De som inte känner oss skulle nog tycka att vi tagit på oss lite väl mycket nu. Det blir lätt så och jag motsätter mig inte. Just för tillfället räknar jag timmarna av vad som behöver bli färdigt innan julafton. Grejen är den att jag gillar att själv se hur det ska gå, men det viktiga kring jul är gemenskap och det blir det ju oavsett med rätt inställning.

Idag har jag gjort inlagd stekt strömming och fixat allt till julstöpningen i morgon. Några av barnen har varit ute och åkt pulka och så har jag julhandlat. Det finns inget som är så roligt som när det finns pengar på kontot. Ni håller förstås med om att det underlättar så här dagarna innan jul? Då känner jag mig bekymmerslös – Hakuna Matata.

Denna kväll är jag jättetrött så det får vara så här kort. Och för den delen är det OK att vara trött.

 

 

 

Snart kommer det en video med Junior

 

 Idag har mina tankar varit hos de barn som kanske aldrig har fått uppleva en riktig jul. Vuxnas ansvar att ge sina barn fina minnen är inte något som vi kan skjuta över på någon annan.

Hörde på Nyheterna idag om hur svårt en del barn har det nu när förskolorna stänger och föräldrar inte har tillräckligt mycket för att ge sina barn mat hemma. Det är omöjligt att klara en familj på fyra personer med två tusen kronor per månad att leva på. Allt sådant här gör mig så ledsen att jag bara vill gråta. Det är bara några dagar fram till julafton, den dagen på året som ska vara fylld av förväntan i luften och glädje och spänning. Då menar jag inte sådan spänning som man får ont i magen av.  

Som så många andra har jag läst Martin Melins blogg idag och förvånats över de hetsiga reaktioner som den mött. Men jag råkar ha större förtroende för poliser. Som om de inte har sett tillräckligt mycket konsekvenser och elände på grund av alkohol, så att den i sig också kan vara grundorsak till våld elände och övergrepp. Min mor sa alltid att ”där alkoholen går in, där går vettet ut.” Jag har faktiskt sett människor som inte är sig själva på grund av spriten. Människor som inte längre vet var gränserna går.

Varför blir människor så upprörda över att någon som har sett avarterna bakom lyckta dörrar förespråkar en vit jul för barnens skull? Det vore väl det bästa att få med sig så många som möjligt som avstår alkohol i juletid så att det blir julefrid även för de barn som har föräldrar som inte är sig själva när spriten tar över. Där har vi alla ett ansvar att hjälpa. För liten som för stor.

Uppmanar alla medborgare denna afton till en vit jul.

Vi har redan lite jul här i vårt hus

 

och idag har vi både bakat och gjort julgodis.

 

Snart är det julafton och då är min högsta önskan att alla prinsar och prinsessor skall få sova lugnt om natten. Men då får inte vuxna sova. Nessun Dorma – ingen ska sova.

Är mitt inne i förberedelserna för julfirandet för ett hundratal personer i S:ta Clara. Det är en lång lista att pricka av. Samtidigt har jag kokat fläsklägg med rotmos till idag. Jag undrar ibland hur andra gör? För mat på bordet ska det ju vara varje dag. Kanske är jag för ambitiös. Men gott blev det enligt mina matgäster. Hör jul-Ernst säga att han luktar som en glöggpinne på TVn som står på i köket. Det känns mer exklusivt än att som jag lukta en blandning av köttbullar, jansson och fläsklägg. Men det får duga så här några dagar före jul.

Nu har den här dagen gått och i morgon är det äntligen sista skoldagen för våra barn. Sen är det jullov. Hämtade också hem en julgran idag.

 

I slutet på året kan vi alla känna av trötthet. Och ett gott skratt förlänger livet. Förhoppningsvis in i nästa år.

I det stora hela är jag väldigt nöjd. Tobbe skrattar när jag säger detta. Med tanke på hur många som klagar på att de inte har någon tid, så låter det komiskt att någon med åtta barn anser sig ha det. Kanske tiden blir maxad av den stora variation av händelser som sker samtidigt i nuet och som alla i viss mån är en del av mig. Jag skulle inte känt mig hälften så levande om jag inte haft tid att reflektera. Det är ofta där lusten också kommer ifrån, att man har haft tid att ta vara på tillfällena som dykt upp och ständigt kommer här i livet. Så när någon skriker att det är sista chansen ska du inte bli lurad, för är du tillräckligt motiverad och har talang så kommer den åter till dig. Låt aldrig någon få dig att känna att det är kört.

Du är unik!

 

En liten videopresentation som Tehilla gjorde för ett par år sedan. Med tanke på Svinalängorna önskar jag att vi som vuxna tar ansvar och ger våra barn en vit jul, så att de sedan kan minnas barndomens jular som något härligt och fint.

När våra barn var små så hade de många att både prata och leka med. Men den största förmånen tror jag ändå har varit att de har fått ro att också prata med sig själv och tänka. Den här inre vägvisaren som blir en kraft även när allt inte är så lätt. För att se andra människor måste man först ha sett sig själv.

Lyssna på dig själv!
Det får bli mina kloka mammaord denna afton.

