Man ska inte skratta åt andras elände. Men igår kunde jag inte låta bli då vi såg Pernilla Wahlgren med familj i Arga Snickaren. Det finns visserligen genvägar till städning. Men då behövs det en viss grundstruktur! Klart att folk inte hinner med. Kändisar är inget undantag. Jag älskade det här avsnittet. Ser fram emot Markoolios. Riktiga problem med handfasta lösningar av proffs blir bra teve helt enkelt. Säkert betalar femman bra dessutom. Vem hade inte då ställt upp liksom. Vi har nog alla dessa utrymmen som borde få se dagens ljus. Jag fattar inte heller varför det alltid måste bli proppfullt överallt och då rensar vi ofta. Städfrustration är ingen höjdare kan jag lova. All denna oreda med prylar och pinaler måste bekämpas som värsta ohyra!!! Vi får inte vila nån gång kan mina barn klaga. Hos mig blir ungarna tränade som värsta elitsoldaterna. Jag hoppas att de som vuxna lärt sig att ANSVAR kan ingen smita ifrån. Inte jag heller.

Arga Snickaren är ett genidrag! Undrar om han är lika cool hemma. Det skulle jag vilja se 😉

ps! Jag älskar Wahlgrens

En söndag i mitt kök är oftast lugnare än andra dagar. Klockan är snart halv fyra och jag sitter fortfarande i morgonrock, med tända ljus och te. Läser och skriver. Det är en perfekt dag.

Har suttit här och funderat över frågor som ställdes i en intressant artikel.

Det började redan för några dagar sedan då jag drömde om ett nytt TV-program som jag skulle vilja göra. Sen var det en av mina vänner på FB som ställde frågan hur hon skulle kunna träffa den rätte.

Min man och jag gick all in och svarade på alla de trettiosju frågorna. Mycket intressant! Vi har försökt definiera en perfekt dag eller vad vi skulle vilja veta om vi hade en kristallkula som kunde berätta sanningen om ditt liv, dig själv eller framtiden. Det slutar med att vi blir alltför analytiska om kulan bara visar det som blev och inte det som vi kunde förändra. Varför veta något som man ändå inte kan göra någonting åt?

Eller; vad är det bästa som du uppnått i ditt liv?

Vi funderar vad vi har gemensamt. Det kan vara bra att ställa den frågan även efter trettio år och inte bara i en början av en relation. Vad har vi för yttre eller inre saker gemensamt?

Är en perfekt dag bara då du eventuellt vinner en massa pengar, får det perfekta jobbet eller ger ut en bestseller? Eller är en perfekt dag ett ständigt återkommande tillstånd då förhoppningar och lycka får utrymme. Längtan efter kärlek och lycka är kanske mer formbar än vad vi gör den till.

Om jag hastigt dog i natt, vad skulle jag då säga som eventuellt är osagt? Personligen kommer jag inte på något som jag har oklart med någon eller att jag missat att säga till någon hur mycket jag älskar dem.

Vi avslutar med att titta varandra fyra minuter i ögonen.

Nu ska det lagas middag denna sköna söndag.

Kram

NIna

Vi var igår bjudna till Gladys del Pilars 25-årsjubileum. En upplyftande tillställning på Café Opera. Såna här tillställningar kan bli väldigt ytliga, men när Gladys börjar sjunga Gabriellas sång “Det är nu som livet är mitt” så påminns jag om hur tacksam jag är över livet. Att jag är jag och för allt jag får vara med om. Dessutom träffade vi en hel del trevliga människor. Tack!

Tidigare på eftermiddagen förfirade vi dottern Alpha som fyller sexton år idag genom att gå på Wienercaféet med några vänner. Riktigt mysigt och värt varenda krona. Ikväll har det varit fullt hus här hemma. Nu kan jag andas ut en månad till nästa kalas.

Oftast skriver jag för att hålla reda på tankar. För det mesta är det mina egna. Men andra människor inspirerar mig också ofta. Jag får en ny tanke. En ny inblick. Det spelar ingen roll om det verkar ytligt. Jag klarar av att leta mig fram till kärnan. I morse läste jag den här dikten av Edith Södergran.

