God fortsättning till alla mina läsare.
Nu är tjugofyra luckor klara alla filmade med min iPhone och även om det ger en bild av en intensiv decembermånad, så skuffar de bara på ytan av allt som egentligen händer här. Jag skulle tro att den här julen är den mest annorlunda jul som vi någonsin firat.
Julafton började med en tidig frukost och sedan julklappsutdelning eftersom vi skulle tillbringa resten av dagen i St:a Clara.
Jag är glad att vi hade släpat upp sofforna från lillkyrkan till kyrkorummet för att det skulle kännas hemtrevligt även där. De här människorna hjälper förstås de hemlösa året om, men med tanke på att att det finns 40% i Stockholm som känner av sin ensamhet speciellt på julafton, så var det väldigt angeläget att kunna bidra med en familjär stämning. Prästen Carl-Erik Sahlberg tackade innerligt för vårt engagemang och sa att det var den bästa julafton St:a Clara hade haft sedan de började för tjugo år sedan. Självklart hade det inte gått att genomföra utan ett team med fantastiska människor.
Själv serverade jag julmust och delade ut säkerligen hundra bröd till de behövande att ta med sig ut i den kalla vinternatten. Livet är så orättvist, men jag har också fått hundra kramar tillbaka denna julaftons kväll. En och annan berättade sina livsöden för mig under kvällen och tackade för att de fått uppleva både gemenskap och mycket gott att äta. Jag är vidrörd.
Det här påminner om tabberaset i Lönneberga. Fast utan kommandoran. Det enda vi inte kunde bjuda på var slädåkningen.
Borta bra men hemma bäst!
