I natt var vi på premiär på Hungerspelen. Jennifer Lawrence ger allt genom hela filmen, hon får en att känna med Katniss. Den tjejen växer för varje roll hon gör. En briliant skådis!
Att se en sån här storslagen film på Skandinaviens första IMAX biograf på Filmstaden Scandinavia i Solna var också en upplevelse.
Jag träffade på de hör duktiga killarna som målade i p-huset mitt i natten. När filmen var slut klockan halv tre så höll de fortfarande på. De var också duktiga.
Gonatt
Stänger in mig i min bubbla med fötterna på bordet och smöriga ballader. Alla måste hitta sitt sätt. Därför är det viktigt att ha tid att ställa sig den frågan, om vad som är viktigast för mig idag, om ni fattar. Annars händer ingenting. Det finns förstås mängder av frågor här i livet som ingen enda människa kan svara på, eftersom mycket hänger på mig. Vad skulle det kunna vara hör jag dig tänka. Nu känner vi förstås inte varandra så väl, men en sak skulle kunna vara att om jag försöker ändra på något som inte tycks gå att ändra på ? Vad gör jag då istället? Det är rätt meningslöst med frågeställningar om vi inte kommer framåt. I mitt fall får dessa funderingar hänga öppet inom mig för det är oftast då jag arbetar som bäst och trivs i mitt egna sällskap. Idag är en sån dag.
Människor förändras.
Saker går fel.
Livet går vidare.
På måndag offentliggörs min dotter Tehillas nästa stora jobb. Det har hållits hemligt i ett halvår. Men på måndag basuneras det ut i både radio och tidningar. P4 Uppland är först ut med direktsänd intervju klockan 8 på morgonen. Här gäller det att hänga med. På fredag flyger hon till London för ett eventuellt nytt filmjobb. Nu behöver hon inte längre ta hänsyn till någon skola. Det är skönt också för oss. Tack och goodbye med allt tjafs. Tehilla är 20 år och gjorde sin första filmroll i Kvalster som gick på SVT 2005. Men redan i tvåårsåldern gjorde hon blöjreklam för Libero. Jag minns det som igår. Det hade hakat upp sig på inspelningsplatsen med det andra barnet, så Tehilla och jag hämtades i ilfart med taxi. “Ring proffset Blad” hade en av assistenterna sagt. Och så har det fått fortsätta. Min familj var herre på täppan i reklambranschen i några år här i Stockholm. Det blev som ett jobb också för mig och vi alla hade jättekul. Jag älskade den här tiden för förutom att barnen fick lära sig om hur det är att stå framför kameran, så fick vi många nya idéer och de utvecklades. Småbarnsåren kan ju annars vara rätt så tuffa. Men jag såg alltid till att skapa möjligheter till guldkant. För mig blev det ett sätt att forma talanger. Vi hade inte så mycket pengar att vi hade råd med dyra kurser för vi var alldeles för många. På min tid fanns inte heller bloggar, instagram etc, utan ville jag ha kontakt var jag tvungen att hitta ett sätt. Kanske var det lika bra för jag hade nog ändå inte hunnit med annars. Men missförstå mig inte för jag älskar att följa andras bilder och inspireras av er. Men det får aldrig bli viktigare än verkligheten det är bara så jag menar.
Skön helg, en helg att tänka både på de levande och de döda.
Kram
Jag är en människa som alltid går upp tidigt. Jag behöver ha tid att reflektera och meditera. Efter en natt behöver jag bota om mig. Nu börjar jag på nolläge. För vissa räcker en kopp kaffe dock. Jag är inte den typen. Idag hade jag trott att mina små barnbarn skulle kommit och då hade det vart fullt upp. Men nu har planerna ändrats så idag rensar jag ut bland våra kläder. Snart är det kallt och det finns många människor som är utan. Ingen ska behöva frysa. Love is subject to compassion❤️
Tyvärr. Och så lär det fortsätta. Så länge vi lever efter ouppnåeliga förväntningar. Jag har förstås också läst Britta Svenssons svar till Kitty Jutbring i Expressen och jag känner mig djupt upprörd. För det är inte ofta man läser något så dumt skrivet faktiskt. Du Britta, det där skrev du inte i kärlek och omsorg. Du ville knäppa Kitty på näsan. I stället för att vara irriterad och arrogant, så skulle du åkt hem till henne med några påsar nybakade bullar. Människor ska va som människor är. Britta som är så pass gammal borde väl veta att vi lever i vår tid och när saker är lite ironiskt tillspetsade. Det fattar väl en barnunge att Kitty beskriver sin situation av att inte räcka till?
För övrigt var min natt bedrövlig, då jag fick ligga och oroa mig till klockan tre eftersom mina “vuxna” barn inte behagar skicka ett SMS. Sånt förstör också sexlusten och eftersom jag har, så pass många barn så skulle man kunna säga att jag har blivit helt avsexificerad. Jag är mer av än på. Dessutom anser jag att snacket om “lusten” tar alldeles för stor plats i vårt samhälle. Köttiga och vulgära kvinnor skrämmer mig faktiskt eftersom de förminskar sig själva till en kropp, det de egentligen helst vill kämpa fullt emot att vara.
Tack Kitty att du skrev det du skrev!
Och till dig Britta säger jag: Livet är för kort för att inte vara snäll.
Med ett gott skratt. Genom att hjälpa någon. Drick kaffe. Drick lagom med vin. Älska. Drick te. Tänd ljus. Tillåt dig att bli förälskad. Var rädd om nära och kära. Fyll på med energi. Stanna upp. Det är ju ändå fredag.