Konsten i att förlösa sig själv

| Nina Blad

Nu står vi alla inför ett nytt år. Ett oskrivet blad. Kanske behöver inte vi västerlänningar egoboosta oss själva hur länge som helst. Men i början av ett år kan det vara värdefullt att sortera sina tankar, känslor, hus och hem så att det går att hitta till det väsentliga.

Det är mänskligt att falla i gamla hjulspår. Därför behöver jag påminna mig om och om igen. Jag behöver inte alls gå i fjolårets slitna kostym. Det är Nytt År. Jag tar på mig en ny kostym. Jag sträcker mig efter nya möjligheter. Det är också så jag bemästrar det som inte är lika roligt. Det som är tungt och tråkigt.

Årets första dag har passerat. Jag känner mig glad över att jag redan är iklädd min nya kostym. Det får stå som en metafor. Du kanske inte alls behöver en ny kostym. Troligen räcker det med att strunta i allt ytligt trams som finns över vår jord. Jag kanske inte heller behöver en ny kostym. Det viktigaste är att ställa angelägna frågor som kan hjälpa en på traven. Hjälpa andra och sig själv. Inställningen får alltså bli följande;

Fortsätter att hjälpa andra och sig själv också detta år.

Helt klart är att drömmar färgar av sig. Vilka färger då? tänker du. Föreslår att du tar fram en akvarellåda och släpper loss fantasin.

Jag behöver se mig själv utifrån för att konstruktivt kunna förlösa min kraft. Så jag gör mig själv en tankekarta och använder mig av det jag har. Ofta tar det oss längre än vad vi någonsin trott. Visionen skapar liv.

OX7B2967 corr OX7B1048 corr

Sveriges städmästare

| Nina Blad

Då var mitt lilla bidrag till städmästarna avklarat. Jag älskar det här och jag längtar efter att få göra mer TV. En tävling är alltid en tävling och kan sluta hur som helst. Jag lever efter min passion och kommer att anta andra utmaningar som dyker upp. Jag är inte ledsen för att jag kom tvåa. Tycker ingen av oss ska gå omkring och känna oss som förlorare. Livet är för kort för att inte ta nya chanser. Jag ser fram emot att fortsätta med den glädje och lust jag har.

Hoppas att något nytt produktionsbolag hör av sig.

Missade du programmet så kan du se det på SVT-play. Tryck bara på bilden:

Att uppgradera städningens status

| Nina Blad

Av en händelse idag läste jag en krönika av Jenny Strömstedt om att det är dags att uppgradera städningens status. Artikeln är riktigt bra och jag kan inte annat än att hålla med, då jag är en av de tävlande i Sveriges Städmästare som börjar sändas i morgon tisdag kl 20.00 på SVT 1. Det är ungefär som låten ”Alla vill till himmelen, men ingen vill dö”. Att städa är att döda sig själv en smula, för någon annans skull, men också för sin egen. Ett riktigt skitgöra, som någon annan helst ska utföra. Men nu vill jag påpeka att vi människor måste också lära oss livet genom olika vardagssysslor. Städning är inget undantag. Det bidrar både till globalt miljötänk och insikter och ibland till nya bekanta. Att leva handlar om lust. Vad jag vet så finns det vare sig några lustbetonade städbutiker eller städböcker, för att inte tala om lustbetonade städprogram.  Men i morgon slår Sveriges Television på stort  och börjar sända Sveriges städmästare!!!  När vi spelade in kändes det väldigt roligt.

När jag växte upp städade jag i mina föräldrars hotell. Sen fick jag stor familj och har haft stor nytta av det. Att göra mina barn delaktiga i städningen har varit en självklarhet för mig. Jag hoppas på en ny vår för städningen.  Precis som man inte behöver vara utbildad kock för att laga god mat, så lär man sig att städa bra genom att öva. Det bästa är att det som är perfekt för någon känns kanske inte nödvändigt för en annan. Städning skapar tolerantare människor. Sverige behöver lära sig att det är kul att städa.


Tryck på bilden så kommer du till artikeln i Hemmets Veckotidning

Söndagstankar i Allahelgona

| Nina Blad

Behöver fundera högt även om det känns lite pinsamt.

För det första tycker jag att en människa duger som hon är. Jag  har dock ett dilemma med svårigheten att riktigt hinna med mig själv. För att vara rakt på sak så är mina kastruller stora och välfyllda. Säg mig varför man inte skall njuta av livet och nu dessutom har jag passerat femtio. Googlar på nätet och märker att en hel del människor tycks fundera på hur sannolikt det är att just de  drabbas. Kvinnor som män vill bli fitta. Om det nu är sant och inte bara blir till ett  ytterligare krav. Hur tänker hon, han, hen? Även den som fött två barn känner av det läser jag.

Det mesta här i livet går ut på lust. Det är klart att jag vet att alla dagar i livet inte kan vara  roliga. Men jag har aldrig gillat den tanken.

Har man däremot  lust  så går allt mycket  lättare.  Jag vill till exempel inte sluta äta gott, men har börjat fundera på om en ofit kropp också kan  medföra en ofit …

Jag vill inte vara med i Biggest Loosers och  bli uthängd. Det är nog många med mig som inte känner att de har tid att ta hand om sig själv. I mångas ögon räknas jag  som en curlingmamma, men säg mig den som bara har en sida.

Jag tar några nötter och funderar lite till…

Jag måste ha motivation för att göra en stor förändring och jag vet inte hur jag får tag i  den.  I mina ådror flyter energiskt och maniskt blod och jag har investerat min tid och mitt liv med  barnen. Att träna en gång var tredje månad räcker inte och därför blir det ingenting. Likaså behöver sexmuskler tränas. Iallafall vad jag förstår av allt googlande. Heller det kanske bara är jag som tolkar det så. 

