Behöver fundera högt även om det känns lite pinsamt.

För det första tycker jag att en människa duger som hon är. Jag  har dock ett dilemma med svårigheten att riktigt hinna med mig själv. För att vara rakt på sak så är mina kastruller stora och välfyllda. Säg mig varför man inte skall njuta av livet och nu dessutom har jag passerat femtio. Googlar på nätet och märker att en hel del människor tycks fundera på hur sannolikt det är att just de  drabbas. Kvinnor som män vill bli fitta. Om det nu är sant och inte bara blir till ett  ytterligare krav. Hur tänker hon, han, hen? Även den som fött två barn känner av det läser jag.

Det mesta här i livet går ut på lust. Det är klart att jag vet att alla dagar i livet inte kan vara  roliga. Men jag har aldrig gillat den tanken.

Har man däremot  lust  så går allt mycket  lättare.  Jag vill till exempel inte sluta äta gott, men har börjat fundera på om en ofit kropp också kan  medföra en ofit …

Jag vill inte vara med i Biggest Loosers och  bli uthängd. Det är nog många med mig som inte känner att de har tid att ta hand om sig själv. I mångas ögon räknas jag  som en curlingmamma, men säg mig den som bara har en sida.

Jag tar några nötter och funderar lite till…

Jag måste ha motivation för att göra en stor förändring och jag vet inte hur jag får tag i  den.  I mina ådror flyter energiskt och maniskt blod och jag har investerat min tid och mitt liv med  barnen. Att träna en gång var tredje månad räcker inte och därför blir det ingenting. Likaså behöver sexmuskler tränas. Iallafall vad jag förstår av allt googlande. Heller det kanske bara är jag som tolkar det så. 

Om det nu är sant att kvinnor har ett bäst före datum så kräver jag mer forskning inom detta område. Kvinnors intima hälsa. Tidigt lärde jag mig att det är insidan som räknas!!! Bäckenbottenmuskler sitter på insidan.

Ytterligare en  Söndag  som går att  sammanfatta  i en mening. Det går inte att köra på alla spår samtidigt. Men det är ändå det jag gör. Vilket leder till det  ofitta  med andra ord. Det är så vi humbojumbomänniskor gör.  Imorgon är det måndag.

Igår var jag på kyrkogården med en blomma till en vän. Länge leve danskonsten.

Ljus lyser för kärlek 

För några år sedan kom farfar (svärfar)  med en stor vedhög som vi staplade på gräsmattan. Förrförra året så fick vi några Karl-Johansvampar på samma plats. I går när vi kom hem och jag kollade in trädgården så brast jag ut i glädje av att farfar hade varit här igen. Ett helt hav av Karl-Johansvampar hade nu kommit upp. Då farfar dog förra året kändes det som att han på detta sätt påminde mig hur betydelsefullt det är att leva i en gynnsam miljö och att mycket av det bästa i livet är gratis. Det är vad farfar skulle ha sagt om han levt nu. För mig blir detta dagens ord då vi nyss är hemkomna från Skiathos där mycket märkliga ting hände. Nästan för bra för att vara sant.

Jag funderar på Hjalmar Gullbergs ord

”Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möten borde vara så.”

Vi har hittat en ny väg på vår vandring. Nu är det dags att använda visdomen som livet gett.

 

 

Det härliga med sommaren är att man kan vara fri som en fågel och ta sig tid att resa runt till släkt och vänner. För några dagar sedan åkte vi till mina föräldrar på södra Öland. Är tacksam för att pappa och mamma fortfarande lever och är relativt pigga. Tycker att det finns en alldeles särskild vila med sina föräldrar. Det är det som är det fina. Att äta en god frukost. Att lyssna på radion. Att samtala. Att vila tillsammans efter middagen. Kommer att sakna det den dagen då det inte går längre. De är mina bästa föredömen när det gäller förnöjsamhet över vardagens små trevligheter.

Sen hade vi lovat Zacharias att komma på hans Garagefestival på Österlen. Men eftersom det tycks vara ständig förändring i en ung människas liv, så gällde det att hjälpa till att synka ihop detta lite för stora projekt. Kreativ son, kreativa föräldrar. När spelningen väl kom igång så blev det en oförglömlig och magisk natt. Omgivna av Österlens öppna fält och åkrar växte musiken till något mycket större än vad någon först hade trott. Det här önskar jag att sommarsverige skulle fått se. Vilken tur att vi filmade. Tack till alla härliga och gulliga människor i Bästekille.

Många av mina bloggar känns passé innan jag fått dem i tryck. Nuet är min följeslagare och kärleken till det här konstnärliga ständiga flödet har en benägenhet att snurra fortare än en penna kan skriva. Ögonblickets konst behöver heller inte alltid komma i tryck utan måste upplevas här och nu för att inte förlora guldstunderna.

För en vecka sedan var vi i Grekland. Där hände det en massa roliga och spännande grejer.

Då kände jag så här:

Ligger på en strand på Skiathos och hör vågorna brusa. Solen strålar över glada och tillfredsställda människor. Atmosfären andas semester. En strand innehåller så mycket liv. Vi har barnfamiljen som tappert kämpar med att hålla ordning och humöret uppe på de små. Lekande barn. Sandslott. Killar som kastar boll och vill impa på snygga tjejer. Förälskade par. Hångel. Grisskära ryggar. Putande magar finns det gott om. Håriga män. Det doftar sololja. Vattnet är underbart och lika varmt som jag minns barndomens hav. Skiathos. Du  Grekiska ö så lätt att älska. Det sägs att den har  en av flygvärldens farligaste inbromsningar. Och andra sidan får endast specialutbildade piloter landa här. Andrepiloten får inte ens landa själv. Livet har gjort mig till en specialutbildad pilot, det är så jag känner när jag ser medelhavets blå vågor rulla  in nästan på landningsbanan!  Känner  mig överväldigad och tacksam som har hittat hit. Konstnärliga idéer blomstrar och vi har träffat likasinnade  som vi skrattar gott med.