Hela dagen har gått åt att både städa och baka. Arbetsam men rolig. Så här fina cupcakes gjorde Alpha idag när hon var ledig från AF.

Låt det väl smaka!

 

Matteus som kan nästan allt om och av Bellman och Taube var i höstas på Engelen. Hade jag varit producent för Allsång på Skansen så hade jag plockat in honom för länge sedan. Han är en fröjd att lyssna på.

http://www.youtube.com/watch?v=NDvlPN9d1TU

Idag har vi julstökat i köket hela dagen men också varit ute och skapat i snön. Det känns verkligen att julen börjar närma sig.

En av sönerna var visserligen på audition och två hade dansavslutning, men annars var det här sista helgen med den här typen av aktiviteter. Aktiviteter har man ju alltid.

Morsan kan det här med pep-talk. Kanske lite väl mycket ibland. Men livet blir roligare om man bjuder på sig själv. En av de viktigare sakerna jag önskar att mina barn har med sig genom livet.

Den här stjärngossen bestämde sig för hedersplatsen.

 Tehilla har bakat Haga Slott idag. Hellre slott än koja. Å andra sidan, hellre något litet och vara fri än större med skulder över öronen.

 

Kom att tänka på den här gamla videon från Shanghai där vi var i november 2007:

 

Alla vill vinna. Ingen vill förlora. Precis som i verkliga livet.

Sitter här i köket och har huset fullt av barn. Med risk för att tjata vill jag påminna dig om att du ska tro på dig själv och vara tacksam för dina gåvor. Så ge inte upp min vän även om det är lite motgångar. Din chans kommer.

Ikväll kokade Rufus en stor kastrull choklad med kanel och vispgrädde. Gott att värma sig med.

Eftermiddagen tillbringade vi på nya Friends Arena med Adolf Fredriks stora luciafirande med både renar och pepparkaksgubbar. Fjorton hundra skönsjungande barn och ungdomar. Ett av de bästa vi någonsin har varit på. I och för sig, när våra två äldsta gick på AF på nittiotalet och det var på Globen, ger också alldeles speciella minnen. Jag har varit med om en fantastisk resa när jag fått följa mina barns skolgång och deras koncerter och föreställningar. Det är lycka som består.

 

Det har snöat hela dagen, så när jag kom hem stod den här snögubben och väntade.

 

 

Har man duktiga barn så har man. Tack först och främst till dem själva, men i afton får jag nog ge ett litet tack till mig själv som  också har varit med och öppnat de här luckorna och vidgat vyerna. I eftermiddag stack vi till Östermalm och var med om en fantastisk uppvisning på Base23. Timmarna rann iväg med både teater sång och dans. Tack och lov att det finns människor som inte begränsar unga talangers möjligheter. Tack för att ni finns!

Ur den här skolan kommer många stora artister att födas. Den saken är klar.

 

Jag hoppas att ni alla har haft en bra Luciadag. Morgonen startade tidigt med Adolf Fredriks Musikklasser i Immanuelkyrkan. Hos oss blir det en del lussande, men vi försöker ändå överraska och dyka upp och lussa någonstans tillsammans. I kväll hamnade vi långt ute i urskogen och fick en jättefin Luciakväll. Man får inte roligare än man gör sig. Det här med att ha tid för långa samtal mitt i veckan kanske verkar lyxigt för många, men är något som jag verkligen uppskattar. Det går inte bara att flänga runt. Så elva nätter före jul vurmar jag för samtalet. Även modigt skotta undan eventuella snövallar, så att man inte kör fast på själva julafton.

När en person inte samtalar prestigelöst så leder det oftast inte fram till något positivt. Så idag när jag läste krönikan i SvD med Kristin Lundell så blev jag riktigt uppmuntrad eftersom jag precis gått och tänkt på det här. ”Samtal som mediala långkok”. Plötsligt har man blivit inne.

 

Förra året lussade vi på Herrmans: 

Idag inträffade något som gör att man förvånas över hur en del människor med position resonerar. Tehilla gör ju som jag nämnt en filminspelning i Oslo. Hon dansar även i Nötknäpparen på Operan. Klart som korvspad att ingen kan vara på två ställen samtidigt om det krockar. Normala vuxna löser sådana dubbelbokningar på ett smidigt sätt. Ingen skugga över Kungliga Operan där vi alltid har haft ett bra samarbete (mina barn har medverkat i deras produktioner i över tio år), så vi hade redan löst det med dem.

Men på Kungliga Svenska Balettskolan här i Stockholm är allt som händer utanför den egna sfären otillåtet. De har en väldigt gammaldags syn på elever. Idag, på grund av att Tehilla flög till Norge efter sin balettklass, så strök Balettskolan henne från samtliga kommande föreställningar.

Fast sista ordet är inte sagt. En professionell teater jobbar inte så här mitt i en uppsättning.

Jag bryr mig inte om vad folk säger, men mina barn har fått möjligheter att jobba på scen tidigt i olika sammanhang och det har bara gjort dem gott. För oss är det lika enkelt och naturligt att få använda flera av sina starka strängar på sin lyra som att de ska ha roligt.

Här är några klipp från Kvalster som Tehilla spelade in när hon var nio år. Idag är hon sjutton och har lärt sig tänka stort!