Jag känner mig operfekt som inte lyckas få till en kontinuerlig inkomst. Att ha motivation och fokus är så krävande att jag vissa dagar inte märker att solen skiner och att nyponen lyser röda i solskenet. Den som har stor familj har en större börda än om man bara har sig själv att tänka på. Det är lätt att ge upp och undra över hur livet hade sett ut i min ålder om man hade haft det där drömjobbet. Samtidigt betyder materiell standard väldigt lite när saker och ting sätts på sin spets. Det är livets konst att kunna anpassa sig till det som är. Jag är ändå fast beslutsam att vi skall klara det här konstnärliga livet som ibland innebär att man inte prickar rätt, trots att vi har gjort vårt yttersta. I min ålder har man lärt sig att inte bara gå på sina känslor, men har man då många tonåringar omkring sig så är det höststormar som gäller.
Stefan Einhorn sa på TV att uppmuntra sina barn är det viktigaste uppdraget vi har här på jorden. Tack! Jag skulle gärna gå ut och äta middag med honom och prata om livet. Kan det inte finnas ett arbete där jag får prata om livet som Einhorn får? Fortsätter mina snurriga steg i runda cirklar, alltid snurrar de nånstans!