Människor lider i vår stad och trots att Stockholm strålar som aldrig förr kom jag aldrig utanför kyrkväggarna. På morgonen stack jag iväg till Klara för att träffa några vänner och klockan 17 skulle volontärerna äta middag på Scandic Hotell. Innan dess hade jag fullt upp med att stötta en kille som kommit till Stockholm för två dagar sen. Utan vare sig mat, pengar eller bostad blir allt tufft. Livet är hårt och vi människor drar lätt iväg därför att vi tar för snabba beslut. Det är tar tid att lära sig att överleva gatan. Han grät. Mitt hjärta brast också ?
Han fick följa med hem. Han gav oss det här fina tyget som tack för vår gästfrihet. Imorgon är en ny dag. Gonatt?