Jag har intill nu trott att jag inte har det, men så här kan en morgon börja. Det ligger inte på nivå utspillda mjölkglas utan det är den där energin som aktiveras när jag inte är beredd på det. Det är själva grunden till att stressen uppkommer, som sedan kan vara svår att få bukt på en hel dag. Andningsteknik och Yoga-meditationtrender släng er i väggen. Praktiskt handlande däremot gör mig lugn. Det är hela livsstilen som måste förändras. Tar lång tid att lära. Går det då att undvika stress? tänker jag och tuggar i mig en kanelbit denna morgon. En God Morgon Nina!
Rufus försover sig, hans tre ägg håller på att koka bort. Stressar för att hjälpa honom med att få ner dem i väskan. Dansdräkt, sprucken söm upptäcks just nu, fram med symaskinen, måste sys. Zac som gjort sitt projektarbete och är på väg hem från Norrland behöver ha en trehjuling med sig till skolan, just idag fredag. Koreografitävling. Levi lovar, glömmer. Har dansat i Läderlappen tre kvällar denna vecka. Jag känner mig upprörd för en annan händelse i Juniors skola. Jag har tunga armar, tunga ben. Rufus lovar att ta cykeln, men är redan sen. Pappa springer trots kräksjuk två minuter innan tåget går, med cykeln i högsta hugg, så Rufus hinner med. Viktigt samtal i telefonen. Vända och vrida. Lösa konflikter. Alpha ringer fem gånger. Vill gå med en kompis hem efter skolan. Hinner inte svara. Slänger mobilen till Tobbe. Han checkar upp, hör hur det är med hennes stukade fot, och beslutar. Junior är hemma, han är snorig. Känner sig utanför i skolan. Grannen plingar på dörren. Hennes son behöver en svart slips till en begravning som han skall sjunga på. Nu, nu, nu! Halv tolv, jag springer fortfarande i morgonrock. Försöker plocka undan, samtidigt som jag pratar i detta viktiga telefonsamtal, samtidigt som grannen nu behöver denna svarta slips. Helst inom tre minuter. Min man tycker jag är oförskämd mot grannen när jag gapar i panik, trots att hon hör. Hittar en slips på 30 röda sekunder. Tobbe fortfarande upprörd. Tänker på mina gröna ärtiga träningsskor som jag köpte för att jag tror att jag skall kunna hinna träna för att någon gång komma ut på arbetsmarknaden. Jag är för gammal, ligger inte i tiden, anses inte ha någon arbetslivserfarenhet trots att arbetat är det enda jag har gjort sen jag blev vuxen. Moment 22 uppstår.
Författare är nog det enda som återstår åt mig tänker jag.
Jag lärde mig att skriva redan i grundskolan, men vad krävs för att man skall nå ut och etablera sig bland läsare, så att man kan leva på det. Jag kommer inte att klara det själv, så jag behöver hitta till er som är ute i landet, som kanske uppskattar en poetisk mamager och kan ge mig chansen. Ett livsmotto jag gett mina barn har alltid varit att det kommer nya chanser. Borde leva som jag lär. Peppar mig själv.
Det här livet är som att träna sig inför ett OS. Att vi både skall tränas till ett hållbart psyke och en stark kropp. Göra det rätta och tänka på vad som kommer att lämnas efter, när de sjutton dagarna av idrotts och kulturevenemang är över. Ett par veckors tävling sedan kanske världsstjärna! Det finns en mängd av osynliga skidskyttar, hockeyspelare och isprinsessor. Det görs mängder av TV-shower där de som blir nummer Ett skall visas upp på, även om det kanske finns andra som skulle göra det nästan lika bra.
Så till oss som kanske aldrig kommer att få stå på prispallen eller bli nummer ett;
Tänk på dom som älskar dig som du är och sug i dig denna nya energi till dina försjunkna tankar så kan du fortsätta att ostört drömma stort även om grannen också ropar efter hjälp från hallen.Komik och kalabalik.
kram till dig denna fredag Du får lov.
Stadium 799:-