Om det nu är sant att kvinnor har ett bäst före datum så kräver jag mer forskning inom detta område. Kvinnors intima hälsa. Tidigt lärde jag mig att det är insidan som räknas!!! Bäckenbottenmuskler sitter på insidan.

Ytterligare en  Söndag  som går att  sammanfatta  i en mening. Det går inte att köra på alla spår samtidigt. Men det är ändå det jag gör. Vilket leder till det  ofitta  med andra ord. Det är så vi humbojumbomänniskor gör.  Imorgon är det måndag.

Igår var jag på kyrkogården med en blomma till en vän. Länge leve danskonsten.

Ljus lyser för kärlek 

Att ifrån en kort minut få va i sjunde himlen.

| Nina Blad

När man fyller femtio år tänker man på det som betytt något, så säger de flesta och som oftast  finns det mycket att vara tacksam  för. Barn, vänner, familj. Det finns många fantastiska femtioåriga människor jag läser om och som jag ser på TV. Modiga djärva och utgivande som inte bara tycks ha  kommit på en ide utan också har förverkligat den. Det finns hur många coola femtioåringar som helst skulle jag vilja säga. Det är inte alls farligt att fylla 50.

Det bästa med att fylla femtio är att nu har jag slutat med att jämföra mig med andra. Det var sånt man hörde gamlingarna skvallra om.  Detsamma inträffade för mig för knappt en vecka sedan. Ur all min tokiga ångest växte ett lugn fram. Nu var jag nästan helt ärlig.

Jag klarade av att fylla femtio år och min intresserade granne undrade hur jag gör för att orka med allt stohej. Men tänk efter sa jag. Vad betyder mest i livet? Ingen kommer väl någonsin på sin dödsbädd  konstatera att de borde ha jobbat hårdare med ett jobb. Men relationer ska tydligen bestå i evig tid utan engagemang och jag kan lugnt konstatera att jag blir bäst under lite press. Kanske lite väl drastiskt svar. Men det är iallafall ärligt!  Att fira sin födelsedag i dagarna tre var som att vara i sjunde himlen. Jag tror dig, jag tror dig sa hon.

Bullbak med förhandsvisning

| Nina Blad

Som ni vet brukar jag lova att jag ska bli bättre på att blogga, vilket jag ändå aldrig blir och vad är det för vits med löften som man inte kan hålla? Men jag har fullt upp med livet och min stora familj, så för er trogna läsares skull berättade jag nu sanningen och känner ändå att jag vill skriva några rader denna lördagkväll. Jag är av den åsikten att saker ska vara drivna av otvungen lust och nu har jag lust.

Idag har vi haft förhandsvisning av Öyevitne här hemma. TV serien där Tehilla är med går upp i Norge nu i oktober, men den kommer troligtvis att sändas i SVT i november. Nu får även ni här chansen att se två avsnitt. Gå bara in på länken här och knappa in lösenordet VIPNRK.

Vi har haft huset fullt med ungdomar som bakat bullar och lilla mor fixade en härlig middag. Just nu ligger jag i soffan och ser på opera på tvåan som värsta pensionär och tar igen mig.

Kram!

I’m Happy Karl-Johan!

| Nina Blad

För några år sedan kom farfar (svärfar)  med en stor vedhög som vi staplade på gräsmattan. Förrförra året så fick vi några Karl-Johansvampar på samma plats. I går när vi kom hem och jag kollade in trädgården så brast jag ut i glädje av att farfar hade varit här igen. Ett helt hav av Karl-Johansvampar hade nu kommit upp. Då farfar dog förra året kändes det som att han på detta sätt påminde mig hur betydelsefullt det är att leva i en gynnsam miljö och att mycket av det bästa i livet är gratis. Det är vad farfar skulle ha sagt om han levt nu. För mig blir detta dagens ord då vi nyss är hemkomna från Skiathos där mycket märkliga ting hände. Nästan för bra för att vara sant.

Jag funderar på Hjalmar Gullbergs ord

”Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möten borde vara så.”

Vi har hittat en ny väg på vår vandring. Nu är det dags att använda visdomen som livet gett.

 

 

Dark Sunglasses i augusti

| Nina Blad

Vem hoppas inte att det ska fortsätta så här, med värmebölja så att vi får bära solglasögon? För så tycks det va. När solen börjat skina så känns det som att det ska vara för evigt. Vi människor tycks ha svårt att tänka bortom det vi ser för stunden och våra känslor. Men allt behöver inte begripas. Solen skiner ändå.

Aftonbladets recensent tycks inte begripa det han borde däremot. Det folk fattade på festivalen i England för några veckor sedan, där Zacharias gjorde succé med sitt dansande till Chrissie Hynde. Det talades om “the talk of the day” och han blev jämförd med Iggy Pop. Zacharias har dansat sen han var fem år, har en gedigen dansarutbildning på tio år och har arbetat med många stora koreografer i Sverige och utomlands. Jag ser det som positivt att Aftonbladet skriver om honom som den galna pippin i Kalle Ankas julafton som syns överallt och gratulerar Zacharias till att nu bli känd som ett av de underligaste påhitten under festivalsommaren 2014.

Igår var jag på kulturhuset och såg “All that dance” och hörde orden om att “dans liksom andningen behöver inga skäl. Ingen frågar heller till vilken nytta eller vad är meningen. Dansen är svaret.” För den som vill uppleva något heligt och komiskt rekommenderar jag denna föreställning.

Det här är bara början för dansen är den den självklaraste glädjen till att finnas till. Dansa!