Ibland oroar vi oss.
Ibland går vi in i väggen.
Ibland är det endast vi
som kan höra skriken.
Overklighetskänslan.
Ibland ekar tomheten kvar
utan ett gensvar
Det är nu det räcker
med en blick.
Jag skulle önska alla människor att få stå och luta sig mot någon i solskenet på Dramatens trappa, en vanlig tisdag i november. Jag skulle önska att varje frusen själ fick sjunka ner i sammetsfåtöljen och upplivas av Fanny och Alexander’s jul och låta något hända inom sig.
Kanske hoppet får tändas
eller att vanmakten släpper. Några timmar av verklighetsflykt till alla medvetna och ständigt uppkopplade medmänniskor.
Att titta in i sig själv.
Vill varmt rekommendera denna föreställning.
Den 21 november är det nypremiär på Dramatens stora scen.
