Men om jag så bara förblir en fis i rymden och den ständiga tvåan, så vill jag vara en fin fis. Bort med tankar om att alltid komma steget efter och känslan av att bara nästan räcka till och kunna vara lite bättre. Så här på första maj ställer jag mig frågan varför det är så viktigt att alltid vilja vara nummer ett. Även om de må vara viktigt i vissa sammanhang, men för det mesta lever vi inte för att bli bedömda. Ska vi gå genom livet och bara vara bäst eller sämst eller kan vi nu inte släppa loss vårt register av känslor för att DET ÄR VÅR!!!
Valborg firade vi genom att gå fackeltåg till Riddarholmen, där Zacharias också släppte loss ett litet releaseparty för hängivna fans. Så nu måtte väl sköna maj känna sig välkommen.
Eftersom jag mest har berättat om Zacharias den sista tiden så är det väl på sin plats att skriva om att den norska TV serien som Tehilla spelade in i höstas hade urpremiär i Paris förra veckan. Coolt tycker jag. Kommer först till hösten på TV i Skandinavien.
Klicka på bilden för att komma till artikeln.
