Idag finns det en ny chans att lyssna på Zacharias. Helt gratis dessutom.
Kom till Signalfabriken i Sundbyberg kl 16. Där finns hela bandet.
I torsdags fyllde Tehilla 18 år. Vi fixade ett party på Hermans på Söder. En supertrevlig kväll med egen show av rockstjärnan Zacharias Blad. Hur många artonåringar får det? En helmysig afton med många glada skratt och god mat.
“Det bästa jag har hört!”
Så sa de. Killarna jag mötte utanför Debaser Medis i fredags efter att Zacharias hade haft sitt gig där. De visste ju inte vem jag var, så det var förstås extra roligt att höra att de tyckte det var så bra. När jag sa att jag var Zacharias morsa så sa de “Wow! Vad coolt. Det här är som Arcade Fire, fast på svenska.”
Så för dig som fastnade i den låånga kön utanför, eller som av någon annan anledning inte kunde komma bjuder jag på tre låtar från spelningen:
I morgon kväll (Fredag) hänger vi på Popagandas efterfest på Debaser klockan halv tolv.
I vårt kök gör vi mer än att laga mycket mat. Vi dansar, repar, spelar, pratar och pratar. Allt måste få tid att pratas om. Idag blev det en sån dag, då mycket kom att handla om det svåra med att bli artist. Att man inte ska förneka sig själv. ”Jag måste tro på mig själv. Vem ska annars göra det?” sa Zacharias.
Jag föreslog att det var lika bra att erkänna ordet ”artist” som något att vara stolt över. Även om det kan låta töntigt att presentera sig som artist. Den här resan är inte bara enkel, men det bästa man kan göra är att va sig själv och ta ett steg i taget.
Kram
Hoppas vi ses.
För er som är nyfikna på när Zacharias var i Göteborg på Stay Out West festivalen. Gubben tokkörde från Frankrike för att vi skulle filma.
Idag var sonen Zacharias på P4 Extra även om han fick ta intervjun på telefon därför att det är lite väl mycket “rock’n roll” just nu. Men det är väl så som vi mammor kan tycka. Att det ska vara lite balans. Jag tycker att det är underbart att lyssna på Zacharias. Han är energigisk och sprudlar av impulsivitet som smittar av sig. Han framställer sig inte som vare sig märkvärdig eller cool och det tycker jag är coolt. Go go go! Be Pride!
Gatumusikanten som inte är Gay
“Man vet aldrig vad som kommer”
Be Pride!
Vi människor behöver varandra.
För några år sen hade jag inte ens kommit på tanken att besöka Pridefestivalen som är just nu i Stockholm. Har liksom inte funnits anledning eller tid. Igår på själva invigningen sjöng min son Zacharias Blad! Självklart ville vi dit och lyssna, och han sjunger ut sina ord till oss människor som han vet fått kämpa. Kämpa för att våga vara sig själv. Zacharias sjunger också till mig. Stämningen och atmosfären är härlig och det kokar av entusiasm.
Visst! Jag är inte för galet sexande i tid och otid. Har fullt upp med en! Jag ser bortom pratet om varandra som sexkamrater. För där lyser kärnan fram om det som livet handlar om. Respekt och uppmuntran. Lyckan att dela sitt vardagsliv med någon just jag älskar. Att känna sig älskad för den jag är!
Jag har åtta barn och har gått min egen väg. Jag känner mig lycklig för det och alla är lyckliga. Jag tycker att jag har uträttat något mycket bra!!! Våra barn har fått lära sig att tänka självständigt, kreativt, lekfullt. Ibland är en kväll av detta slag allt vi behöver, då vi träffar uppmuntrande människor bortom alla titlar och gränser. Lägger ner- för att komma på banan igen! Det gjorde jag själv igår kväll.
Tusen tack mina vänner / åttabarnsmamman Nina
Nu är videon äntligen ute på Aftonbladet.se och jag är en stolt morsa. En av mina åtta ögonstenar får göra det han drömmer om. För mig är det livets kärna. Hoppas att ni alla skall känna den kärlek och energi som strömmar från den här killen, för den är riktad till just dig. Du som behöver den.
Vi älskar er. Ha en störtskön fredagkväll.
Återigen har vi haft en fantastisk underbar dag. Hur ska detta sluta? Sedan våra barn var små har de fått leva i en mycket kreativ miljö och man kan säga att jag har varit en rätt så påhittig morsa. VI BEHÖVS! De orden vill jag väldigt gärna säga till er alla mammor och pappor en sån här kväll. Du behövs! Dagar kommer och går. Vi kör runt i våra hjulspår. Livets karusell. Men det handlar om att hitta rytmen och pulsen tillsammans och inte bara en massa aktiviteter som sliter ut.
Idag var det releasefest för Zacharias debutsingel ”Jag är Gay”. Han skrev kontrakt med Sony för några veckor sedan. I eftermiddag lyssnade alla höjdarna på honom live för första gången. Jag tror ingen blev besviken! Han levererade som värsta proffs. Snacka om energi. Det var en fröjd att höra honom och hans fantastiska band. Storasyster Temilia är också med. En milstolpe, skulle jag kunna säga. Puss och kram!
Lyssna på Zacharias Blad på potify här: Jag är Gay
Stolta stad nu blommar det för oss
Idag har det stått mycket på programmet. Det tar på krafterna att hänga med berömda koreografer, balettchefer och prinsessor. Vi var i Guldfoajen på Kungliga Operan där Rufus fick fin fint stipendium av Carina Ari och igår var vi på genrepet för Julia & Romeo koreograferad av Mats Ek. Ett helaftonsverk på danscenen där Julia lyfts fram. Jag älskade den här baletten. Se den om du har möjlighet. Premiär i morgon.
Sista tiden har varit oerhört intensiv. Då min son Zacharias Blad i morgon släpper sin första singel för Sony, har dagarna gått åt till mycket kring det. Bortsett från allt hårt arbete så passar det här att ha roligt och mingla.
När vi kommer ut från Göteborgsoperan denna kväll möts vi av polisen och två gäng som har varit i ett blodigt slagsmål. Musikalens verklighet fanns på andra sidan gatan. Kontrasterna från att ha varit på en underbar föreställning i detta enastående vackra operahus blir nästan skrämmande. Men just i det ögonblicket kan vi inte göra något åt det. Polisen har i alla fall tagit hand om det som är på ytan.
Det här med att göra något helhjärtat och att inte ursäkta sig för sin hängivenhet – precis som kompositören Bernstein var fullt ut – det stämmer verkligen på Zacharias. När han kommer till slutet av West Side Story får han oss alla att känna oss som nya människor. Det känslosamma uttrycket i både dans och skådespel förstärker dramatiken om hur viktigt det är att en människa blir sedd och tagen på allvar.
West Side Story berör på djupet. Från första akten tills ridån går ner.
När Zacharias var nio år spelade han Bertil i Nils Karlsson Pyssling på Maximteatern här i Stockholm. Levande och enkelt och inte som en konstlat inrepeterad teater. Han trodde verkligen på det han gjorde då. Tolv år senare ser jag samma glöd och passion. Min Zacharias lyser starkast när han står på scen.
Junior följer på helspänn med genom hela musikalen.
