Snön vräker ner och det blir förmodligen jag som får ut och skotta i morgon igen. ”Det är bra träning” säger min man och skrattar. Jag föredrar att ge uppmärksamhet till personlig utveckling än till snö, som ändå skall smälta bort.
Flera av mina barn har varit på audition idag i Stockholm för en femveckors sommarkurs i Boston. Helt klart går de hem hos amerikanare, men vi får se hur det blir. Det kommande sommarlovet är ju inte oändligt, även om barnen själva kände det så när de var mindre.
Hörde att de kallar den där Viktor Muller, han som har köpt SAAB, för en drömmande pirat. Nog undrar man vad han har för kontakter som kan få fram så mycket pengar, när han ändå går med 3,9 miljoner kronor i förlust – per bil! Jag kanske skulle mejla honom och fråga om han ville sponsra oss i kommande kulturprojekt. Det skulle kunna bli en mer lönsam affär för honom.
… och i London kan man beställa levande sängvärmare, så att det är varmt och skönt när man skall gå och lägga sig. Det måste väl vara billigare att använda elektriska värmedynor. Det här med okända snubbar i sängen är inte min grej, så nej tack!
Nu ringer säkerligen tanterna och klagar på Tones väderkarta, som den ser ut. Konturerna på Sverige syns knappt bland alla moln och snösymboler som ligger som ett tjockt täcke över landet. Fullt så realistiska bilder funkar nog inte för folk med dålig syn.
Det stretchas där uppe på övervåningen så att det klirrar i kristallkronan här nere i köket. Det här med dansanta barn är ett kapitel för sig.
Jag var förbi på Jakobsbergs centrum idag i ett ärende. Jag såg en liten ”svärburk”. När jag sedan hämtade Junior från skolan, blev han helt stel av skräck och kände hur dumt det var att sådana ord hade börjat smyga sig in, så att mamma måste gå och köpa något sådant. Hela vägen hem grät han. Så allvarligt kände han att det blev. Vi har pratat hur mycket som helst om det här med att svära, gå och lägga sig i tid på kvällen eller hänga upp jackan, men han svarar mest ”varför skall vuxna bestämma det?”. Vi får se om vi lyckas bättre nu när vi kör belöningssystem med eftertraktade Star-Wars-gubbar.
Han springer runt i köket med sin ”svärburk” för att om möjligt kunna få in lite i kassan, för nu har han kommit på att det kommer att ta evigheter innan den här burken blir full. Men Levi sa att ”det är lugnt, för jag tar med mig den till skolan en dag, så är den full på ett nafs”. Så nu är Junior nöjd igen. Det viktigaste av allt är att han själv har fattat.
Hörde Helena Bergström på TV:n idag, om det här med Alfahannar. Jag tror nog många blev tysta på Guldbaggegalan för att det kom så abrupt. Jag tycker inte att hennes ironi kom fram eller att det framgick vad hon menade just då. Det krävs mer än några minuter att vända på olika perspektiv. Egentligen är det väl rätt självklart att man inte får göra vad som helst i konstens namn och när män i position beter sig illa mot tjejer finns naturligtvis inget försvar. Men nog har jag stött på även kvinnor som gillar att vara fräcka.
Typiskt nog blev Operans balettchef, Marc uthängd nu i den här vevan. Vi som har barn som tillbringar mycket av sin tid på Operan och inom kulturvärlden, har förstås många gånger sagt till dem att akta sig för stora stygga vargar. Det är klart att jag inte blir glad av att höra det här med balettchefen. Vi har inte haft några dåliga upplevelser av honom och jag tycker nu ändå synd om honom och hans familj. Jag vet inte vad orsaken är i enskilda fall, men där alkoholen går in där går vettet ur. Jag känner hur upprörd jag själv hade blivit om någon av mina pojkar hade blivit ofredad i den miljö som de vill arbeta i. Det krävs ett stort mått av ärlighet ibland den här typen av människor och den gör oss sårbara. Men när en jargong tar över och gör att vi inte känner eller tänker hur vår omgivning upplever det, så kan det bli hur fel som helst. Jag tänker ändå inte kalla honom för en Alfahanne. Det finns möjlighet för alla att lära om och att människor skall kunna förlåta varandra. Jag väljer ändå att tro det.
/Nina