Min mamma brukar alltid säga att med förnöjsamhet kommer man långt. Känner man då att allt snurrar i samma gamla hjulspår, är det lika bra att ta sig till ett annat ställe. Så idag stack jag in till stan för att dricka en kopp kaffe och hänga med lite folk. Sen kändes allt mycket bättre.
Idag blev det Esaias där man kan få bland det bästa kaffet i Stockholm. Att min son Rufus jobbar där som barista gör inte saken sämre.
Tänk vad kaffe och lite vänner kan göra.
Levi är just nu i Toronto i Canada och dansar barockdans. Snart kommer de på turné i Europa. Kolla in hans presentationsvideo:
Visst blir man glad?
Idag delar jag de första framträdandena som några av mina barn har gjort i TV.
Det är alltid ditt barn som ska få bestämma om de vill vara med, men det är du som förälder som planterar fröet. Gör det i kärlek och glädje så kommer det att gro. Låt dem hitta sin grej utan att slita ut er.
Tehilla var först ut med sin roll som Isabelle i Kvalster på SVT 2005
Året efter var det dags för Levi och Rufus att vara med i Lilla Melodifestivalen
Samma år var Alpha programledare i Dra mig baklänges på SVT.
Även Tehilla, Rufus och Levi var med i Dra mig baklänges! ibland.
Fast när jag tänker efter så var de faktiskt inte först. Matteus var reporter i Lilla Aktuellt runt Millenniumskiftet, så det har hänt en del. Och mer skulle det bli…
Sitter ute och tar igen mig lite efter dagens arbete. Visserligen tycker jag om att inte behöva använda söndagen som en dag att komma ifatt. Men det tycks ändå vara chansen för att hinna med. Likafullt tycker jag om när åtminstone en dag i veckan kan vara lite annorlunda. Att det till och med är nyttigt för hälsan och befriar själen att kunna gå på museum eller en pjäs. De människor som stannar upp en dag i veckan mår helt enkelt lite bättre. Om än det så bara skulle vara en lite längre stund än vanliga vardagar. Så är det gott nog. Vi människor kan gå in i väggen annars.
Nä! bort med väggar. Sitter och peppar mig själv hur jag på bästa sätt nu ska kunna sprida det jag har på hjärtat. Det här med att mina barn har lyckats med sina talanger t.ex det vet jag att många vill höra mer om. Lugn bara lugn! Jag ska berätta allt jag vet. Barn är det värdefullaste vi har. Även era❤️ 
Söndagskram från mor
Vårt yngsta barn är 12 år och blir 13 om en månad. Han tycker att vi säger nej nej nej hela tiden. Jag förklarar att vi säger nej just för att han vill spela för mycket dataspel. Hade det vart något annat, då hade vi sagt ja ja ja. Den som spelar för mycket dataspel blir enkelspårig och lättirriterad. Jag har förklarat tusentals gånger för honom att vi måste hela livet lära oss att välja vårt fokus och söka efter det goda. Stay in focus!
För bara fyra månader sedan öppnade Jamie Oliver ännu en restaurant i London. Jamie’s Italian på Victoria Street. Helt underbar delvis byggd med återanvänt material från gamla Victoria station. Jamie är en snubbe med helt rätt tänk.
Att sen slinka in på musikalen the Lion King och att bara gå runt en stund på Londons gator gör kvällen fulländad.
Imorse vaknade jag av dessa tankar i mitt sinne. Mina celler har legat marinerade i drömmar och kärlek under lång tid. Utmaningen om vår fulla potential har sysselsatt mig mer än halva mitt liv. Jag gillar att få andra att blomstra och jag har nog också blomstrat utan att veta om det. Skillnaden är nu att jag medvetet går åt det håll som jag vill utveckla. Idag tar jag flyget med skådespelerskan Tehilla Blad till London för ett stort möte, man kan faktiskt flyga med både drömmar och kärlek❤️
Med en liten bit i taget så kommer man långt tror jag. Att delta i en spännande mattävling är inte att stå och vänta på rätt tillfälle, utan att våga tappa kontrollen och visa sig själv. Det tyckte jag att jag gjorde ikväll och jag njöt av det, för jag älskar att laga mat, göra TV och att människor blir glada. Det var en tuff tävling, men ikväll känner min familj sig jättestolta att jag gick och vann och jag med.
