Idag släpps biljetterna till nästa års stora musikalevent The Phantom of the Opera på Cirkus i Stockholm med Peter Jöback i huvudrollen. Nu får också alla andra som vetat ett tag att de ska medverka äntligen berätta att de kommit med. Däribland Tehilla!! Hon spelar Meg och idag var hon på P4 Uppland för en intervju. Lyssna på min underbara dotter:
I helgen har vi vart och hälsat på släkten i Småland. Farfar ligger numera på kyrkogården. Igår var det hans födelsedag. När vi står där bland alla ljusen i det magiska nattskenet föreslår jag att vi utropar ett Leve för svärfar eftersom han ändå skulle fyllt 80 om han levat. Men vi kan knappast sjunga “ja må han leva” skrattar vi, så efteråt sjunger vi trestämmigt, “Blott en dag ett ögonblick i sänder”. Det är ett sånt här happymoment som bara riktigt nära människor delar. För ett ögonblick existerar inget annat än kärleksband, som inte ens döden kunnat klippa av. Nådde vår hälsning andra sidan? Jag vet inte, men det kändes så.
Ikväll var vi tillbaka i Stockholm och gick till Skogskyrkogården och la ut en liten minnessten till farfar
På måndag offentliggörs min dotter Tehillas nästa stora jobb. Det har hållits hemligt i ett halvår. Men på måndag basuneras det ut i både radio och tidningar. P4 Uppland är först ut med direktsänd intervju klockan 8 på morgonen. Här gäller det att hänga med. På fredag flyger hon till London för ett eventuellt nytt filmjobb. Nu behöver hon inte längre ta hänsyn till någon skola. Det är skönt också för oss. Tack och goodbye med allt tjafs. Tehilla är 20 år och gjorde sin första filmroll i Kvalster som gick på SVT 2005. Men redan i tvåårsåldern gjorde hon blöjreklam för Libero. Jag minns det som igår. Det hade hakat upp sig på inspelningsplatsen med det andra barnet, så Tehilla och jag hämtades i ilfart med taxi. “Ring proffset Blad” hade en av assistenterna sagt. Och så har det fått fortsätta. Min familj var herre på täppan i reklambranschen i några år här i Stockholm. Det blev som ett jobb också för mig och vi alla hade jättekul. Jag älskade den här tiden för förutom att barnen fick lära sig om hur det är att stå framför kameran, så fick vi många nya idéer och de utvecklades. Småbarnsåren kan ju annars vara rätt så tuffa. Men jag såg alltid till att skapa möjligheter till guldkant. För mig blev det ett sätt att forma talanger. Vi hade inte så mycket pengar att vi hade råd med dyra kurser för vi var alldeles för många. På min tid fanns inte heller bloggar, instagram etc, utan ville jag ha kontakt var jag tvungen att hitta ett sätt. Kanske var det lika bra för jag hade nog ändå inte hunnit med annars. Men missförstå mig inte för jag älskar att följa andras bilder och inspireras av er. Men det får aldrig bli viktigare än verkligheten det är bara så jag menar.
Skön helg, en helg att tänka både på de levande och de döda.
Kram
Nu var mitt första riktiga bloggmöte avklarat. Att det skulle få bli tillsammans med Läkarmissionen känns som en ära. Riktiga proffsbloggare som Lotta Gray (Vimmelmamman), Manne Forsberg (Pappabloggen) och Knivlisa fanns förstås också på plats. Och så jag ?
Åter kan jag tacka mitt senaste program “Hoppas det smakar” på TV3 där jag var med i höstas. Helt plötsligt började folk läsa min blogg ? . De här härliga människorna från Läkarmissionen berättar om sitt arbete och det känns hur viktig och angelägen hjälpen är. Idag presenteras “Aktion Julklappen“. Årets kampanj som pågår mellan den 2:a till 25:e november. Kolla in uppsamlingsställen här.
