Imorse vaknade jag av dessa tankar i mitt sinne. Mina celler har legat marinerade i drömmar och kärlek under lång tid. Utmaningen om vår fulla potential har sysselsatt mig mer än halva mitt liv. Jag gillar att få andra att blomstra och jag har nog också blomstrat utan att veta om det. Skillnaden är nu att jag medvetet går åt det håll som jag vill utveckla. Idag tar jag flyget med skådespelerskan Tehilla Blad till London för ett stort möte, man kan faktiskt flyga med både drömmar och kärlek❤️
Har haft en toppenkväll ikväll då jag träffat flera härliga författare. Jag har också velat bli författare många gånger. Har skrivit två böcker som ingen läser eftersom jag inte har jobbat för att få dem publicerade.
Men nu har min blogg börjat explodera och jag gissar att det beror på att jag varit på TV. Jag har alltid en känsla av att saker och ting skulle kunna göras bättre. Efter att ha varit på Books & Dreams kändes det som att hela världen nog behöver få höra mig. Det händer oftast roliga saker där jag går fram och när jag tänker efter så vågar jag faktiskt ta plats. Jag struntar faktiskt i vad andra ska tycka hit och dit, utan tänker mer på hur intressant det blir med alla människor jag möter, för att vi intresserar oss för varandra. Det är spännande.
Tack alla sköna människor!
Ibland verkar det som att det bara kommer ett tillfälle här i livet. Betyder det då att det skulle vara omöjligt att hitta en ny väg? Naturligtvis inte. Men för att gå vidare måste jag också kunna släppa, annars slits jag i stycken av mitt egna förflutna. Det är som det här att jag under hela mitt liv varit en skrivare. Jag har mest skrivit för min egen skull. Tills nu. Bloggen har exploderat. Helt plötsligt har något hänt vilket förstås inspirerar mig till att berätta ännu mera.
Jag är en berättare som skulle varit död för länge sedan om jag inte fått, hunnit eller haft tid att fundera. När jag tänker på flyktingarna så känner jag att de har känslor som du och jag. Och de som inte fattar det borde nu böja sin knän och fundera på varför hjärtat har blivit så hårt. Ibland förändrar det ingenting just för tillfället, men det gör åtminstone mig modig nog att gå ut ur min egen bubbla. Reflektioner hjälper oss att våga ta nya steg.
Idag drog vi in till stan och hamnade på Johan & Nyström i solen? Ett helt underbart kaffeställe! där sonen Rufus jobbar ibland. I kön började jag prata med en mycket intressant människa om tolerans, tjejers värde, kärlek, relationer… Men hur är det möjligt att komma in på dessa tankar bara så där, tänker du. Det är inte svårt för det hängde i luften när jag stod och babblade med mina tjejer. Faktum är att det kan vara bra att spetsa öronen ibland och tjuvlyssna lite då och då. Det gjorde han. Svårare än så är det faktiskt inte, sen tyckte jag att han verkade mysig också förstås. Tänk vad härligt det är med öppna möten i nuet och tänk vad gott det gör när vi kan lära oss av varandra bara genom att träffas sådär. Ödmjukhet inför livet och omvärden är ibland det enda som behövs för att ett samtal ska uppstå.
Idag slår jag fast att vi behöver lyfta fram det kvinnliga perspektivet och värna om tjejers möjligheter att utvecklas som starka individer. Så skulle jag kunna sammanfatta mitt lilla söndagsmöte.
Livet är allt bra mysigt.
Kärlek är det vackraste som finns hos oss människor❤️
Kärlek är en kraft❤️ Kärlek är en gåva där hjärtat bestämmer❤️
Kärlek är värd att hyllas för när vi älskar blir livet ännu större❤️ Kärlek smittar av sig❤️
Igår när vi satt på Den Gyldene Freden så kom det in en ensam snygg kille som satte sig vid bordet bredvid. Jag berättade genast att jag vunnit en matlagningstävling i TV dagen innan. Han lyste upp och blev inte det minsta förvånad. Det skulle en vanlig dönick blivit. Den här mannen var från Toronto i Canada, vilket kändes som ett märkligt sammanträffande eftersom en av mina söner är där och dansar nu. Helt plötsligt connectade vi och världen var liten. Hade jag varit sluten hade tankarna tagit en annan väg. Ens inre leder oss alltid rätt. Jag kan inte leva utan medmänniskor – där hämtar jag min drivkraft.