Vad är skönhet? Fråga alla själar –
skönhet är varje överflöd, varje glöd, varje överfyllnad och varje stort armod;
skönhet är att vara sommaren trogen och naken intill hösten;
skönhet är papegojans fjäderskrud eller solnedgången som bebådar storm;
skönheten är ett skarpt drag och ett eget tonfall: det är jag,
skönheten är en stor förlust och ett tigande sorgetåg,
skönheten är solfjäderns lätta slag som väcker ödets fläkt;
skönhet är att vara vällustig som rosen
eller att förlåta allting för att solen skiner;
skönhet är korset munken valt eller pärlbandet damen får av sin älskare;
skönhet är icke den tunna såsen i vilken diktare serverar sig själva,
skönhet är att föra krig och söka lycka,
skönhet är att tjäna högre makter.

Mina pojkar är vuxna nu. Står på egna ben. Betyder det att jag inte längre behövs?

De far och flyger. Akta dig för faror säger jag. Tappa inte huvudet och håll gylfen uppe. Jag vet. Jag är drastisk men det är faktiskt inte ficktjuvar som är farligast i världen. Svaret på världens problem är i en kärlek där du känner dig trygg och älskad. Det behöver inte vara endast mellan två personer utan det kan lika gärna vara i ett sammanhang. Som ung vill man pröva sig fram. Min ena son försöker i denna stund sig på att kanske bli vegetarian.. men det är inget du kan slå över från en dag till en annan  påpekar jag. Det har mycket med ett filosofiskt synsätt att göra. En bra början är att kolla i olika kokböcker. Halva morgonen pratar vi om det här och att hur gör man för att inte fastna i en tanke. Hans problem är inte att leva stukturerat och ordningsamt  det kom  i och med baletten. Men alla dessa hälsotrender som avlöser varandra kan ju få vems hjärna som helst att koka över. För vore det inte ännu bättre om jag fastade i 21 dagar? Vad skulle jag inte kunna uppnå då? All denna fixering och jagande hävdar jag. Allt detta focuserande på metoder och alla andras idéer. Det är då jag säger stop och belägg. Sinnesro blir som att jaga sin egen skugga. Själv äter jag inte kor, grisar, oxar, lamm, kalvar sen 25 år tillbaka. Vill veta att kycklingen haft ett bra liv innan jag tar en tugga. Fisk och skaldjur går bra. Jag får väl skylla mig själv helt enkelt att det finns svamp och röror i de flesta kastrullerna här hemma. Klart mina ungar har blivit påverkade. Men jag har aldrig prackat på någon en vegostil. Det enda jag önskar är bara att ingen fastnar i något som gör livet för omständigt eller fanatiskt. Det tar lite tid att lära sig livet som bara är. Den mening som jag själv tror på. Men det är aldrig försent att lära.

Var nöjd med den du är. Du ska hålla.

Granny’s race

 

Är det fjuttigt att uppdatera en status på FB som verkligen känns sann för en gång skull? Visserligen är jag sann även när jag delar något positivt, men Facebook verkar ju ha fått den prägeln att alla ska vara nöjda och glada. Vilket också leder till destruktiv ångest hos många. Jag är egentligen av den åsikten att vissa känslor inte ska bearbetas offentligt, men människor lyckas tydligen att skicka signaler ändå. Det kan också vara ett sätt att härska över andra människor. Ofta får jag höra bråk om jag tar upp sånt här, men jag ogillar okänslighet och det som skulle kunna kallas mobbing var den än förekommer. Jag vet att det här är jättefånigt, men eftersom man bara kan Gilla på FB så blir en konstant avsaknad av ett Gilla från en viss eller vissa personer samma sak som ett ogillande. Jag gillar inte arrogans och mummel. Nu är jag tyst några minuter och tänker efter…

Igår när jag såg Stjärnorna på slottet tycktes tiden stå stilla. Och Rikard Wolffs tårar och skräck som ung pojke väckte en ömhet som jag inte alltid känner. Jag tror att det var fler som fick denna beskyddande känsla. Tunga minnen gör oss sårbara och till slut ställs vi mot väggen och måste välja sida för att komma vidare. Det var det fina med Rikards berättelse. För så här långt efteråt kan det fortfarande rädda någon från ensamhet och ångest. Ett penseldrag av kärlek.

