Det härliga med sommaren är att man kan vara fri som en fågel och ta sig tid att resa runt till släkt och vänner. För några dagar sedan åkte vi till mina föräldrar på södra Öland. Är tacksam för att pappa och mamma fortfarande lever och är relativt pigga. Tycker att det finns en alldeles särskild vila med sina föräldrar. Det är det som är det fina. Att äta en god frukost. Att lyssna på radion. Att samtala. Att vila tillsammans efter middagen. Kommer att sakna det den dagen då det inte går längre. De är mina bästa föredömen när det gäller förnöjsamhet över vardagens små trevligheter.

Sen hade vi lovat Zacharias att komma på hans Garagefestival på Österlen. Men eftersom det tycks vara ständig förändring i en ung människas liv, så gällde det att hjälpa till att synka ihop detta lite för stora projekt. Kreativ son, kreativa föräldrar. När spelningen väl kom igång så blev det en oförglömlig och magisk natt. Omgivna av Österlens öppna fält och åkrar växte musiken till något mycket större än vad någon först hade trott. Det här önskar jag att sommarsverige skulle fått se. Vilken tur att vi filmade. Tack till alla härliga och gulliga människor i Bästekille.

Många av mina bloggar känns passé innan jag fått dem i tryck. Nuet är min följeslagare och kärleken till det här konstnärliga ständiga flödet har en benägenhet att snurra fortare än en penna kan skriva. Ögonblickets konst behöver heller inte alltid komma i tryck utan måste upplevas här och nu för att inte förlora guldstunderna.

För en vecka sedan var vi i Grekland. Där hände det en massa roliga och spännande grejer.

Då kände jag så här:

Ligger på en strand på Skiathos och hör vågorna brusa. Solen strålar över glada och tillfredsställda människor. Atmosfären andas semester. En strand innehåller så mycket liv. Vi har barnfamiljen som tappert kämpar med att hålla ordning och humöret uppe på de små. Lekande barn. Sandslott. Killar som kastar boll och vill impa på snygga tjejer. Förälskade par. Hångel. Grisskära ryggar. Putande magar finns det gott om. Håriga män. Det doftar sololja. Vattnet är underbart och lika varmt som jag minns barndomens hav. Skiathos. Du  Grekiska ö så lätt att älska. Det sägs att den har  en av flygvärldens farligaste inbromsningar. Och andra sidan får endast specialutbildade piloter landa här. Andrepiloten får inte ens landa själv. Livet har gjort mig till en specialutbildad pilot, det är så jag känner när jag ser medelhavets blå vågor rulla  in nästan på landningsbanan!  Känner  mig överväldigad och tacksam som har hittat hit. Konstnärliga idéer blomstrar och vi har träffat likasinnade  som vi skrattar gott med.

Det har bara gått fyra dagar sedan Zacharias släppte sitt album. Tack för att ni lyssnar så flitigt. Just nu sitter jag i köket och reflekterar över dessa dagar. Tacksamhet är det jag känner.

Nu några ord till dig om att lyckas med det du gör.

1.       Kör inte fast i att försöka göra om det andra redan har gjort. Du behöver alltså inte uppfinna hjulet igen.

2.       Inspireras! – men hitta ditt egna uttryck.

3.       Jobba hårt! – övning ger färdighet.

4.       Nätverka. – Ingen lyssnar på dig i duschen.

5.       Njut av att upptäcka och att bli upptäckt.

En del har haft fördomar angående Zacharias att han är en Håkan Hellström wannabe, men ingen som hört hela hans skiva eller har varit på någon av hans spelningar säger det längre. Zac har verkligen hittat sitt eget uttryck. Eftersom jag som mamma känner honom väl och har varit med på den här resan från början, vet jag att det är HAN som står där och ingen kopia. En människa föds som original. Var rädd om det. 

Några länkar till fina recensioner om Zacharias Blad.

Från Nya Wermlands-tidningen den 2/5-14:

Smålandsposten – “Men framförallt är det Zacharias­ Blad som andas”

Gefle Dagblad – “Zacharias Blad bevisar här att han verkligen inte är en one-hit-wonder”

Corren – “det är ärligt och slamrigt, energiskt och nyskapande”

DN Kultur skriver den 30/4: