Det är speciellt att få ha varit nära i en process som har tagit så lång tid och nu få se det fysiska resultatet. Albumet Zacharias Blad har inte officiell release förrän på Valborgsmässoafton, men igår fick Zacharias ett fysiskt exemplar av CD-skivan i sin hand. Snacka om lycka!! Och ikväll klockan tio är det releasefest på Club King Kong, Södra bar Terassen, Mose Backe i Stockholm. Gratis inträde. Alla välkomna!!!
Nu gäller det att hänga med för här spirar det så att det knakar. Jag är personen som både kan ta plats eller stanna i bakgrunden. Det här med att en mamma, eller en pappa för den delen, stöttar och supportar i olika projekt är inget nytt för de flesta. Igår åkte några av familjen iväg för att dra ner på tempot och bo på hotell. Det viktiga är inte att åka långt utan att kunna stänga av. Eftersom jag inte vill vara för kontrollerande så hade jag påmint om vilka tider som gällde nästa dag. Ringde till och med hem då killarna stod och stekte pannkakor. Då verkade det lugnt. Eftersom familjen är stor så behöver jag ligga före. Alla åker hit och dit och det blir en del att koordinera.
Idag när Zacharias skulle vara på radiointervju på P4 med Lotta Bromé så kom han för sent. Och jag grämer mig för då känns det som att jag inte har varit tillräckligt fokuserad. Zac har förstås fullt ansvar för sina egna tabbar, men jag vet också hur han är. Med tiden så rättar det säkert till sig. Jag älskar den här killen. Från och med nu kommer jag ändå att skriva in hans intervjuer i min kalender. Dyslexin som han har är som den är. Mamma Nina har varit en runner i hela sitt liv och tänker så fortsätta…
Det blev en intervju i alla fall på grund av att pappa Tobbe körde honom med ilfart, eller snarare så gott det gick med tanke på den hemska påsktrafiken. Och när jag lyssnar på de få minuter han fick istället för den långa som skulle vara, så förundras jag över Zacharias närvaro och intensitet. En del människor får nästan ändå inget sagt fast de pratar i timmar. Här är intevjun. Spola fram till 1:28:30.
Schemat sprack så vi höll på att missa en bokad middag också. Familjen Blad kommer när de kommer.
Zacharias är på gång, jag är på språng, familjen är strong, påsken är glad precis som det ska va….
Påskkram från oss!
Nina
Så här på lilla kvällskvisten så skulle jag vilja berätta hur glad och lycklig jag är. Kanske rentutav lite stolt. Som ni vet är jag mor till åtta och har trott på drömmar och livnärt talanger så länge jag kan minnas. Varje liten människa bär på oanade möjligheter! Barn är en gåva och det spelar inte så stor roll vad jag är, för det här har blivit min historia. Nu ser jag mer till att bygga nätverk. Jag och min familj är vardagsmänniskor som hängt med i ups and downs och känt att det går och pröva på nytt om och om igen. Om än ingen annan skulle se den röda tråden så gör i alla fall jag det.
Ge inte upp, mina vänner! Det som är tänkt att komma kommer.
Kram Nina
Så hinner inte skriva så mycket, men kolla in det här videoklippet med Zacharias:
Kolla in detta fantastiska MSN-videoklipp – Stjärnskott lämnar inte gatan.
Jag kommer aldrig att kunna få ett vanligt jobb. Därför tar jag fördelarna av att inte ha det.
I dagarna släpptes ytterligare en låt och albumet annonserades på Spotify. Hela albumet släpps på valborgsmässoafton.
‘Döda mig’ handlar om ögonblick när man känner att ‘nu skiter jag i det här’ och släpper taget om allt, slutar att bry sig och bara sveper. Förut, när jag mådde riktigt dåligt, kunde jag vakna bakis och direkt vilja gå till bolaget. Jag höll på så ett tag, men som tur är gick det över”, säger Zacharias
Lyssna här:
Spotify: http://spoti.fi/1i4xUJY
iTunes: http://bit.ly/1kvjVj2
När vi människor ska beskriva något vi uppnått kallar vi ofta det för framgång. Äntligen är vi något! I vårt samhälle måste allt synas. Annars finns risken att glömmas bort. Vi kanske upphör att leva rentutav? Frågan är vad dessa objektifiserande trender gör med oss människor. Varför har vi blivit fångade i att ropa ut allt på taken innan vi själva hunnit ta in nuet, ”The moment”. Låtit våra sinnen njuta, bejaka och bearbeta. Kära medsystrar, starka kvinnor, svaga kvinnor, tysta och pratiga, sorgsna och glada, smala eller tjocka. Idag är det vår dag. Många gånger är vi klokare än männen för vi har fattat den enkla poängen att det som kallas att få framgång och få sin egen vilja igenom skiljer sig från verklighetens lycka. Den vi kan känna av att vilja ha det vi får och allt som vi fått tillsammans. Nu pratar jag inte om löner, utan om kvinnors stora initiutiva livskonst och förmåga. Låt oss med den kvinnokraften förändra kvinnors rätt i hela världen.
Stanna upp och njut av den härliga känslan av att prioritera dig själv och det som är viktigt i livet. Det har jag gjort idag!
Intensiva dagar och mycket att göra. Hinner inte med mig själv. Men en liten vårsång förgyller.
Temilia – Inte idag
I vår familj skulle vi aldrig följa ett program som ”Paradise Hotel”. Märkligt nog hamnade jag ändå framför finalduellen igår!
Att vuxna inte reagerar på ett program som bara går ut på att luras, svika, supa och knulla. Det fattar jag bara inte och som säger att det är ” spelets regler ”. Men ändra reglerna då!!!!!! Det är säkert många mellanstadieelever som tittar också bara för att det är spännande. Sen tycker jag synd om tjejen som också kunnat fått del av pengarna. Men i den här typen av program finns det bara förlorare och Jeppe är den största förloraren av dem alla.
Jag tycker att livet går ut på att vara SANN både mot sig själv och sina medmänniskor. Fy för programmakarna till att uppmuntra sån här skit. Undrar om Jeppes föräldrar är stolta idag? Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag haft en sån son som Jeppe. Ärlighet varar längst.