Mina tjejer Alpha och Tehilla hängde också med och tyckte att det var fantastiskt att bli bjudna på en jättemysig frukost på Café Löfbergs OCH få denna chans att bli delaktiga. Att få vara med och göra skillnad helt enkelt.
Tusen tack för en toppentorsdag säger vi till Läkarmissionens team. Vi ses igen!
Bloggaren Hanna Rosell organiserade träffen för Läkarmissionen
Världen tycks svämma över av lidande och människor i nöd. Vi gråter en skvätt, skänker några kronor och hoppas sedan att det skall lätta. Men saken är den att ett lidande går inte över på samma gång som den eventuella hjälpen når fram. Det finns ofta mycket sorg som har grävt sig in i själen. Vi måste våga bli djupt berörda och rörda eftersom där är den största motkraften till fattigdom och nöd. Likgiltigheten kommer av att vi distanserar oss från individerna bakom nöden.
I morgon är jag bjuden till frukostbuffé i Stockholm som Läkarmissionen ordnar. Det känns jättespännande och meningsfullt.
Eftersom det är höstlov denna veckan så satte jag yngste sonen på tåget ner till Småland idag, där mormor och morfar väntar. Alla behöver vi omsorg.
Konstaterade i morse att ungdom låter roligare än ålderdom. Spelar ingen roll vad nån säger. Européer tycker att ålderdomen börjar vid 62 års ålder. Medelåldern börjar vid 55 och gammal blir man vid 70. När tar ungdomen slut tänker jag då? Grekerna tycker vid 52! Kanske borde jag flytta dit detta år. För här i Sverige är det kört för länge sen. Här är det 35 år som gäller. Summerar att ingen vill vara medelålders längre. Inte jag heller men jag är inte 55 än.
Så är det med den saken.
Idag fortsatte Stockholm Fringe Festival och Tehilla dansade på Medborgarplatsen. Tog lite fina bilder:
Idag var jag på Stockholm Fringefestival. Den håller på från idag till den 25:e oktober (på söndag). Min dotter Tehilla dansade på Mosebacke torg.
Sett en underbar liten film ikväll som verkligen hade hög igenkänningsfaktor. Något vuxet att tänka på. Att acceptera livets olika skeden känns trots allt svårt. Fick jag välja ville jag hellre vara tjugofem. De flesta jag känner säger tvärtom. De säger att det är så skönt att bli äldre. Det tycker inte jag. Helt plötsligt har du ont i ett knä eller en tumme. Vad är det för roligt med det liksom. Däremot kan gamla människor åldras i skönhet. Alltså de som gör det. Många förlorar allt när de blir gamla, för de förlorar sitt sinne. Det är därför jag själv är rädd för ålderdomen. “While we’re Young” påminner mig om mitt lustfyllda jag. Där jag sällan satte några gränser utan nyfiket kastade mig ut. Som 50-åring ska du veta att livsglädjen består inte av omständigheter. Som 50-åring är du trygg och säker. Men inte jag. Hela tiden söker jag kontakten med hjärtat eller det som är större än mig själv. På det viset växer min själ till och jag kan stanna kvar i nuet. Jag vet inte om nån fattar. Men ärligt talat, jag bryr mig inte längre. Jag lever idag. Imorgon kan jag vara död. Jag har valt det här livet. Valt att ta hand om alla våra barn, eller kanske är det så att de valde mig. Det är sånt jag funderat på under alla år. Livet är här och nu. Jag tänker fortsätta leva som jag var 25 så länge det går.
se filmen med underbara skådisar?
Inatt somnar jag med dessa bilder på min näthinna. Några visioner och reflektioner över livet. Vad hade livet vart utan alla barn. Hela deras uppväxt har vart präglad av musik och dans. Det blev en livstil och ja, jag tappade kontrollen, in i det kreativa mysteriet. Mor lurade dem att tro att allt är möjligt, om vi bara jobbar hårt. Ibland räcker det inte, säger folk. Men det ska vi inte bry oss om. För om det är några som kommer att lyckas så är det ni säger jag då. Gonatt! 
