Dygnet har 24 timmar. Är det ett problem så sitter inte problemet där. Jag är trött på känslan av att inte veta vad jag vill. I min ålder borde det inte finnas någon tvekan känns det som. Men ständigt denna kamp. Det är så här livet är får jag till svar  om jag försöker mig på att uttrycka min tomhet. Ändå tycker jag att det är så konstigt, för ena dagen kan vara hur bra som helst och full med aktiviteter medan andra dagar skriker min själ efter något som jag inte hittar ord för. Hela mitt liv har jag sökt efter jämvikt och min kropp som vill vara rosernas trädgård förfaller så sakteliga.  Just nu har jag kommit fram till att det kanske inte finns några svar. Men hur viktigt det ändå tycks vara att fortsätta ställa sig frågan, vad vill jag. Vem vill inte bli förlöst från förvirrade känslor http://www.cialispharmaciefr24.com/cialis-notice/  då de endast är födda  av gårdagen. Idag är en ny dag. Onsdag Kom! och överraska mig. 

Today i told to myself, this is my viagra generico en mexico day at the Royal Castle??Enjoy?So lovely and nice ? sildenafil tablets 100mg After i went to the cherry blossom in Kungsträdgården? and bought icecream with

a friend. I also bought a beautyful blanket. A perfect day! Thanks to myself. I also Thanks the Swedish Royal family because You are who You are? My biggest hug and Congratulations to the newborn viagra feminin trop efficace Prince Alexander??

  
  

Alla vill ha bra och nära relationer och  alla vill vi lyckas i livet. Vi föräldrar ska vara ett skydd för våra barn. Sånt kräver tid. Det hjälper inte att jämföra men det hjälper att dela. Att dela kräver tid. Att avsätta tid och att inte göra någonting frigör tid.  Idag har jag bara gjort brunch och lagat mat. Jag har  också vart förbi min granne när jag gått ut med hunden. Dagen har bestått i att lyssna på mina barns repetioner. Flera roliga saker är på gång. Mitt hus är ett aktivitetshus fullt av musik och dans. Det kräver tid. Att leva tar tid.

  

Jag visade den här videon för min yngsta son om vad som kan hända för den som spelar för mycket dataspel. Jag ville markera att nu generic levitra dosage är det cialis notice nog. I vanliga fall kan det ta mycket lång tid för honom att reagera. Men nu tog det mindre än en sekund. Men morsan, skulle du verkligen göra så där lät det.  Och nu undrade han vad jag skulle göra. Ja vad tycker du, var min fråga tillbaka. För första gången så fick han en tankeställare. Vi som har haft hur mycket tjafs som helst om det här  med för mycket dataspel och äntligen ville sonen prata. Jippi!!!! Jag ska erkänna att det har aldrig hjälpt att min man skrikit sig blå och att jag har hotat med att flytta. Men spela då din knäppskalle och förstör vackra dagar och tid när alla andra har kul. Sitt där då för dig själv. Vi har haft förbud. Vi har mutat. Vi har var arga och snälla. Till slut bestämde jag mig för att inte säga ett enda ord mer. För jag började förstå att det här idiotiska dataspelandet var på väg åt ett spelmissbruk. Jag började läsa på. Kolla in hur andra vuxna tänker också postade jag som sagt den elaka videon.

Det finns föräldrar till allt. Vi behöver inte säga nej

till allt. Men nu är det dags att ge tillbaka tiden till oss själva och varandra.