 

Det har bara gått fyra dagar sedan Zacharias släppte sitt album. Tack för att ni lyssnar så flitigt. Just nu sitter jag i köket och reflekterar över dessa dagar. Tacksamhet är det jag känner.

Nu några ord till dig om att lyckas med det du gör.

1.       Kör inte fast i att försöka göra om det andra redan har gjort. Du behöver alltså inte uppfinna hjulet igen.

2.       Inspireras! – men hitta ditt egna uttryck.

3.       Jobba hårt! – övning ger färdighet.

4.       Nätverka. – Ingen lyssnar på dig i duschen.

5.       Njut av att upptäcka och att bli upptäckt.

 

En del har haft fördomar angående Zacharias att han är en Håkan Hellström wannabe, men ingen som hört hela hans skiva eller har varit på någon av hans spelningar säger det längre. Zac har verkligen hittat sitt eget uttryck. Eftersom jag som mamma känner honom väl och har varit med på den här resan från början, vet jag att det är HAN som står där och ingen kopia. En människa föds som original. Var rädd om det. 

Några länkar till fina recensioner om Zacharias Blad.

Från Nya Wermlands-tidningen den 2/5-14:

Smålandsposten – “Men framförallt är det Zacharias­ Blad som andas”

Gefle Dagblad – “Zacharias Blad bevisar här att han verkligen inte är en one-hit-wonder”

Corren – “det är ärligt och slamrigt, energiskt och nyskapande”

DN Kultur skriver den 30/4:

 

När vi människor ska beskriva något vi uppnått kallar vi ofta det för framgång. Äntligen är vi något! I vårt samhälle måste allt synas. Annars finns risken att glömmas bort. Vi kanske upphör att leva rentutav? Frågan är vad dessa objektifiserande trender gör med oss människor. Varför har vi blivit fångade i att ropa ut allt på taken innan vi själva hunnit ta in nuet, ”The moment”. Låtit våra sinnen njuta, bejaka och bearbeta. Kära medsystrar, starka kvinnor, svaga kvinnor, tysta och pratiga, sorgsna och glada, smala eller tjocka. Idag är det vår dag. Många gånger är vi klokare än männen för vi har fattat den enkla poängen att det som kallas att få framgång och få sin egen vilja igenom skiljer sig från verklighetens lycka. Den vi kan känna av att vilja ha det vi får och allt som vi fått tillsammans. Nu pratar jag inte om löner, utan om kvinnors stora initiutiva livskonst och förmåga. Låt oss med den kvinnokraften förändra kvinnors rätt i hela världen.

Stanna upp och njut av den härliga känslan av att prioritera dig själv och det som är viktigt i livet. Det har jag gjort idag!

Känner oss nöjda och lyckliga efter en skön helg.Massor att göra med fantastiskt väder och en fantastisk kungafamilj. Vad är en bal på slottet? Alldeles underbar! Hoppas att man får komma fler gånger.

Självklart så röstade vi i kyrkovalet. Hade fem givna kryss på mig.

 

 

Vi kan skatta oss lyckliga som fått vara med om så mycket vackert och lyriskt de senaste dagarna. Nationaldagen firade vi i Hagaparken med toner från operakör i gröngräset och picknick! Och visst är det konstigt att känna närhet till en massa okända människor när man står och väntar på att få se sommarens tjusigaste brudpar. Jag stod och väntade i två timmar uppe på slottsbacken. Men för mig kändes det som en hälsovinst eftersom jag kunde ta världens finaste bild, fast jag bara hade min iPhone med mig. Något annat hade inte fått plats.

Vi var många från olika kulturer och länder som väntade ivrigt. Kanske vi romantiserar förhållanden en sådan här dag, men att få se ett så här storslaget prinsessbröllop gör i alla fall mig tårögd. Allt var perfekt. Även tofsarna på soldaternas hjälmar!  Den här känslan av förväntan som binder samman och när vagnen rullar förbi så klickar vi med varandra på överraskande sätt. Hela Gamla Stan kokar.

Då jag sedan ska ta mig över till Kungliga Operan för att se en föreställning med min dotter, visar det sig inte vara det lättaste, då det är avspärrat överallt. Jag bönar och ber poliserna, men nej, nej. Det är bara press och gäster som får komma över. Efter ett tag kommer befälhavande polis och tittar mig i ögonen när han öppnar för några journalister. Jag ler extra fint. ”Så tar vi med henne där borta också. Hon är ett orosmoment för säkerheten”, säger han och blinkar. ”Det här är helt emot policyn. Nu blir du allt skyldig mig något”. Så jag gav honom en varm kyss, till folkets stora jubel. Sen sprang jag hela vägen till Operan och hann nästan i tid.

Länge leve kärleken!

 

 

Ikväll släcker vi lamporna och tänder ljus för att visa vårt engagemang för miljön. Dessutom tycker barnen att det är mysigt.

 

För den som inte såg dokumentären om Tehilla m.fl. på Balettskolan kan se det här på SVT-play. Stå på tå.