En söndag i mitt kök är oftast lugnare än andra dagar. Klockan är snart halv fyra och jag sitter fortfarande i morgonrock, med tända ljus och te. Läser och skriver. Det är en perfekt dag.
Har suttit här och funderat över frågor som ställdes i en intressant artikel.
Det började redan för några dagar sedan då jag drömde om ett nytt TV-program som jag skulle vilja göra. Sen var det en av mina vänner på FB som ställde frågan hur hon skulle kunna träffa den rätte.
Min man och jag gick all in och svarade på alla de trettiosju frågorna. Mycket intressant! Vi har försökt definiera en perfekt dag eller vad vi skulle vilja veta om vi hade en kristallkula som kunde berätta sanningen om ditt liv, dig själv eller framtiden. Det slutar med att vi blir alltför analytiska om kulan bara visar det som blev och inte det som vi kunde förändra. Varför veta något som man ändå inte kan göra någonting åt?
Eller; vad är det bästa som du uppnått i ditt liv?
Vi funderar vad vi har gemensamt. Det kan vara bra att ställa den frågan även efter trettio år och inte bara i en början av en relation. Vad har vi för yttre eller inre saker gemensamt?
Är en perfekt dag bara då du eventuellt vinner en massa pengar, får det perfekta jobbet eller ger ut en bestseller? Eller är en perfekt dag ett ständigt återkommande tillstånd då förhoppningar och lycka får utrymme. Längtan efter kärlek och lycka är kanske mer formbar än vad vi gör den till.
Om jag hastigt dog i natt, vad skulle jag då säga som eventuellt är osagt? Personligen kommer jag inte på något som jag har oklart med någon eller att jag missat att säga till någon hur mycket jag älskar dem.
Vi avslutar med att titta varandra fyra minuter i ögonen.
Nu ska det lagas middag denna sköna söndag.
Kram
NIna