Nu slipper jag vänta längre. För med hösten kom färgen som jag varit så fängslad av, förtjust drömt om och bevarat i mitt innersta rum. Utan den skulle ingenting hänt. Är det då ramen för de konstverk som nu skall målas? Både det som varit och det som komma skall. Kanske är just det verket i sig. Jag niger inför världsalltet och säger; ”tack för allt du lärt mig och vägarna som du för oss på”.
I fredags (4/9) flög vi ner till Ystad för att träffa alla på plats. Det som skall hända här är något annat än en lättsam kabaré. I och med att Pernilla August skall göra sin debut som regissör med filmen ”Svinalängorna” känns det som att filmkonsten har hittat en pärla. Pernilla är unik.
Tre av mina barn kommer att medverka i ”Svinalängorna” som spelas in i höst och har premiär våren 2010.
Tehilla spelar huvudkaraktären Leena som barn. Nu förenas hon åter igen med Noomi Rapace som spelar Leena i nutid. Junior är Leenas lillebror och Alpha spelar Marja, som är dotter till Leena i nutid. Pappa Johan spelas av Ola Rapace. Det är första gången det fantastiska skådespelarparet gör film ihop.
Det arbetas intensivt på ”Ystad Studios”. Om en vecka kommer vi alla att vara på plats. Tehilla fick klippa av sitt långa hår: ”Hun må ikke ligne en overklasseballerina, når hun skal være Leena”, säger den danska makeupartisten. Tehilla känner sig inte ett dugg ledsen för det. Hon tycker att det är en ny fas som börjar nu. Noomi berättar att hennes hår precis har växt ut sen den rakade punkfrillan hon hade i sista filmen av ”Millenniumtrilogin”. Dessutom fyller Tehilla fjorton dagen efter, så det är kul med förändring. Fast tuppkam hade inte godkänts av vare sig mamma eller balettskolan… Allt har sin tid.
För övrigt består dagen i en mångfald av kostymprov, lunch, fotografering med mera. Alpha träffar dessutom sin nya lillasyster. För att lära känna varandra går de på picknick utanför husknuten tillsammans med ”föräldrarna” Noomi och Ola, regissören Pernilla och hennes kameraman. Det blir så roligt att ingen vill sluta. Solen skiner extra över Ystad en dag som denna.
På eftermiddagen tar vi flyget hem till Stockholm igen.
Det känns härligt att vara omtyckt, fast man inte är så märkvärdig.