Det här livet går många gånger ut på att vi tycker oss ha förtjänat saker. Vi har förtjänat en bakelse, nya kläder, en härlig semester, nya skor, en roll, ett nytt jobb. Som ni märker tenderar livet fokusera rätt snabbt på vårt egna  välbefinnande och lustfyllda liv. Jag är inget undantag, jag dras också in i  den här karusellen. Jag hatar den där belöningsklockan. Jag hatar tänket och varje gång det känns som  att nu har det blivit för mycket, ja, då gör åtminstone  jag motstånd för att bryta mönstret. Märk väl att det kan även innebära att äta en bakelse mitt i veckan eller skänka mer pengar. Att bryta mönstret verkar vara det som iallafall fungerar på mig. Att kunna stå för att jag tänkte så här. Om det är fel eller rätt,  moraliskt eller icke är då inte av så stor betydelse för mig. Jag tycker att vi människor tvingas in i alldeles för många överenskommelser. Men att ta ett eget och nytt steg förefaller sig vara mycket svårt, och ibland verkar det nästan vara omöjligt i vilken ålder vi än tycks befinna oss i.  Jag känner mig  inte alls speciellt ledsen över det faktum att jag faktiskt har avstått många möjligheter. Jag är en stolt mor till mina åtta barn och jag fick dem att satsa på kultur. Jag är en  kulturmorsa. Kanske idiotiskt för  det ger nästan aldrig några pengar. Men mina  barn är lyckliga, de lever på och jag lever på. Just denna attityd av tacksamhet öppnar möjligheter också denna regniga fredag i april, det är så jag känner. 

Kram till alla er därute. Ha en bra helg?

??????????❤️????

God morgon! Sitter i mitt kök och funderar på hur många ägg jag ska koka. Hela huset sover. När jag var yngre åkte vi alltid hem till föräldrarna. Nu är vi så många och familjen så stor att det blir bekvämast att samlas här. Jag är en lyckligt lottad människa. Men jag tänker på de som inte får uppleva dessa festligheter. För mig är inte påsken ett lidande. För mig är påsken uppståndelse och glädje. Att nytt liv väntar. En del bryr sig inte om Jesus. Andra gör det. Jag är en av dom som fascinerades av Golgata redan som barn. Att en man erbjuder sig att ta på sig min synd, mina tillkortakommanden och brister. Vem gör det frivilligt idag? Av det lär vi oss att det alltid är den största gåvan här i livet. Att ge till någon annan. Att bli älskad villkorslöst och aldrig sluta att älska. Kärlek helar❤️ kram mor

Ps! kom ihåg de hemlösa eller någon ensam och koka ett ägg extra. Det ger också liv.

Ikväll har jag och min dotter lyssnat till fem av Europas största castings directors. En toppenkväll med tips och idéer om hur du kan ta din skådespelarkarriär till en ny nivå. Det var en mycket intressant kväll i ett fullsatt filmhus här i Stockholm.  Så otroligt inspirerande att träffa härliga människor med drömmar!

  
 

En del människor tycks tro att bara för att man är så kallad vuxen så ska vi klara allt själva. Men så är inte fallet. Vi behöver inte skynda oss att bli oberoende. Det kommer när det ska. När det gäller att få ett arbete på scen är det också en tillgång att vara just beroende. För det är genom att göra sig tillgänglig och beroende  av varandra som skapar att den där helheten blir så mycket större i sina dimentioner. Okej, jag kan ha fel men det är iallafall min uppfattning. Och det är lite så jag känt när jag levt med mina barn, när de vuxit upp tillsammans. Lite som i ett drama i ett skådespel har vi vuxit oss starka. Inte alla vet hur man får kämpa och idoget träna och repa och peppa. Ta klasser och göra sin läxa. Framgång kommer för det mesta inte över en natt utan den personliga utveckligen är en daglig utmaning. Men vad är framgång? Det viktiga är att få följa sitt hjärta, sin dröm. Att nära sin talang även om ingen annan ens tror eller sett den. Så ge aldrig upp!!!  Låt ditt inre leda dig att hitta nya vägar, nya former och kontakter. Idag när min äldsta son fick ett samtal om ett jobb han sökt hörde jag direkt på rösten att det var ett JA!!!  och all oro och känslor av misslyckande var som bortblåsta. Jag hörde hur min son var sitt glada själv och hur lyckad han kände sig. Det finns många vuxna som har rätten att göra sina bedömningar men att hamna nästan på målsnöret gång på gång kan ta knäcken på vem som helt. Tillsammans har vi kämpat för att inte ge upp. Idag  öppnades dörren till ett 4 månaders skådespelarkontrakt. Och det var som att för första gången höra: Titta mamma! Titta mamma jag kan gå. 

