Jag har kommit på en väsentlig skillnad på ungt folk och gammalt. Ungt folk kollar på TV-serier i sträck som om det inte finns någon morgondag. Gammalt folk som är serienördar blir stressade över att inte hinna med ett enda avsnitt. Frågan jag ställer mig är, om jag nu verkligen vill följa någon serie alls. Som ung gillade jag familjen Macahan. Men då tänkte jag inte i tid på samma sätt. Grejen är den att jag alltid varit en nyttomänniska och ogillar tidsfördriv. Detta har också blivit en stark egenskap hos mina barn. Vi som föräldrar kan påverka genom vårt sätt att leva. Både på gott och ont. Framsidan med detta sätt är att en människa lär sig att fokusera och prioritera. Baksidan med att leva så här är att också jag måste våga visa min svaga sida, för livet har sin gilla gång. Jag tycker att svaghet är en tillgång. Vuxna behöver också utvecklas. Barn vill helst att allt ska vara som vanligt. Allt går inte lösa med tid. Ibland har ingen lust med någonting och det är okej det med. Ibland räcker det med att stanna upp och bara finnas. På den platsen befinner jag mig just nu.
2016 blir ett annorlunda år.
Det känner jag på mig.

Människan är en spännande varelse. Tyvärr har hon den förmågan att försätta sig i situationer där det som kändes hoppfullt byts ut mot hopplöshet. Plötsligt känns livet tomt och meningslöst. Lyckan av att vara någon annanstans tycks vara människans sätt att tro att allt förstås hade varit mycket bättre om hon varit på en annan plats. I allt detta låter vi drömmar försvinna. Jag funderar ofta på varför vi tillåter att våra drömmar ebbar ut. Är det rent av omständigheter? Och strävar vi kanske alltid efter det vi inte har? Det är svårt att vara människa var det någon som sa.  Med konstens hjälp försöker vi göra om människan till poesi. Jag älskar konstens dragningskraft för det skapar tolerans mellan oss människor. I veckan träffade jag en mycket spännande person. Jag förundrades av hennes lätthet och starka personlighet i sitt berättande även om hon inte var nykter. Hon firade diamantbröllop men också silverbröllop med Benny. Jag kunde inte låta bli att säga hur mycket jag älskade henne jag med.  Då berättade hon att hon var förlovad med en lesbisk kvinna också. Dessutom var Benny världsmästare på att bygga kojor. Människor är det bästa jag vet. Men nu måste du säga mig vad du heter sa jag. Jag heter Lena Krokodil, angenämt att träffas sa hon och sträckte ut sin hand. Det var då jag såg de tre ringarna. När jag gick därifrån kände jag i mitt hjärta att jag också hade velat förlova mig med henne. För är vi fler som älskar varandra då klarar vi oss bättre❤️

Mitt liv har bestått av barn och balett så länge jag kan minnas och med många barn kommer många födelsedagar. Barn är inspiration så jag är redan i full gång här hemma i köket. Igår hittade jag en helt fantastisk röd klänning på Beyond retro. Ni vet superstället på Drottninggatan. Hade vart och träffat hon som fixar mina naglar ibland och det hade varit en svårmodig måndag. Jag jobbade i motvind kan man säga. Men skam den som ger sig. Jag tog med mig Agata som hon heter och vi gick raskt upp till Kafé Esaias. Där hade vi en trevlig stund och åt lunch och drack kaffe.  Hon hade testat om jag skulle göra nåt åt mina ögonbryn också. Jag såg rätt kul ut. Det är roligt att se kul ut. Men risken är att det blir för mycket. Okej! Det är roligt med mycket?

Agata hittar du på As estetic på Kungsgatan 48 ? Kafé  Esaias, Drottninggatan 102 

Hur som helst blev min måndag en supermåndag. Idag är det tisdag och huset ska åter fyllas. Fest är bäst??

Här gäller det att öppna året starkt. Idag fick det bli ett besök till Millesgården. Är man kulturtant så är man. Senare på kvällen fick jag möjligheter att åter igen uppleva Nötknäpparen på Kungliga Operan. Hela livet tycks bestå av olika val och idag har jag bara valt gott gott gott.

Låt 2016 fortsätta så!

Just nu är det flera fina utställningar på fotografiska, att det dessutom har öppet till kl.23 är idealiskt. Helt underbart att bara sticka iväg så här mellan nyår och trettondan. Strunta i alla måsten och teven och ut och njut. Lika bra att börja starkt på det nya året. “Där barnen sover” av Magnus Wennman är ett absolut måste, för det är barnen som betalar det högsta priset när vuxna krigar. Gillade också starkt Guy Bourdin, Avante-garde! Denna fotograf och konstnär som lyckades slå igenom med sin humor och surrealism. Dessa bilder gjorde mig på glatt humör och gav mitt sinne space. Tack för kreativt folk?

Det blev ett hej dundrande party igår. Efter middagen tog vi tunnelbanan in till stan till en liten nattclub som hette Bon Palais. Tusen Tack till Er!  Jag hade sett fram emot det så mycket att det nästan  blev tvärstopp i fötterna. Som tur är så finns det människor som väntar in.  Som ung älskade jag att dansa. Jag har alltid älskat att röra mig till musik. Men där jag växte upp ansågs det syndigt. Jag har gjort upp med det där för länge sen. Men faktum är att det satt sina spår. Inatt lattjade jag runt som en het 25- åring och var inte hemma förrän halv fem.

Idag tittade vi på Nyårskonserten från Wien och åt tårta. Jag älskar balett och i år var det extra roligt då  Nikisha Fogo som är vår vän, var med och dansade. Kolla in henne på Svt-play om du missade. På eftermiddagen åkte vi till barnkalas i Gubbängen och firade världens gulligaste 3- åring. Jag brukar för det mesta alltid ha lite extra energi kvar. Men nu är till och med jag dötrött. Så gonatt gott folk. Hoppas att årets första dag började fint.