Skolan har börjat för yngsta killen och för att få sista julkaramellen uppäten har jag bjudit hit klassen på julgransplundring. Vi föds fria men ofta tar det inte många år förrän alla måsten äter upp oss. Jag slåss mot det. Jag vill möta världen med ett leende och jag vill att ungar ska känna att vi vuxna verkligen bryr oss. Men det har precis varit jul tänker du. Ja precis, alla har inte det kul på jul. Jag älskar fest. Fester gör att det svåra upphör om så för en stund. Kanske kan jag få vara med och bjuda Stockholms ungar på en julgransplundring i Sankta Clara nästa år. För hur än livet ser ut – alla behöver en liten plundring då och då. Nu måste jag jobba på. Hej hopp!