Idag hade tjejerna och jag bestämt att vi skulle gå och se uppsättningen ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” på Dramatens lilla scen. En monolog att åter röras till tårar av, där Melinda Kinnaman ärligt och brutalt gestaltar en människas kamp för överlevnad. Andlöst blir jag sittandes, men vill vid några få tillfällen ställa mig upp och skrika att jag bryr mig, att det ska ordna sig, men i samma andetag inser jag att det skulle förstöra allt ihop och vakterna skulle bära ut mig. Det skulle inte passa sig helt enkelt. Men jag sitter där i mörkret med utsträckta armar och tårar i ögonen. Livet är större än en kod som ska knäckas.

Stor kram till alla som behöver den!

Nu står vi alla inför ett nytt år. Ett oskrivet blad. Kanske behöver inte vi västerlänningar egoboosta oss själva hur länge som helst. Men i början av ett år kan det vara värdefullt att sortera sina tankar, känslor, hus och hem så att det går att hitta till det väsentliga.

Det är mänskligt att falla i gamla hjulspår. Därför behöver jag påminna mig om och om igen. Jag behöver inte alls gå i fjolårets slitna kostym. Det är Nytt År. Jag tar på mig en ny kostym. Jag sträcker mig efter nya möjligheter. Det är också så jag bemästrar det som inte är lika roligt. Det som är tungt och tråkigt.

Årets första dag har passerat. Jag känner mig glad över att jag redan är iklädd min nya kostym. Det får stå som en metafor. Du kanske inte alls behöver en ny kostym. Troligen räcker det med att strunta i allt ytligt trams som finns över vår jord. Jag kanske inte heller behöver en ny kostym. Det viktigaste är att ställa angelägna frågor som kan hjälpa en på traven. Hjälpa andra och sig själv. Inställningen får alltså bli följande;

Fortsätter att hjälpa andra och sig själv också detta år.

Helt klart är att drömmar färgar av sig. Vilka färger då? tänker du. Föreslår att du tar fram en akvarellåda och släpper loss fantasin.

Jag behöver se mig själv utifrån för att konstruktivt kunna förlösa min kraft. Så jag gör mig själv en tankekarta och använder mig av det jag har. Ofta tar det oss längre än vad vi någonsin trott. Visionen skapar liv.

Julen är över och det nya året är infirat. Det bästa ligger framför oss.

GOTT NYTT ÅR!!!

 

När man fyller femtio år tänker man på det som betytt något, så säger de flesta och som oftast  finns det mycket att vara tacksam  för. Barn, vänner, familj. Det finns många fantastiska femtioåriga människor jag läser om och som jag ser på TV. Modiga djärva och utgivande som inte bara tycks ha  kommit på en ide utan också har förverkligat den. Det finns hur många coola femtioåringar som helst skulle jag vilja säga. Det är inte alls farligt att fylla 50.

Det bästa med att fylla femtio är att nu har jag slutat med att jämföra mig med andra. Det var sånt man hörde gamlingarna skvallra om.  Detsamma inträffade för mig för knappt en vecka sedan. Ur all min tokiga ångest växte ett lugn fram. Nu var jag nästan helt ärlig.

Jag klarade av att fylla femtio år och min intresserade granne undrade hur jag gör för att orka med allt stohej. Men tänk efter sa jag. Vad betyder mest i livet? Ingen kommer väl någonsin på sin dödsbädd  konstatera att de borde ha jobbat hårdare med ett jobb. Men relationer ska tydligen bestå i evig tid utan engagemang och jag kan lugnt konstatera att jag blir bäst under lite press. Kanske lite väl drastiskt svar. Men det är iallafall ärligt!  Att fira sin födelsedag i dagarna tre var som att vara i sjunde himlen. Jag tror dig, jag tror dig sa hon.