Hittar inte riktigt orden på det som håller på att hända en av mina söner. Han höll på att knäckas ”ung och dum”, men där nere i skiten så började han skriva om hur det känns. Idag ser situationen annorlunda ut. Han fann tröst i att få uttrycka sig. Vi har naturligtvis stöttat honom och låtit tårarna rinna tillsammans.
Någonstans måste vi som föräldrar släppa taget och förlita oss på att det ska ordna sig. Och tänk, det gjorde det.
Åtta hjärtan åtta barn
Zac för ett år sedan.