Självklart är det lättare att laga mat om man har ett litet hum om vad man ska göra. Och om man får smaka. Men det blev en spännande utmaning. Jag delade vinsten med Uffe. Vill du se programmen så kolla in på TV3 play.
Kärleksparet Uffe och jag och intrigmakarna Anne och Robin
Länkar åter igen till min nya vän Anne von Porats blogg
Hej på er!
Just nu tävlar jag i “Hoppas Det Smakar” på TV3. Ett nytt lekfullt matprogram med Robert Aschberg som programledare. En av mina medtävlare är Anne von Porat som har en välbesökt blogg. Klicka på bilden. En härlig människa. Det klickade direkt mellan oss för vi har båda stora drömmar som vi håller på att växa in i.
Nu när hösten har dragit igång så finns det många fina konstutställningar här i huvudstan. I helgen fick jag möjlighet att besöka två. I lördags var jag på ett vernissage på Millesgården som döpts till “Åtta målningar av Marc Chagall”. Det är klart att man kan bli besviken när inte alla fyrtioåtta målningar som skulle vara där fick vara med. De hade fastnat i Rysk byråkrati (?). Ryska kulturministern vägrade skriva på exporten trots att lådorna var packade och allt var klart. Utrikespolitik på hög nivå spökar i bakgrunden. Men nog om det. För Millesgården och Chagall är som en god äppelkaka i solskenet som gifter sig i munnen. Ett klart måste.
Den amerikanska fotografen Francesca Woodman skapade under några intensiva år före sin alltför tidiga bortgång en samling fascinerande fotografiska bilder. Visas nu på Moderna Museet. Där var jag i söndags. Många starka bilder att beröras av. Också ett måste.
Jag befinner mig i ett litet paradis. Är det någonstans man känner att inget ont kan drabba en så är det just här. Maken känner sig dock lite stressad av att han inte hittar sin dator när han väl behöver den, men här finns inga tjuvar intygar jag och hittar datorn på stolen.
Vi befinner oss på Skiathos med delar av familjen. Där ungarna jobbar med sångcoaching av bästa Susanne Bertlin från idol.
Vi badar, vi sjunger, vi äter, vi chillar och flyter med. Inte undra på att inte grekerna vill ändra sin låga pensionsålder. I Grekland blir man som en grek, liksom.
Själv är jag femtio, känner mig knappt som fyrtio. Mitt hjärta är fyllt av det som gör gott och det har ingen ålder. Äntligen tror jag det är dags för min erfarenhet att få utlopp. Det här har jag tjata om förr, jag vet. Peace tranguility and harmony!!! Och visst är det svårt, det är därför jag upprepar det. Men till slut är det det enda som gäller.
Jag hoppas kunna hjälpa dig och mig såsom jag funnits till hands för mina barn och andra. Det enda jag skulle vilja skrika ut i hela världen är; ”Follow your blizz” Lev!!!
Vi människor har lätt att ta på oss för mycket förväntningar, så jag har bestämt mig för att bara vara en lampa som är tänd där det bäst behövs. Det känns skönt att låta sin själ vara sin bopåle.
Just nu ligger jag i en blå solstol och undrar över allt ifrån hur många som kissar i Medelhavet till hur många som orkar med ett gammalt kök från 80-talet. Jag vet det finns nya kök. Men det finns inga perfekta kök. Jag kan inte låta bli att undra om det är nåt fel på mig. Jag ställer mig frågor som kan kosta allt jag har. Jag betraktar människorna på stranden. På en strand ligger alla och solar eller kastar boll i vattnet. Främlingar förblir oftast främlingar här trots att de ligger halvnakna bredvid varandra i timmar, ibland i dagar. Många läser också. Läser för att skingra tankarna från den stressiga vardagen och alla rutiner. Det måste vara det som är det värsta med alltihop att bli gammal tänker jag. Sakta skingras mina år bort som ett luftslott. När jag var trettio funderade jag aldrig i dessa banor vad jag minns. Nu gnager många gånger min slöa rutin som kallas vardag också sig in i semestertider. Då jag trodde man skulle känna sig befriad. Som min pappa alltid skulle ha sagt. Du kan inte alltid ha roliga dagar Nina, för då skulle du inte till slut märka någon skillnad. Jag nöjer mig med det så länge och hoppar i för att ta ytterligare ett dopp.
Himlen är i alla fall oskyldigt blå.
