God fortsättning till alla mina läsare.

Nu är tjugofyra luckor klara alla filmade med min iPhone och även om det ger en bild av en intensiv decembermånad, så skuffar de bara på ytan av allt som egentligen händer här. Jag skulle tro att den här julen är den mest annorlunda jul som vi någonsin firat.

Julafton började med en tidig frukost och sedan julklappsutdelning eftersom vi skulle tillbringa resten av dagen i St:a Clara.

Jag är glad att vi hade släpat upp sofforna från lillkyrkan till kyrkorummet för att det skulle kännas hemtrevligt även där. De här människorna hjälper förstås de hemlösa året om, men med tanke på att att det finns 40% i Stockholm som känner av sin ensamhet speciellt på julafton, så var det väldigt angeläget att kunna bidra med en familjär stämning. Prästen Carl-Erik Sahlberg tackade innerligt för vårt engagemang och sa att det var den bästa julafton St:a Clara hade haft sedan de började för tjugo år sedan. Självklart hade det inte gått att genomföra utan ett team med fantastiska människor.
Själv serverade jag julmust och delade ut säkerligen hundra bröd till de behövande att ta med sig ut i den kalla vinternatten. Livet är så orättvist, men jag har också fått hundra kramar tillbaka denna julaftons kväll. En och annan berättade sina livsöden för mig under kvällen och tackade för att de fått uppleva både gemenskap och mycket gott att äta. Jag är vidrörd.

Det här påminner om tabberaset i Lönneberga. Fast utan kommandoran. Det enda vi inte kunde bjuda på var slädåkningen.

Borta bra men hemma bäst!

Så var dan före dopparedan till ända. Jag känner mig tacksam för att det fortfarande finns mycket energi kvar i oss. Dan före dan sätter vi igång att möblera en kyrka. Min önskan har varit att det skall få upplevas som ett vardagsrum i ett hem den här julaftonen för så många som möjligt. Det har varit så roligt att hela familjen har hjälpts åt med att hämta både tårtor och bullar och bröd. I morgon är den stora festen.

På ett mycket märkligt sätt hamnade en liten hundvalp hemma hos oss idag. Fröken Blanka, en kommande cirkusprinsessa, har anlänt till vår familj till allas stora förtjusning. Så kan det gå när man träffar en själsfrände på Hötorget i Stockholm. Det var inte bara hunden jag blev förälskad i. Det är roligt att leva!

Jag gillar både slott och koja!

Idag har jag varit i stan och räknat bullar så att ingen skall bli utan på julafton. Och ikväll hämtade vi mat på Hermans vegorestaurang. Vad glada de var att få dela med sig av det goda till såna som verkligen behöver bli uppmuntrade på julafton. Det är mycket jobb med det här för att få det hela att fungera. Allt kanske inte blir helt perfekt som på Grand Hotell, men min förhoppning är att det skall bli en afton att minnas. Lite som en gammeldags Carl Larsson jul kryddat med Karl-Bertil Jonsson!

I morgon skall jag bära soffor och bord och duka och hämta julblommor och baka pepparkakor och köpa sista julklapparna.

Idag var jag och lyssnade på julsånger framförda av Regina Lund och flera av hennes artistvänner. Det var stiftelsen OneKindAct i samarbete med St:a Clara Kyrka som arrangerade koncerten samtidigt som de delade ut generösa matkassar till behövande. Jättefin atmosfär och underbara människor.

Sista bullbaket till skolan blev för Rufus. Efter ett antal barn och år och bakningar till dessa klasskassor känns det skönt när den här typen av engagemang börjar avta. Det har varit rätt mycket. Vi har säkert bakat oss ett varv runt jorden vid det här laget.

De fick ihop tre tusen kronor denna gång.

Så har vi tagit oss igenom en hel termin igen. Jag var på den sista skolföreställningen idag och efteråt åkte jag ner till stan för att julhandla.
Fyra dar kvar till julafton. På något sätt kommer det att gå, men för tillfället känns det svårt att få tiden att räcka till. Det är inte lönt att gå på känslor. Jag kopplar in autopiloten och låter rutinen jobba.

Om jag fick bestämma så skulle jag göra jul-TV som Ernst. Här hemma får jag bestämma så här gör jag julmys som jag alltid har gjort.