Sen ringde två till och bokade honom till andra jobb. Så bara några minuter bort är vi alla ett mått av tiden som vi måste förhålla oss till. Men just vid det här efterlängtade jaet lät vi den stanna och få känna efter att hårt arbete lönat sig. Grattis Matteus!!!  

Ps! Nu hoppas jag bara på att kunna hitta något för min extrapojke Saly. En riktig talang han med. 

 

Det står varje människa fritt att tolka konst. Jag vill här försöka dela med mig några av mina tankar och reflektioner som jag fick igår på Millesgården. Enkelt skulle jag kunna säga att jag blev drabbad av det sköna. Glas behöver aldrig förskönas det tycks alltid kunna visa upp sin skönhet ändå. Blicken tillåter dig många gånger att skåda rakt igen. Verk efter verk hänger prydligt uppsatta och de små lapparna talar om vem som skapat underverket. Millesgården är en vilsam plats men jag rusar liksom in. Mest för att jag var sen men också för att jag längtat hit sen sist jag var här. Det första som intresserar mig är ett par boxhandskar i glas, på vänstra väggen hänger utopererade organ nästan som en liten påminnelse om hur viktiga de är. Utan fungerande organ dör vi. Det finns också de som ser människoorgan som handelsvara. Först alltså ett slag på käften sen är det dags att vakna till verkligheten. Mina ögon fladdrar över rummet och jag låter det impulsiva styra mig.  Funderar på varför mina steg först väljer att bejaka mig själv i en glasskulptur, där jag ser mig själv upp och ned. Kanske finns det ett svar här. Men jag är inte här för att  tolka mig själv, hör jag mig säga till några damer brevid. Jag är här för att njuta. Varvid jag utbrister i ett  gapskratt för nu står jag helt plötsligt vid något som liknar en mans nedre region. Jag kan ha fel förstås. Men detta vapen står placerat mitt i rummet och jag kan inte låta bli att fundera på varför. Glasklumpen har intagit en central plats och har inte till avsikt att flytta på sig. Rätt typiskt eller hur? Det som retar mig lite är att den riktas mot den åttaarmade bläckfisken. Vilket för mig känns som en hemlig signal. Ett skott som kan döda. Varför vet jag inte. Dessutom sitter det uppstoppade döda glasfåglar i en gul fågelbur brevid, vilka inget hellre vill än att bli ihågkomna och älskade. Konstvandringen har nu alltså lyckats skapa ett liv i de döda tingen. Jag reflekterar med några tanter till och vi funderar högt. Vi skrattar.  Glasskulpturen med pärlhalsbandet iaktar rummet och skönhetens kraft har intagit mig. Båten tuffar iväg.  Det verkar finnas en strategi här. Medveten eller omedveten är frågan. Bakom nästa vägg och lilla trappan upp möts jag av fria fåglar. Jag tror det är svalor och då är budskapet fulländat. Jag sätter mig i soffan med de utsträckta glashänderna och tar in hälsa, rikedom, lojalitet och långa resor. Svalorna sägs ju komma flygandes med det och just nu är rummet uppfyllt. Dessutom har jag nu skapat min egna Picasso. Jag tycker också mycket om den röda fruktskålen.

 

Ibland känns livet hopplöst och tungt. Jag säger; skjut mig i foten så åtminstone jag vet, var denna känsla av smärta sitter. Vänner, That’s life. Jag föddes i en taxi med navelsträngen om min hals. Har sedan dess burit denna ständiga ständiga kamp. Ibland funderar jag om kampen gör dess mening. Vem vill leva ett färglöst liv. Om livet är färg måste livet så målas. Utan färg ingen prisma. Utan prisma ingen gnista. Ibland funderar jag på om jag försöker återskapa ögonblick att åter födas, så stark är känslan att få skapa liv. Att ge liv. Ljus. Samhörighet. Det största vi kan uppnå med ett liv. När pressen är stor och tiden rusar iväg. Då vill lusten åter leka. Och nu kommer Våren. Allt detta hinner jag tänka när jag sitter som tant Grön på mitt lilla favoritcafé med knopp i håret.