Han återupplivade en gammal idé som jag haft. Tror nästan han var ditskickad av högre makter. Jag ser det som ett tecken på att börja arbeta konkret för det nu. Gissar att han var en ängel.
Så idag känner jag mig jättelycklig 😀
Så här fint var det på Slottsbacken utanför Kungliga Slottet när vi gick hem
Det är inte bara stora konstnärer som Francesca Woodman, Louise Bourgeouis, Marc Chagall och Carl Milles som kan lyckas.
I kväll bjöd jag min man på middag eftersom jag vann igår. Ibland glömmer vi bort att prioritera varandra och det tycker jag inte om. Jag är en extrem sällskapsmänniska och blir sjuk om vi inte gör saker tillsammans. Ikväll har vi en toppenkväll här i Gamla stan. Om nån vecka tar jag alla ungar till ett annat mysigt ställe❤️
Med en liten bit i taget så kommer man långt tror jag. Att delta i en spännande mattävling är inte att stå och vänta på rätt tillfälle, utan att våga tappa kontrollen och visa sig själv. Det tyckte jag att jag gjorde ikväll och jag njöt av det, för jag älskar att laga mat, göra TV och att människor blir glada. Det var en tuff tävling, men ikväll känner min familj sig jättestolta att jag gick och vann och jag med.
Självklart är det lättare att laga mat om man har ett litet hum om vad man ska göra. Och om man får smaka. Men det blev en spännande utmaning. Jag delade vinsten med Uffe. Vill du se programmen så kolla in på TV3 play.
Kärleksparet Uffe och jag och intrigmakarna Anne och Robin
Länkar åter igen till min nya vän Anne von Porats blogg
Hej på er!
Just nu tävlar jag i “Hoppas Det Smakar” på TV3. Ett nytt lekfullt matprogram med Robert Aschberg som programledare. En av mina medtävlare är Anne von Porat som har en välbesökt blogg. Klicka på bilden. En härlig människa. Det klickade direkt mellan oss för vi har båda stora drömmar som vi håller på att växa in i.
Nu när hösten har dragit igång så finns det många fina konstutställningar här i huvudstan. I helgen fick jag möjlighet att besöka två. I lördags var jag på ett vernissage på Millesgården som döpts till “Åtta målningar av Marc Chagall”. Det är klart att man kan bli besviken när inte alla fyrtioåtta målningar som skulle vara där fick vara med. De hade fastnat i Rysk byråkrati (?). Ryska kulturministern vägrade skriva på exporten trots att lådorna var packade och allt var klart. Utrikespolitik på hög nivå spökar i bakgrunden. Men nog om det. För Millesgården och Chagall är som en god äppelkaka i solskenet som gifter sig i munnen. Ett klart måste.
Den amerikanska fotografen Francesca Woodman skapade under några intensiva år före sin alltför tidiga bortgång en samling fascinerande fotografiska bilder. Visas nu på Moderna Museet. Där var jag i söndags. Många starka bilder att beröras av. Också ett måste.
Igår var det och det var en hejdundrande fest i butiken på Hornsgatan här i Stockholm.
Coop är grymt bra med sitt gröna sköna?
Snyggt och gott var det också och gulligt folk. Det är lätt att bli boostad på sånna här tillställningar. Stort Tack!!!
På fest ska man prata om roliga saker och självklart måste Bindefeld hållas uppdaterad. Det kan ju vara trevligt att veta nåt innan alla andra vet tänker jag.
-Men mamma så stort är det ju inte sa Tehilla när jag började på. Men vänta nu Tehilla sa Bindefeld.
-Om du fick välja mellan att ha en mamma som aldrig sa nåt och tryckte ner dig och sa att du var värdelös eller ha en mamma som sa att du var bäst och kunde göra allt. Vilken mamma skulle du då välja. Jag hade en likadan mamma som din.
Behöver jag säga att vi älskar dig Micael Bindefeld?
Den 22/9 flygs Tehilla in till London för att plåtas och intervjuas inför ett 20-årsjubileum av en stor tidning som läses av hela världen!!! Skådespelaren Tehilla Blad ska ut och träffa världen.
Up-coming star från hela världen! Jippi!!! alla 20-åringar ska sammanstråla för ett reportage som heter “Class of 1995”
Säg mig den morsa som inte skulle vara stolt.