                                 Foto: Unicef

Idag ger jag mitt stöd till Unicef genom att uppmärksamma det här:

 

Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

 

                                 Foto: Unicef

Hej alla glada!

Hoppas att ni inte sliter ihjäl er i julstöket. Det sköna med att vara vuxen är att man har rätt att bestämma när man tycker att det är tillräckligt. Det kan ta lite tid att lära sig det. Hann nästan bli mormor innan. Men hinner jag inte göra inlagd sill så gör jag det inte heller och känner mig inte sämre för det. Känner mig nästan bättre faktiskt. Inte har jag köpt alla julklappar heller. Bara några få om sanningen skall fram. Men det löser sig. Den här julen blir ändå annorlunda eftersom vi skall fira julafton tillsammans med hemlösa och ensamma i Stockholm city. Klara kyrka håller öppet hela julafton och vi skall vara värdfamilj. Har haft planeringsmöte idag. Det är första gången vi och Klara gör en sån här grej i den här omfattningen, så vi vet inte riktigt vad som väntar. Tror ändå att det kommer att bli jättekul. Klara har ju haft julbord på dagen förut och vi har ju sjungit på Stadsmissionen vid jul. Julafton är för många årets värsta dag på grund av ensamheten. Hoppas att det för några kan bli årets bästa dag i stället. Vi tänker inte hålla tillbaka något i alla fall i en av Stockholms finaste samlingsplatser.

Idag får ni lyssna på Arons egen sång som hans mamma Temilia har gjort och som Fredrik och hon sjöng igår. Jag tycker den är jättefin.

Barnbarnet Aron döptes idag och jag hade tänkt sätta ihop en liten film från det, men så fick Alpha åka akut till sjukhuset i kväll på grund av att hon smällde i tån i en dörr, stackarn. Det var bara en liten spricka, så det kommer att läka fint även om det gör ont några dagar framöver.

Men jag har i alla fall laddat upp sången som Matteus sjöng, här ackompanierad av Temilia och Fredrik på gitarr. Aron sjunger med mot slutet han också. Supergulligt!!

Idag har jag varit och julshoppat i flera timmar. Det är inte så krångligt att handla till åtta barn som folk tycks tro. Man vet vad de både önskar och behöver. Jag har några önskelistor med mig också, Det bästa är att inte behöva skynda sig. Matteus hjälpte till med att hämta Junior i skolan och några andra tider hade jag inte att passa, förutom att Alpha ringde och behövde få ett par svarta byxor in till stan, då vi glömt en koncert som hon skulle medverka i.

I morse filmade jag Matteus när han övade till Arons dop i morgon.

http://youtu.be/xEKz0ZfqHMU?hd=1

Hela kvällen tittade jag på Svenska Hjältar. Tänkte först att det kunde vara på i bakgrunden när jag skulle laga mat, men alla dessa fantastiska människor gjorde att jag inte ville missa en minut. Det här kallar jag äkta kärlek. Vi behöver alla varandra. Att kunna inspirera någon annan människa är det finaste man kan göra med sitt liv. Så tack alla underbara hjältar för denna TV-kväll.

Här skickar jag lite inspiration från oss. Zac, Levi och Rufus sjöng den här för drygt fyra år sedan på Vi i Världen festivalen i Västerås. Drömmar visar vägen.

Det gäller att passa på de kvällar som många är hemma så att man kan hjälpas åt att göra Lussebullar. Det går mycket fortare och är mycket roligare då. Att baka ensam är trist.

Det är jul om en vecka och varje år tänker jag att det inte behöver vara så märkvärdigt. Ändå städar jag och gnor som om kungen skulle komma på besök. Skulle vilja säga att det går lika bra att slänga över en matta på det ostädade golvet, men så känner inte jag. Jag gillar att pynta och pyssla och få det fint. Jag blir glad av mys och alla tycker om när det är fint.
Det absolut viktigaste är förstås att förväntan skapas. Julen ska inte bara innebära stress då går det lika bra att köpa. Att kunna bjuda på hemgjorda anisgrisar är ett plus men annars äter jag de hos storasyrran!

Nybakade lussebullar smakar förstås bäst, men vi äter inte upp alla i kväll.