det skulle bli en massa spelningar och mycket tid på radion. Men det går aldrig att förringa det han skapade och fortsätter att skapa.
Då skrev jag förstås mycket om musik på bloggen och därför är det inte så konstigt att jag ligger under kategorin Musik på Bloggportalens listor. Och nu när bloggen börjar läsas för fullt så har jag hoppat upp på andra plats på musiklistan efter Zara Larsson!!!
Så nu bjuder jag på ett smakprov av Zacharias Blad på Medis i augusti 2013.
Titta gärna tillbaka på allt som jag skrivit om Zacharias.
Tycker man om någon i familjen Blad? Då får man de andra på köpet. Mina barn har sällsynta syskonband och starka sådana. Det visades igår kväll när de tog hand om varandra för att lyssna in. Det är det bästa med att ha fått leva i min familj. Mina barn är helt enkelt underbara mot varandra, för de använder det de har och gör vad de kan❤
Att se riktig vänskap bland sina vuxna barn är mycket tillfredställande som förälder. Det är den bästa present man kan få på sin födelsedag.
Tillit börjar byggas redan när de är små.
Det ser jag på mina små barnbarn.
Idag är det min födelsedag och gratulationerna rasar in på fejjan. Denna underbara känsla att bli bekräftad på FB. Alla är värda att få känna sig som en stjärna åtminstone en gång om året. Det fina är att jag själv också blir påmind om dessa människor som gratulerar. Vi är alltså inte isolerade öar. Bort med det.
Barnaskaran som gratulerar mig här hemma på morgonen blir däremot mindre och mindre för varje år. Men det gör faktiskt inte så mycket. Ikväll är huset fullt igen.
I morse funderade jag på en tanke då en situation uppstod. Vi struntar i själva situationen annars skulle jag aldrig komma till saken. Efter att ha levt i femtio år kan jag sammanfatta mig själv i ett enda ord. Jag är en pragmatiker som fokuserar på handlingar och dess praktiska konsekvenser. Hur genomförbara, funktionella och användbara ens idéer, ord och handlingar är. Jag följer egentligen inga principer förutom att jag har en grundläggande medmänsklighet. Jag är beredd att ändra mina tankar utifrån den praktiska situationen. Jag anser också att nöden har ingen lag.
Jag anser att det kan vara bra att pröva sina tankar och sin livsfilosofi och så har vi också fostrat våra barn. Livet är inte statiskt men kärleken är gränslös. Genom alla mina barn fick jag ett stort hjärta.
Love is a source of bliss and infinity.
I två veckor har jag blivit uppvaktad. Härligt tänker du. Tills jag säger att det var av en annan man än min egen. Det märkliga var att från början var vi “just friends”. Men någonstans på vägen hände något. Nu vill jag fort säga att vi har inte träffats in “the real life”, så ingen gör en höna av en fjäder här.
Men! Jag är bara människa och med mycket känslor dessutom. Nästan inga vanliga par talar om det här. Det är tabu. Jag är lite annorlunda där. Min man öppnar upp om han är med mig och då är han oftast mycket klok. Själv hamnar jag i många både roliga och intressanta samtal för att jag går in i varje situation som om det vore livets sista suck. Lite som en forskare. Jag tröttnar aldrig att prata med andra människor om relationer och om hur vida de gjort, tänkt, känt…. Vad de kommit fram till helt enkelt. Ibland blir det plumpt och fel men oftast leder samtalet till något bra. Något meningsfullt. Jag är en människa som är rakt på sak. Det är därför som jag också får raka svar och det är därför som jag hamnade i korsförhör med en fransman för drygt två veckor sedan. En helt bedårande fransman vill jag dock tillägga. Direkt när jag såg honom fick jag gellylegs. Han tycktes gilla mig med eller snarare, han blev galen i mig och jag kan erkänna att det kändes underbart. Men du är gift!!! säger någon. Jag sa det med och berättade allt för min man , annars skulle jag fått dåligt samvete på kuppen. Det är här jag undrar hur vanligt det är bland folk egentligen. Eftersom ingen pratar om detta så brukar det mest uppdagas när det är försent. Folk skiljer sig på löpande band. Men jag älskar min man. Det är bara det att vi har för lite tid för varandra. Och nu när jag pratat med någon som väckt upp alla de där bortglömda känslorna vill jag inte ha tillbaka det där tråkiga igen. Från början var jag mest glad över att äntligen fått någon vettig att prata engelska med. Men efter att ha blivit matat med “cuddle” and “snuggle” så kände jag att jag skrek av denna lust. Jag menar, nån lust måste vi ju ha haft eftersom vi ändå fått 8 underbara barn. Jag vet att livet har olika faser som man går igenom. Jag vet allt det där. Men ack! Så skönt det var att vara berusad av bekräftelse och uppmuntran. Något att tänka på för den som vill hålla ihop sin relation. Också för mig.
Jag befinner mig i den delen av livet när allt bara rullar på. Ingen borde vara mer nöjd än jag. Ändå är jag inte det utan jag känner att jag längtar efter andra möjligheter. Blir du aldrig nöjd undrar min man. Nöjd är ett litet ord som gör anspråk. Nöjd är som ett pianostycke som spelas inom en, en hymn, ett stilla flöde. Som nöjd räcker det med att höra någons röst. Jag kan omöjligt vara missnöjd. Men nöjd. Något saknas mig och jag tänker ta reda på vad det är. Det är därför som jag är tystare.
Ett citat som passar mig är: Minns gårdagen, tänk på morgondagen men lev idag. Som idag, jag gick förbi en superhärlig ostbutik. Vände och gick tillbaka och sa till mig själv: ” Idag är det måndag och det är en bra dag att äta ost på” eftersom ingen protesterade så gick jag in. Ost kan konsten att pigga upp vem som helst och grottlagrad roquefort tar dig tur och retur till himlen också en måndag. Måndagar kan också bli nummerettdagar! Hur man gör det ska jag berätta en annan gång?men mycket hänger på det lilla ordet, LEV!!!!
Första helgen i oktober åker vi alltid till Örsundsbro och går på Mickelmäss marknad. I år firade den 40-årsjubileum. Här går det att köpa allt från kokosbollar till hantverk. Kan verkligen rekommendera ett besök bland dessa hundratals knallar. Ligger drygt sju mil från Stockholm.
Igår kväll såg vi nya filmen Annie här hemma. Den handlar om den föräldralösa Annie (Quvezhané Wallis) som bor hos elaka Miss Hunningan (Cameron Diaz) tillsammans med andra barn i samma situation. En dag blir hon räddad av den stenrike borgmästarkandidaten Benjamin Starck (Jamie Foxx). Det här är en film som jag likaväl skulle kunnat se utan barn. Det här är en film som får mig att inte glömma mina drömmar även om de känns långt bort just för tillfället. Musiken är härlig och medryckande och kan få vem som helst på gott humör. Allt bra i livet börjar med ett glatt humör. En av anledningarna till att jag alltid velat pumpa in den känslan i mina ungar. Det är mycket lättare att lyckas och att komma någonstans i livet som glad.
Det är inte lätt att göra en ny tappning av en så utsökt musikal som originalversionen från 1982 var, men här har filmskaparna och skådespelarna verkligen lyckats.
Se den!!!
Önskar alla en Glad-dag